Longering x2

Det är inte ofta Alice är piggare än Kaprifol, det har nog knappt hänt, men idag var hon faktiskt det. Eftersom det har kommit en del fluffig snö under natten passade jag på att tömköra/longera hästarna i hagen idag då underlaget ändå var rätt okej. Jag började med Kaprifol som skötte sig strålande idag. Problemet med henne när jag tömkör eller gör något annat i hagen är att hon vet att Alice är i närheten, men hon kan inte se henne (eftersom Alice ofta står vid ligghallen och vilar/äter under tiden) vilket gör att hon är stissig, okoncentrerad och inte alls med mig. Jag hade ingen lust att ha henne på det humöret idag så jag gjorde så att jag tog med mig en höpåse och parkerade Alice ur vägen, men inom synhåll. Funkade perfekt; Kaprifol var superfin, avslappnad och jobbade riktigt bra i båda varven i skritt och trav. Galoppen skippade jag eftersom det ändå var lite halt i snön.

När Kaprifol var klar bytte jag till Alice och även hon fick jogga lite i snön i hagen. I början var hon ganska motvillig och tyckte jag var ganska onödig, men när hon blivit varm i kroppen kom turbon fram och hon gick knappt att hålla i styr. Till sist ”blev jag tvungen” att låta henne galoppera lite och hej och hå vad damen kan! Hon gjorde riktiga tjurrusningar följt av ett bocksprång och såg riktigt busig ut! Härligt när gamlingen är pigg och glad 🙂 Det märks att hon har fått tillbaka lite kondition det senaste, det var ju lite dåligt med motionen där ett tag i vintras, men nu så. När hon spänner upp sig sådär ser hon faktiskt inte ens tjock ut, det ni!

IMG_0476

Handhäst

Det är himla mysigt att vara ute i skogen med båda hästarna samtidigt! Igår red jag Alice barbacka och hade Kaprifol i lina och de var pigga och spralliga båda två. Kaprifol vilade ju i onsdags när jag var på brandutbildning så planen för igår var att låta henne rasta sig lite lös. Vi värmde upp på skogsvägen bakom gården i skritt och trav och sen red jag ut på gärdet och knäppte loss bushästen.

IMG_0449

Kaprifol gjorde mig inte besviken utan lattjade runt ganska bra, men stannade då och då för att sno en tugga gräs som stack upp ur snön. Då travar jag iväg med Alice och Kaprifol kommer snart som en studsboll i full fräs. Alice var pigg hon med och jag lät faktiskt bli att galoppera med henne för jag kände att jag inte hade hundra koll. Hon blev lite småsur över detta och småhoppade lite på stället, dansade i sidledes och frustade upprört. Tanten 🙂

När Kaprifol studsat färdigt satte jag på kopplet igen och så skrittade vi mot stallet, nöjda och glada.