”Inkörd”

Jag har länge varit sugen på att låta Kaprifol dra något och idag kändes som en bra dag. Först fick hon på sig bröstan och jag tog ena draglinan i handen och så gick vi på en kort promenad där jag rasslade med draglinan och ”slirade” den i snön så det frasade lite. Kaprifol brydde sig inte över huvud taget så jag vände tillbaka till stallet och så satte jag fast båda draglinorna i selen. De är gjorda av rejält läder och längst ut är det en bit kedja. Vi gick återigen på promenad och Kaprifol verkade inte ens märka att linorna var där. Jag tog då fram ett bildäck som jag fäste en longerlina i och så gick vi på vår tredje promenad; Kaprifol utan draglinorna den här gången men jag hade bildäcket i longerlinan så däcket släpades efter henne. Inte heller detta brydde hon sig om, duktig häst! Oftast är det ju inte själva dragmomentet som är läskigt utan just att saker låter och rör sig bakom samt att linorna/skaklarna kan vara ovant att ha, speciellt när man svänger. Eftersom Kaprifol var så duktig i allt detta tog jag faktiskt steget att hänga på däcket i draglinorna när de satt i selen, kanske lite ”hastigt” men lite spänning i livet måste man ju ha.

Godis i fickan och allt förspänt och jag bad Kaprifol ta några steg framåt; hon gick och däcket hängde efter. Ingen reaktion, godis och beröm. Det var ju nästan löjligt faktiskt. Kaprifol drog så fint så och tyckte det var jättekul eftersom hon fick godis hela tiden 😉

IMG_9902.jpg

Vi gick bort till grannen där vi skulle vända, då lossnade ena draglinan från svängeln på nåt vänster och Kaprifol skuttade till lite när det hände. Men hon stannade direkt och väntade snällt medan jag rättade till det hela. Sen gick vi förbi stallet, förbi huset och ner runt ”rondellen” vid trädet. Nere på vägen gick en människa i reflexväst som var fruktansvärt farlig och vi var tvungna att titta på den en stund. När vi hade reflex-personen bakom oss på väg upp mot stallet igen steppade Kaprifol runt lite eftersom hon ville titta mer och fick då linorna mot benen och sidan, men det brydde hon sig inte om. Jag kunde lugnt stanna henne, få hennes fokus igen och gå vidare. Några meter senare kommer det plötsligt en tjej ridandes på en häst. Jättespännande tyckte Kaprifol men vi kunde dansa förbi dem utan problem, med däcket släpandes bakefter. Kaprifol blev lite laddad så vi tog en extra runda till grannen så vi kunde avsluta lugnt och fint, och det gjorde vi!

Så summa av detta. Att dra är inga problem, det är alla störningsmoment som distraherar som stör lite bara. Men med tanke på att hon vilat i drygt två veckor så gick det ju löjligt bra! Roligt att kunna låta henne dra lite som omväxlings skull. Med lite mer rutin och tömmar på så kan jag säkert även jobba henne lite medan hon drar och då ta lite fokus från omvärlden.

Lördagsmorgon

När jag kom ut till stallet vid frukosten i morse var Alice ensam ute vid ligghallen, Kaprifol syntes inte till. Det har faktiskt hänt ett par gånger tidigare och jag tycker att det är lite roligt att Kaprifol ger sig ut på egna äventyr i hagen, och att Alice har ro att stå kvar själv. Hon stod och spanade på rådjuren i hagen bredvid när jag sa godmorgon. Kaprifol var inte långt borta, det räckte med ett halvhögt ”Kaprifo-ol” så tog det två sekunder innan en brun virvelvind kom runt hörnet i en gigantisk trav med knäna uppe vid hakan och svansen som en vimpel. Sötis =)

Kaprifols vila tog ju egentligen slut i torsdags men jag har inte hunnit/tagit mig tiden till att sätta igång henne ännu, det har varit både mycket att göra och så är det ju det här med alla minusgrader.. Men nu i helgen tänkte jag börja röra lite på henne, får väl passa på nu medan Axel fortfarande sover så vi kan jobba med stallet sen!

Så här blev gångjärnen efter andra lagret färg i går kväll, jag har inte kikat på dem i dag men förhoppningsvis har de hunnit torka där inne i verkstan.