Lycka på en hästrygg

Som jag nämnde tidigare var det dags för ridhuspremiär för mig och Kaprifol idag! Saga var tyvärr sjuk så vi fick göra det hela själva, jag och Kaprifol, men det kunde inte ha gått bättre! Jag tog in Kaprifol så fort jag tagit av Alice regntäcket och gjorde i ordning henne ganska snabbt eftersom jag tror att chansen att vara ensam i ridhuset minskar längre fram på kvällen. Jag promenerade hela vägen upp till ridhuset med Kaprifol, det är 1.7 km dit och det tog oss ca 20-25 minuter och då gick vi ganska så raskt större delen av vägen.   20141009-1

Jag blev väldigt glad när jag såg att ridhuset var tomt; jag ville gärna se hur Kaprifol skulle bete sig när hon var där inne ensam. Innan jag satt upp i sadeln gick vi ett par varv och Kaprifol var jätteduktig, lugn, nyfiken men ändå pigg. När jag suttit upp skrittade vi runt lite, mestadels på fyrkantspåret men även nån stor volt och snett i genom. Snart tog jag trav och även det gick hur bra som helst! Längs långsidorna travade hon rakt och fint, men på diagonalerna blev det lite långsammare och vingligare. Typiskt unghästar!

20141009-2

Eftersom det gick så himla bra och Kaprifol bjöd fint framåt kunde jag inte låta bli att försöka mig på en galopp. Jag försökte först på ena långsidan bort från utgången men då blev det bara snabbare trav så jag tog ner henne i långsam trav igen och försökte på nytt på långsidan mot utgången där hon hade mer naturlig bjudning. Och visst blev det galopp! Ett helt varv galopperade vi innan jag saktade av och om jag ska vara helt ärlig så höll jag på att gråta av lycka. Det är så himla svårt att beskriva känslan, men att ha hittat den här hästen, lyckats köpa henne, ha påbörjat inridningen helt själv och att det går så bra. Det är så himla roligt och lyckan bara bubblar när jag sitter på den här hästen som bara gör det (mesta) så enkelt, trots att hon bara är fyra år och levde ett helt annat slags liv för bara ett halv år sedan.

20141009-3

Efter galoppen hade vi varit i ridhuset i tio minuter ungefär och jag kunde inte ha varit mera nöjd så jag släckte och gick ut, det blir ju ändå ganska bra motion med vägen till och från ridhuset och jag ville inte att hon skulle bli för trött utan bara behålla den glada och lyckade känslan vi fick. Jag red henne hela vägen hem till stallet dessutom, inklusive en bit trav, längs och över 80-vägen i eftermiddagstrafiken, över bron och över järnvägen. Vilken pärla va? Stolt*

20141009-4