Bröderna Sjöqvist

Som så många andra lördagar har vi jobbat hårt här hemma idag! Jag och Axel började vid tio-elvatiden nån gång med lite förberedelser och smågrejer innan Axel satte bilningsmaskinen i foderbordet. Det var ett spännande moment må jag säga, hur skulle det se ut inuti?

Det gick ganska bra och foderbordet innehöll stenar i små, större och riktigt stora format, och så cement på det såklart.

Vid lunchtid fick vi förstärkning i form av Axels två bröder som tog över jobbet med foderbordet och jag och Axel grejade med lite andra saker (som ni får se i morgon när det momentet förhoppningsvis är klart).

När klockan var närmare halv fyra tog vi fikapaus och då såg det ut så här inne i stallet:

Efter fikat drog vi igång traktorn och Axel körde skopan full med sten, jag körde skottkärran och de andra två turades om att hjälpa till att lasta och att fortsätta bila foderbord. Riktigt teamwork alltså.

De allra största stenarna lämnade vi kvar inne i stallet till morgondagen, men här ser ni hur stora vissa av dem är!

Sen helt plötsligt så var hel foderbordet ”loss-hackat” och vi blev fyra personer som hjälptes åt att lasta traktorn och skottkärran och efter inte alls lång tid såg det ut såhär!

Inte illa för en dags arbete va?

De där bröderna Sjöqvist kan jobba hårt, utan någon av deras hjälp hade jag inte gjort det här kan jag lugnt säga 😉

Välkommen hit!

Igår kväll kom vår allra första hyreshäst hit till Kyrkedal gård; Rebecka och hennes häst ”Greta”!

Alice och Kaprifol eldade upp sig så fort transporten rullade in på gården (Alice trodde väl att hon skulle åka i vanlig ordning) och Kaprifols två-timmars motionspass en kvart tidigare märktes inte av alls.

Greta, ett tioårigt sto, fick snart komma in i hagen och hälsa på mina tjejer och hon verkar vara en väldigt cool tjej. Kaprifol gjorde sina finaste bakutsparkar i luften riktade mot Greta och höll sig noggrant mellan Alice och den nya, men Greta överlämnade helt och hållet Kaprifols rangordnings-trams till henne och gick och åt gräs. Mycket mer action än så blev det inte, även om Kaprifol fortsatte att hålla Alice borta från den nya. Vilket Alice inte alls har något emot för då kan hon låtsas att hon inte är så feg som hon egentligen är och hon vågar lägga öronen bakåt och se jättefarlig ut, så länge hon är bakom Kaprifol såklart.

Redan senare på kvällen när jag tittade till dem hade de kommit närmare varandra och i morse hade Kaprifol släppt på sina gränser och lät Alice gå lite som hon ville. Lite trötta alla tre, men det är ju ganska förståeligt.