Underlaget i hagen var ändå rätt okej även idag så jag gjorde faktiskt så att jag red dressyr på båda hästarna där, bara i skritt och trav dock. Kaprifol var först ut och hon var väldigt trevlig att rida idag och jobbade på fint. Skönt att få in ett dressyrpass till den här veckan, längtar dock tills vi kan besöka paddocken lite mer regelbundet.

Jag red med High-jump tränset idag (har bara ridit ut med det tidigare) i kombination med nova-bettet vilket föll Kaprifol i smaken. Tidigare har jag provat med tredelat med lösa ringar samt rakt bett med fasta ringar och det har hon inte riktigt uppskattat. I vanliga fall går hon på tredelat med fasta ringar vilket hon trivs bra på, men jag hade gärna haft ett annat bett att växla mellan när jag ändå har två olika träns som jag rider med.

När Kaprifol var avskrittad bytte jag häst och Alice fick faktiskt testa Kaprifol tjusiga träns, snällt va? Då dyrt träns har Alice aldrig fått stackarn, kanske skulle införskaffa att PS hackamore till henne så hon inte blir så åsidosatt 😉 Alice går ju i princip bara utan bett numera och trivs väldigt bra med det, men idag fick hon alltså prova Kaprifols träns och nova-bett och hon gick rätt fint hon också idag. Lite springig och obalanserad i början men när hon värmt upp sig lite jobbade hon fint och som belöning fick hon travhoppa en av stockarna i hagen, det tyckte hon var väldigt roligt!

Alice var verkligen inte på fotohumör idag när jag ridit färdigt, hon stod och surade hela tiden och fattade inte varför hon inte bara släpptes lös när vi var klar. Det här blev således det bästa jag kunde åstadkomma idag! Men hon var ju också lite söt i tränset 🙂

Då var Axel på vift igen, jag har precis kommit hem efter att ha lämnat av honom i Lerum 07.15 hos en kollega som körde de båda vidare till Landvetter och där tar de flyget till Toronto. Jag har en ganska oplanerad lördag framför mig men jag ska ju ta hand om och motionera hästarna såklart, städa lite här hemma och visa lösdriften för en potentiell hyresgäst. Jag tror att det blir uteritt för Kaprifols del idag, och Alice kanske får sig ett enkelt dressyrpass i hagen om underlaget tillåter lite trav idag också.

Även om det är långt ifrån grönt och vårigt ute för tillfället sprudlar grönskan i vår lilla odlingslåda i fönstret. Tomater, chili, kryddor. Nu har alla kommit upp förutom där vi odlade med förra årets frön, så de kommer nog inte upp alls.

Det är inte ofta Alice är piggare än Kaprifol, det har nog knappt hänt, men idag var hon faktiskt det. Eftersom det har kommit en del fluffig snö under natten passade jag på att tömköra/longera hästarna i hagen idag då underlaget ändå var rätt okej. Jag började med Kaprifol som skötte sig strålande idag. Problemet med henne när jag tömkör eller gör något annat i hagen är att hon vet att Alice är i närheten, men hon kan inte se henne (eftersom Alice ofta står vid ligghallen och vilar/äter under tiden) vilket gör att hon är stissig, okoncentrerad och inte alls med mig. Jag hade ingen lust att ha henne på det humöret idag så jag gjorde så att jag tog med mig en höpåse och parkerade Alice ur vägen, men inom synhåll. Funkade perfekt; Kaprifol var superfin, avslappnad och jobbade riktigt bra i båda varven i skritt och trav. Galoppen skippade jag eftersom det ändå var lite halt i snön.

När Kaprifol var klar bytte jag till Alice och även hon fick jogga lite i snön i hagen. I början var hon ganska motvillig och tyckte jag var ganska onödig, men när hon blivit varm i kroppen kom turbon fram och hon gick knappt att hålla i styr. Till sist ”blev jag tvungen” att låta henne galoppera lite och hej och hå vad damen kan! Hon gjorde riktiga tjurrusningar följt av ett bocksprång och såg riktigt busig ut! Härligt när gamlingen är pigg och glad 🙂 Det märks att hon har fått tillbaka lite kondition det senaste, det var ju lite dåligt med motionen där ett tag i vintras, men nu så. När hon spänner upp sig sådär ser hon faktiskt inte ens tjock ut, det ni!

Det är himla mysigt att vara ute i skogen med båda hästarna samtidigt! Igår red jag Alice barbacka och hade Kaprifol i lina och de var pigga och spralliga båda två. Kaprifol vilade ju i onsdags när jag var på brandutbildning så planen för igår var att låta henne rasta sig lite lös. Vi värmde upp på skogsvägen bakom gården i skritt och trav och sen red jag ut på gärdet och knäppte loss bushästen.

Kaprifol gjorde mig inte besviken utan lattjade runt ganska bra, men stannade då och då för att sno en tugga gräs som stack upp ur snön. Då travar jag iväg med Alice och Kaprifol kommer snart som en studsboll i full fräs. Alice var pigg hon med och jag lät faktiskt bli att galoppera med henne för jag kände att jag inte hade hundra koll. Hon blev lite småsur över detta och småhoppade lite på stället, dansade i sidledes och frustade upprört. Tanten 🙂

När Kaprifol studsat färdigt satte jag på kopplet igen och så skrittade vi mot stallet, nöjda och glada.

Lite fler bilder från måndagens ridhusbesök. Längtar tills det går att träna utomhus igen, blir så mycket roligare bilder då!

Trots snöslask och en del trafik kom jag in i tid till Scandinavium och kvällens brandövning i går. Det var delar av stallgruppen (som jag är med i) och ett gäng väktare som deltog, resterande delen av gänget hade brandövningen i förra veckan. Vi började med lite genomgång och filmer på brandförlopp och vår föreläsare var riktigt bra och hade flera historier att delge och hade konkreta exempel på olika händelser. Det gör ju att det är enklare att ta till sig! Mycket av brandutbildningen var repetition från den utbildningen jag gick med på jobbet, men en stor del var även inriktat på brand i just stall. Det fick i alla fall mig att tänka lite extra på mitt stall, hur brandsäkert är det egentligen? Finns det något jag kan göra för att göra det säkrare? Ja just nu är det ju inte speciellt brandsäkert med ofärdiga väggar och inget tak och det gamla höet som ligger vägg i vägg med stalldelen och elen är gammal (dock till största delen urkopplad). Lyckligtvis är ju detta saker som vi vet om och förbättrar hela tiden och på sikt hoppas jag att det blir ett brandsäkert stall. Största fördelen, som jag tycker, är ju att hästarna aldrig är instängda i stallet och borde därför inte kunna bli innebrända lika lätt. Hästar har ju en tendens att vilja springa tillbaka in i stallet om man ”evakuerar” dem vid brand, men jag har väldigt svårt att tro att mina två skulle stanna inne i ligghallen om det skulle brinna i stallet.

Efter ca två timmars föreläsning, grupparbete och fika gick vi genom arenan och ut på gården där vi fick lite praktiskt övning med kolsyresläckare och vattenslang. Lite dumt att vi använde just kolsyresläckare kan jag tycka, eftersom vi kommer att använda oss av skumsläckare och pulversläckare inne i stallet då kolsyresläckare inte är så bra på människor och djur. Men det är väl inte så stor skillnad kanske. Och förhoppningsvis behöver vi ju inte använda nåt!