Nu är vi hemkomna efter en härlig terrängdag i Mariestad! Vi kom fram i god tid så Kaprifol fick kika runt på området i lugn och ro innan det var dags att sadla och rida fram lite innan själva träningen började.Vi var sex stycken i min träningsgrupp och jag och Kaprifol var dem som var grönast, flera av de andra hade startat 0.90-klass tidigare. Innan vi gick ut på själva terrängbanan fick vi hoppa fram på två små stockar i anslutning till framridningen. Kaprifol kändes fin, kanske något spänd och lite busig i mellanåt.När alla hoppat stockarna gick vi bort till terrängbanan och väl där fick vi trava runt lite så hästarna skulle spänna av lite; det var ett stooort öppet grönt fält med mycket hinder, motorvägen i bakgrunden och så lite vind på det. Vi slapp regnet lyckligtvis!

Sen gick träningen till så att vi hoppade hela banan på elva hinder ett efter ett, och ibland hoppade vi hindren två eller tre gånger beroende på hur det gick. Vi hoppade i strömhopp med bra avstånd mellan oss och så fick vi lite tips och kritik från tränaren såklart. Kaprifol var riktigt fin, pigg, lyssnade bra och kändes glad. Vår orutin visade sig i att vi inte hade riktigt rätt tempo fram till hindren, och att Kaprifol gärna trampar om intill hindret så det blir lite stop-hopp ibland.

Under träningstimmen fick vi ett stop, och det var på hinder nummer två som låg på en liten kulle. Lite dålig drivning helt klart, och så tyckte Kaprifol att det var lite konstigt att det låg ett hinder där uppe. Men på andra försöket hoppade hon.

De flesta hindren var stockar, men det fanns även några lådor, en kulvert, ett hus, ett dike och så vattnet förstås. Jag tog följe på en av våra träningskompisar och Kaprifol gick i utan större funderingar. Skönt!

Vi kom även över hindret med äpplen utan att äta upp dem!

När vi hoppat alla elva hinder en eller två gånger var det paus, och eftersom jag bett om att få ha kort paus mellan fick vi en halvtimmes fikarast. Vi åt lite mackor, Kaprifol blev av med sadeln och fick beta gräs en stund vilket hon var väldigt nöjd över. Sen var det dags att sadla inför uppridningen och den började med att vi skrittade runt hela banan så att de som inte varit med på träningen fick en chans att se den, och så att vi alla påmindes om hur bansträckningen gick. Efter detta körde vi igång med uppridningen direkt, jag var dock som nummer åtta och eftersom varje ryttare fick sin stilbedömning och feedback efter sin ritt, och innan nästa startade, tog det över en timme innan det blev dags för min tur. Detta gjorde att både jag och Kaprifol segade ihop lite och jag var dålig på att få igång oss igen till det var min tur. Det ihop med att jag hade dåligt tempo samt att Kaprifol hade lite dålig bjudning bort från ”allt” gjorde att vi fick ett par stop och dåligt flyt under banan. Ettan kom vi över i ett riktigt stop-hopp, sen stannade vi på tvåan (hindret på kullen). Trean och fyran hoppade vi utan problem, men sen stannade vi en varsin gång på både femman och sexan (de två största hindren och längst bort på banan). Här var vi egentligen uteslutna men jag red färdigt banan och det var ett bra beslut för efter detta kom vi igång lite bättre (samt att det var ”hemväg”) så hinder 7-11 hoppade vi utan problem.

Sammanfattat då: Jag är såklart SUPERNÖJD över dagen, men det känns även lite snopet med stoppen under banan eftersom vi ändå hade hoppat dem tidigare. Men jag ser inte det som nåt konstigt egentligen utan vi behöver mer rutin och framför allt mer tempo, haha. Jag tyckte jag hade bra tempo men när jag tittade på filmen sen så ser det ut som det går i sirap ungefär, helt klart nåt att ta med mig till nästa gång. Och så måste jag se till att få bättre uppladdning inför uppridningen, där såsade vi ihop alldeles för mycket. Så nu laddar vi om inför omgång två i Borås nästa helg!

Utflykt idag igen! Den här gången åkte vi de sju kilometrarna hem till Camilla och Rasmus för tömkörning! Lastningen här hemma gick rätt okej, Kaprifol tyckte att det var onödigt att åka idag igen så hon var lite seg på att gå in men det gick ändå ganska bra. Jag gjorde det själv även idag!

Framme på Ön Nordgården gick jag lite med Kaprifol och hon fick även jogga lite på linan innan Emeli kom och kopplade på tömmarna. Ser ni vad grönt och fint det har blivit jämfört med tömkörningen på samma plats för två veckor sen! Så fint!

Kaprifol kom snabbt till fint arbete idag och Emeli la lite tid i början på att flytta henne ordentligt i sidledes och det har Kaprifol verkligen förstått nu och flyttade riktigt fint! Lite spänt, men fint! Efter detta arbetet kom även bakdelen igång med ordentliga kliv så det var riktigt kul att se!

Det är ju tredje tömkörningen nu Kaprifol har kommit in i det bra och idag kunde Emeli ställa lite högre krav och gå in på lite mer ”detaljer”. I vänstervarvet böjer Kaprifol gärna halsen lite extra till vänster och skjuter ut högerbogen så för att komma åt detta bytte Emeli tömsättning på yttersidan för att kunna rama in henne bättre och här kom Kaprifol fram och ner med halsen riktigt fint och bogen hamnade bitvis på plats.

I höger varv är bogarna på plats men för att få lite extra böjning i bålen på Kaprifol ändrade Emeli tömsättning till den man ser på de två bilderna här nere. Kaprifols nosrem lånades till detta och det är den ni ser mellan tömmen och gjorden. För att få lite bättre ”glid” på tömmen brukar man även ha en metallring i remmen, men det hade vi inte tillgängligt idag. Med den här tömsättningen blev det nästan lite ledande tygeltag och Kaprifol fick lättare att böja genom kroppen ordentligt.

Även här blev hon riktigt fin!

Det lades inte så mycket arbete på galoppen idag utan den användes mest för att få igång trampet lite extra på Kaprifol, men bitvis ser den också riktigt trevlig ut nu. Kaprifol jobbade på riktigt bra men på slutet var hon lite trött såklart, hon visade dock inte någon trötthet eller stelhet/träningsverk efter gårdagens hoppning så det var ju bra!

Lastningen hem gick bra även den, lite övertalning krävdes men hon kom in lugnt och fint i släpet. Nu blir det två lugna dagar innan det är dags för nästa utflykt! Jisses vad vi är ute och far plötsligt! 🙂

En omgång bilder kommer här! Är det inte otroligt hur det har exploderat i grönt den senaste veckan? Underbart.

Över lag väldigt nöjd med kvällen banhoppningsträning och Rebecka har tagit huuur många fina bilder som helst! Allra mest nöjd är jag faktiskt med lastningen, när packning och häst var redo för avfärd gick vi ut till släpet och Rebecka intog sin vanliga position vid rampen, men var lite passiv i bakgrunden för att se hur det gick för oss. Kaprifol visste såklart att vi skulle åka och var lite mer på tå än vad hon varit vid lastträningen men efter bara ett par minuter gick hon in i släpet, helt lugnt och jag kunde stänga bommen bakom henne. Helt själv! Jag får erkänna att jag inte lät henne stå stilla många mikrosekunder innan jag stängde bommen, men ändå!

Hon stod lugnt och fint och snart var vi framme vid Sämsholms Gård i god tid inför min tur. Kaprifol fick först promenera lite på området och tagga ner lite och det gjorde hon ganska så snart.

Sen sadlade vi och jag började rida fram lite smått på ett inhägnat område som nog även fungerar som en del av gårdens terrängbana. Kaprifol var lite småseg, och även jag i värmen, så vi kom inte riktigt till nåt bra arbete, men hon kändes ändå fin.

Vi var så klart tvungna att prova två av terränghindren som var vid framridningen och då taggade Kaprifol till lite!

Stock:

Och upphopp:

När det var min tur gick vi in på utebanan där fem hinder stod uppställda i en superenkel bana, ni vet, långsida-snett igenom -långsida- snett igenom, och presenterade oss kort för tränaren. Vi fick hoppa fram på ett hinder, som Kaprifol inte ens kunde gå fram till för hinderskjulet precis bredvid var SÅÅ OTÄCKT! 😛 Men det gick snart bra och efter två språng på detta hindret och ett språng på ett annat fick vi hoppa banan som bestod av sju språng. Jag hade lite undertempo och fick inte riktigt till avstånden helt så det blev lite vingligt och ojämnt, men Kaprifol hoppade fint och var med på vilket håll vi skulle åt. Tränaren var riktigt tråkig och kom inte alls med någon direkt feed-back som jag hade hoppats på.

Efter en liten skrittpaus tog vi banan igen och nu gick det mycket bättre, förutom att Kaprifol plötsligt tyckte att ett av hindren var lite onödigt att hoppa. Men vi kom i trav och då gick det fint. Bättre flyt och vi fick till avstånden bättre, och då hoppar hon riktigt fint. Hindren låg på 60cm, och det är ju faktiskt bara andra gången vi hoppar en bana på den här höjden (typ tredje gången vi hoppar bana alls) så med det i bakhuvudet är jag riktigt nöjd!

Och ja, när man ser bilderna ser ju hindren pyttesmå ut och hade hon bara dragit upp frambenen lite så skulle hon ju inte behöva hoppa så högt!

Kaprifol skrittades av och grejerna åkte in i bilen igen och den här gången stannade Rebecka kvar framme vid bilen medan jag lastade. Kaprifol gick direkt upp på rampen, jag gick in i spiltan till höger, Kaprifol stannade, jag sa ”nu ska vi åka hem” och Kaprifol gick in lugnt och fint på sin sida av släpet!  Jag kunde stänga bommen bakefter helt i lugn och ro den här gången dessutom. Så grymt nöjd över detta! Vilken frihet! Klart jag helst vill ha sällskap när jag åker iväg, men att kunna åka själv känns helt fantastiskt 🙂

Sen rullade vi hemåt och stannade till på en mack innan Ljung och köpte glass. Inte alls dumt!