Jag blev sen hem från jobbet igår och var inte hemma förrän strax innan klockan sex. Eftersom jag visste att det skulle komma en del regn var jag snabbt ut i stallet för att göra iordning Kaprifol för lite ridning i paddocken två kilometer bort. Nu när Kaprifol har börjat förstå sidförflyttande skänkelhjälper har jag börjat ytnyttja vägen till paddocken lite bättre. Den första kilomtern får hon skritta på framåt på halvlånga tyglar men sen plockar jag upp lite och varierar tempot i skritten och om sikten är klar och inga bilar kommer gör vi skänkelvikningar kors och tvärs över asfalten. Hon gör det riktigt bra undan vänster skänkel så där gör jag ibland så att jag slutar sidoförflyttningen i mitten av vägen, går rakt fram några steg och därefter antingen flyttar henne tillbaka till vänster sida av vägen, eller fortsätter till höger. Hon är riktigt duktig och det är roligt att kunna utnyttja framskrittningen lite bättre, samt att hon ju blir ganska trevlig av detta arbetet. Och det är väldigt lite trafik på vår väg som ni förstår 😉

Framme i paddocken hoppade Kaprifols hjärta över ett par slag; ett nytt okänt djur gick i hagen bredvid paddocken.

Det tog Kaprifol en stund att komma fram till att det ju faktiskt bara var shettisen som bor på gården.

Själva ridpasset gick relativt okej, hon var dock väldigt ostadig och lite studsig i traven bitvis. Hon har varit det dem senaste passen och jag är lite osäker på hur jag ska hantera det. Igår red jag på framåt med mera stöd i tygeln och det gick bitvis ganska bra. Galoppen var riktigt fin med bra fattningar, lätt att reglera tempot på och bitvis hittade vi formen även här. Det ska bli väldigt roligt med dressyrträning ikväll. Det känns som att jag ändå har tagit oss ett steg framåt det senaste, men nu behöver jag lite hjälp för att komma ytterligare lite längre med bättre lösgjordhet och stadigare form.

Vi klarade oss bra från regnet under ridpasset men när det började mullra på avstånd och jag kunde se blixarna på himlen kände jag att det nog var dags att rida hemåt trots att jag inte riktigt kände mig klar. Jag använde halva hemvägen till att trava på lite framåt på rakt spår, lite fler skänkelvikningar och tempoväxlingar och sen fick hon långa tyglar den sista biten.

Himlen blev snabbt ganska mörk!

Men Kaprifol var vid gott mod såklart!

Jag hoppade av framme vid vår brevlåda och tog med mig posten på vägen och precis när jag kommit upp vid huset öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Ganska bra tajmat ändå! Jag och Kaprifol sprang sista biten och in i stallet där vi kunde stänga dörren bakom oss. Härligt sommarregn i alla fall, och välbehövligt!