Det absolut sämsta med Gäseneryttarnas anläggning är jag har fruktansvärt dålig mottagning där 🙂 Jag försökte lägga upp ett inlägg när jag var där igår men det resulterade bara i att batteriet sa slurp och telefonen dog.

I alla fall! I går var det dressyrkväll på anläggningen och jag hade det ärofyllda uppdraget att hämta, transportera och lämna de glödheta protokollen i sekretariatet för räkning och kontrollräkning efter varje ritt. Ett ganska glassigt jobb som gick ut på att gå ca 100-200 meter var åttonde minut ungefär, samt förse domaren och domarsekreteraren med dryck och föda. Eftersom jag skötte det så himla bra blev jag även utsedd till fotograf senare under eftermiddagen och fotade hemma-ekipagens ritter samt segrarna i sina sponsrade segertäcken under prisutdelningen. Där emellan satt jag i solen och tittade på alla fina ekipage och åt god fika som vi funktionärer har ”fri tillgång” på när vi funktionärar. Inte alls dumt! Jag såg mycket trevlig ridning och fina hästar också, det var fyra klasser varav två klasser gick parallellt inne i ridhuset och på utebanan. LB, LA, MSV C och MSV B var klasserna för kvällen varav de två senaste ute på utebanan där jag höll till. Extra bra tajmat med lite dressyr framför ögonen nu när jag ska träna med Kaprifol för Karolina i morgon!

Nu är det tävlingspaus här på anläggningen fram till i augusti nån gång!

Det är inte bara jag som trivs med livet utan även hästarna gillar att sommaren har kommit. Det är roligt nu när de är tillbaka i den första sommarhagen och har tillgång till ligghallen igen. Speciellt Kaprifol tycker om sin ligghall och går gärna in där och vilar. Det är ju både svalare och färre insekter där inne, oftast.

Alice går gärna inte in i ligghallen om det är fler hästar där inne, däremot kommer hon ibland gåendes ensam bortifrån hagen och går in och vilar helt själv. Självständig tös!

I lördags kväll jobbade vi ganska sent i stallet, jag och Axel, och det kom plötsligt en himla massa knott när solen försvann. Kaprifol, Queen och Simon gick då in i ligghallen medan Alice stannade kvar utomhus, men hon såg ändå ut att vara lite sugen på att gå in. Jag ställde då in henne i boxen en stund för att se om hon gillade det, och det var inte så dumt tyckte hon, mest lite konstigt. Vi har ju dock ingen boxdörr för tillfället, då vi valde att ta i sär den för att den blivit lite skev och så har vi inte satt ihop den igen, så det var inte mycket som höll Alice inne.

Jonas-hovis var här i går och verkade mina hästar för andra gången sedan de har blivit helt barfota. Båda hästarna skötte sig bra och hovarna såg fina ut. Alices ena bakhov är lite skev och flyter ut lite åt ena håller så för att motverka detta raspade Jonas bort hovväggen en aning för att få hoven att stödja sig längre in och även avlasta den utflutna väggen. Detta har jag såklart ingen bild på, men så här ser Alices hovar ut i dagsläget. Framhovarna är först och bakhovarna sist (bara en av varje underifrån).

Det finns ytterst lite kvar efter sömhålen på framhovarna, men snart är även de ett minne blott. Alice hovar håller på att bli hårdare men de är fortfarande lite ”svampiga och ser äckliga ut”, en del beroende på allt socker i gräset så här års också.

Kaprifols hovar har redan blivit riktigt hårda och strålarna på framför allt bakhovarna är jättefina. Framhovarna har en liten bit kvar men det känns som att de är på rätt väg de också! Kaprifol hade en liten sten ingrötad i ena framhoven som Jonas fick gräva bort, i övrigt såg även hon fin ut och hovarna hade inte växt överdrivet mycket sedan senaste verkningen. Även Kaprifol har lite, lite ”bevis” kvar på framhovarna efter sömhålen men det är snart borta.

Alltså titta på den bakhoven? Hur fin som helst! Jag är för övrigt väldigt nöjd med att jag bestämde mig för att sko av hästarna. Än så länge behöver dem boots på grusvägarna men överallt annars rider jag barfota och även under terränghoppningarna med Kaprifol har vi klarat oss hur bra som helst utan skor och brodd. I riktigt högt och fuktigt gräs har vi halkat till någon gång i en snäv sväng, men det är ju enkelt att undvika, oftast är ju dessutom terrängbanorna välklippta. Största fördelarna är ju att tappskor är ett minne blott, verkningen går SÅ mycket fortare än skoning och det bästa av allt är ju att Kaprifol är jättenöjd och avslappnad när Jonas verkar. Inte kommer jag behöva brodda i vinter heller! (Eventuellt brodda i bootsen, men det kan man ju göra innan man sätter dem på hästen).

Kaprifol vilar ju ett par dagar för tillfället, men Alice har fått komma ut och lufta sig lite idag. Hovis har även varit här och verkat hovarna idag. Nu har hästarnas framhovar varit barfota i ganska exakt två månader och det är väldigt roligt att följa deras utveckling. Bakhovarna ligger ju lite före eftersom de har varit ”nakna” mycket längre. Ska se om jag kan visa lite bilder sen och berätta mer om dagens besök.

Här och nu får Alice pryda inlägget i alla fall, Axel tog lite bilder på gärdet häromdagen 🙂