Igår efter jobbet åkte jag till Gäseneryttarna och hjälpte till på kvällens unghästhoppning, det var ca 50-60 starter uppdelat på två 120-klasser, två 130-klasser och så avslutades kvällen med två 100-klasser. Det var riktigt bra för min hjärna när hindren sänktes ner efter 130-klassen, en meter såg plötsligt väldigt lätt ut! Haha, det är lustigt det där. Nästa gång jag hoppar en bana kanske jag skulle sätta upp alla hindren på 120 medan jag värmer upp, och sen sänka ner till 80-90 och bara rida liksom.

Tävlingen var klar vid halv åtta och då hjälptes vi åt att riva banan eftersom hoppveckorna nu är slut och dressyrveckorna tar vid, med första dressyrtävlingen på tisdag nästa vecka. Hindren kommer fram i gen i slutet av juli tror jag, då det återigen är hoppveckor.

Det gick snabbt att plocka in alla hinder och jag kunde snart åka hemåt. Axel hade maten klar och vi åt tillsamman innan jag gick ut i stallet och bytte hage på hästarna. Nu går de i första sommarhagen igen och det har växt rejält där sedan de gick där sist. Det är dock rätt mycket oätliga växter också så de får ända jobba lite för maten så att säga.

Nu hoppas jag på lite regn så det blir lite återväxt i den andra sommarhagen också. Hagen vid huset har redan ”återhämtat” sig bra så den kommer vara redo när det är dags att byta hage ännu en gång om ca två veckor. De bara smockar i sig gräs de där hästarna, det syns dock bara på Alice 😛

När jag och Kaprifol steg in i stallet hemma hos Camilla igår var det sadlar precis överallt, haha, det var väldigt lustigt. Det såg lite ut som en sadelaffär! Kaprifol var jätteduktig och stod stilla och lugnt i princip hela tiden, trots att hon aldrig varit inne i det stallet förut. Lisa, sadelmakaren, kikade på henne först och tyckte att hon var fin i kroppen och ändå gansk rund och fin över ryggen. Jag hade med mig min hoppsadel eftersom jag tänkte att det var lika bra att kolla upp den igen när vi ändå hade besöket bokat, och lyckligtvis ligger den fortfarande bra så det är bara att rida vidare i den.

Sen började vi med dressyrsadlarna! Jag minns inte exakt hur många vi provade, men det var nog omkring sju stycken ungefär. Vi la på dem i stallgången och sorterade bort dem som inte låg bra. Lisa var väldigt noggrann och kände ordenligt under sadlarna så de låg an med jämnt tryck och inte klämde någonstans och liknande. Till sist hade vi minskat ner sadlarna till tre stycken som vi tog med oss ut till paddocken. Det var två Lipposar (Vanessa och Azzario Alto) och en Wellington Elite. Alla tre låg bra i stallgången och ute på ridbanan såg vi att de låg bra i rörelse och att jag hamnade i balans i sadeln. Lisa kände även under sadeln, både fram och bak, samtidigt som jag skrittade för att känna så att de inte tryckte ojämnt. Alla tre låg jättebra och Lippo Azzario Alto var den som var skönast att rida i. Det var den jag red först och tyckte först att de ganska stora knästöden var lite i vägen och jag kände mig lite för ”fast” i sadeln, men knästöden var flyttbara så vi flyttade fram dem nån centimeter eller två, och det blev väldigt stor skillnad. Även de andra två sadlarna var sköna, men jag fastnade för Azzarion helt klart och jag satt upp i den sadeln en gång till efter att jag provat de andra två sadlarna och det kändes bra.

Själva ridningen gick dock inte speciellt bra igår, i någon av sadlarna, Kaprifol var ganska fin i skritten och relativt okej i galoppen men i traven blev hon lite hetsig och trippig och tog lite hoppsa-steg här och var och ville gärna springa ifrån mig lite. Jag kom aldrig riktigt till någon bra ridning men jag fokuserade liksom på att känna hur sadeln kändes och kände också att jag inte kunde rida hur länge som helst i varje sadel, dels för att vi ju fick vara försiktiga då två av dem var helt nya samt att Kaprifol skulle orka prova alla sadlar. Jag hade behövt rida fram henne lite mer ordentligt, kanske skulle haft min vanlig sadel först för att få henne lite avslappnad och mer med mig innan vi provade de andra sadlarna. Men det är lätt att vara efterklok! Jag la i alla fall på min vanliga sadel efter dressyrsadlarna för att känna lite på henne, och hon var lika ”oridbar” även då så vi hade en sån dag helt enkelt.

Men summa summarum, väldigt intressant, nyttig och rolig kväll, och jag kommer kika efter en Lippo Azzario Alto på begagnatmarknanden, alternativt se om man kanske kan få något trevligt erbjudande från butiken om man vill köpa den ny. Får se!

Ikväll är jag och Kaprifol på sadelprovning hemma hos Camilla och Rasmus! Det ska bli väldigt spännande och jag hoppas att vi hittar en sadel som passar både min rumpa och Kaprifols rygg 😉 Mest hoppas jag ju på min favorit såklart, men jag ska se till att prova alla sadlar ordentligt, kanske finns det nån som är ännu bättre och skönare?

Fin är hon nu i alla fall!