Gårdagskvällens tömkörningsutflykt hade inte kunnat bli mer lyckad! För första gången var jag helt ensam med Kaprifol, från start till mål (även om det såklart fanns lite folk hemma hos Camilla) och Kaprifol gick rakt in i släpet direkt både på vägen dit och på vägen hem. Vilken härlig känsla! De senaste gångerna jag har åkt med henne har jag skött det mesta själv även fast jag haft sällskap av exempelvis Axel eller Diana, men nu var det första gången i ”skarpt läge” från start till mål så att säga.
Dagen till ära fick Kaprifol bli lite extra fin med röda lindro och knoppar i manen, och den blanka sommarpälsen gör ju inte hästen fulare precis!

Och inte heller gjorde hon mig besviken under träningen, hon jobbade hur fint som helst! Även Emeli, som tömkör, var supernöjd och tyckte att det var stora framsteg från förra gången.

Kaprifol var stabilare i formen i traven, flyttade jättefint undan tömmen så fort den nuddade sidan på henne och i galoppen orkade hon galoppera mycket lugnare och trevligare, även oms et fortfarande finns mycket jobb just med galoppen än.

Mot slutet av passet kunde Kaprifol även jogga lugnt och fint i en trevlig lite längre och lägre form med bara vikten av tömmarna som stöd. Tidigare har hon velat hänga lite i tömmen och behövt lite extra stöd och varit svårare att få i den här lite längre formen.

Eftersom söndagens dressyrpass blev en vilodag tänker jag rida ett enkelt dressyrpass i dag och ”åka lite snålskjuts” på gårdagens tömkörning. Sen blir det vila på torsdag innan vi ger oss ut och galopperar ”fort och långt” på fredag 😛 Passande nog har bonden tagit första skörden på våra gärden här i dagarna så det får nog bli ett galoppass där ute tror jag bestämt!