Regnig dag

Vi traskade upp till ridhuset för andra gången idag, jag och Kaprifol. Även denna gången var vi ensamma och Kaprifol skrittade på fint längs vägen. Halvvägs till ridhuset stötte vi dock på lite störningsmoment i form av två totalt orädda rådjur som spatserade ut ur skogen bara ett tiotal meter framför oss. De stannade till på vägen och kikade på oss och gick sedan ner i skogskanten på andra sidan av vägen där de stod kvar även när vi gick förbi riktigt nära. Kaprifol gjorde stora ögon och ville stå och titta en stund men gick sedan på riktigt bra igen.

IMG_2821

Den här gången fick vi inte ha ridhuset för oss själva, men med tanke på regnet som pölade ner ute var det ju inte så konstigt att fler ville rida där inne! En kort stund var vi tre stycken, men en var klar alldeles efter att jag kommit in så sen var vi bara två ekipage.

Kaprifol tyckte att det var spännande med fler hästar i ridhuset och hade lite delad uppmärksamhet ibland, men i övrigt var hon minst lika duktig som sist. Jag höll mig mest till skritt idag, följde fyrkanten, lite volter och halter. I traven travade vi på en av de stora volterna och jag fick känslan av att det inte är så himla långt borta att Kaprifol faktiskt börjar arbeta lite i bättre form. Jag struntade i galoppen idag men höll på några minuter längre än sist.

Sen gick vi ut ur ridhuset och jag kunde rida henne tillbaka till stallet även denna gång. Däremot stötte vi på rådjuren igen på samma ställe, bara att varken jag eller Kaprifol eller rådjuren upptäckte varandra förrän vi var precis intill. Då spratt rådjuren till och Kaprifol gjorde en 180-graders vändning men vi stoppade ganska snart och kunde vända åt rätt riktning och se att det bara var rådjuren som spökade. Lite på tå skrittade vi sedan hemåt igen.

IMG_2817Bild från när vi såg rådjuren på vägen till ridhuset. 

Alice fick också motion idag. Efter lite ensamhetsträning inne i stallet red jag en kort sväng barbacka i regnet. Vi hann med lite uppmjukande trav i sicksack över vägen samt en lite längre galopp innan vi båda var dränkta. Den bästa fördelen med det här vädret är ju ändå att grusvägarna blir så där sviktande och mjuka!

I förebyggande syfte

Under årens lopp har ju Alice stått i ett antal olika boxar i ett par olika stall och hon har väl egentligen aldrig älskat att stå inne. Under sina tre första levnadsår gick hon på lösdrift (har jag för mig) och sedan köpte vi henne som treåring och sedan dess har hon stått uppstallad på box under vinterhalvåret, förutom de senaste (tre?) åren då hon har gått på lösdrift. Men nu står hon alltså på box igen och jag måste säga att jag tycker att hon verkar vara rätt OK med det.

Jag har ju haft utsläppen ett par mornar nu under dessa elva nätter som hästarna varit uppstallade, och när jag kommer in i stalldörren och säger ”god morgon hästarna” innan jag tänder lampan är det alltid Alice som gnäggar välkomnande. Ibland är det fler, men oftast är det bara hon. Och det är inget panikartat SLÄPP UT MIG-gnägg utan mer, ”jag skulle bli väldigt glad om jag fick min frukost”. Sen följer hon mig med blicken när jag går genom stallgången för att hämta kraftfoderhinkarna, gnäggar lite uppfodrande om jag är långsam, men i övrigt väntar hon duktigt tills jag kommer med maten. Inga dunkar med framhovarna i dörren som annars brukar vara hennes signatur-melodi så där på morgonen.

Medan hästarna äter upp sin mat får stallkatten sin frukost, jag sköljer ur frukosthinkarna och lägger ut frukosthöet i hagarna (än är det bara en hage som får frukost). Sen brukar de flesta ha mumsat i sig sitt kraftfoder och då börjar jag med att ta ut Alice och Kaprifol och inte heller då har Alice bråttom ut. Jag kan ta på Alice grimman, hänga grimskaftet över halsen och lämna henne med boxdörren öppen medan jag sätter grimman på Kaprifol för att sedan gå ut med dem tillsammans. Skönt att hon redan har lärt sig rutinerna och är OK med det. För det är klart, skulle jag ta ut nån annan häst först, ja då skulle tanten bli tokig =)

Men, vad jag egentligen skulle komma till i det här för långa inlägget, är att jag visste ju inte hur Alice skulle uppföra sig på mornarna utan jag var lite rädd för att hon skulle dunka i dörren ganska så ordentligt. Och eftersom den bara har en hasp upptill var jag lite fundersam på om jag borde sätta en hasp nertill för att göra dörren lite mer stabil. Jag ventilerade mina funderingar för Camilla (”stallchefen”) och bara någon dag senare hade Alice fått en liten kloss på sin boxdörr utav Leif (äger gården men Camilla hyr stallet). För som Leif sa, han sätter ju hellre upp en liten kloss än lagar hela boxdörren.

IMG_2813

Nu verkar den ju inte behövas, men det skadar ju inte att den finns!