Om jag skulle önska nåt efter dagens ridtur så vore det att Birgers Runda inte skulle vara så kort! Det var verkligen helt fantastiskt att rida där idag, helt orörd snö som låg tjock och där inte vinden kommit åt låg det även snö på träden. Kaprifol var lite på gränsen till att vara kall när jag grejade med henne inne i stallet (höet var slut och det blåste rätt bra) så jag la på fleecetäcket över sadeln (varmt för min rumpa också!)
Jag red Birgers väg åt andra hållet mot vad jag brukar för det finns ibland en liten ”risk” att en del av den är plogad, och då ville jag ha den först så jag kunde skritta där och galoppera där det inte var plogat lite senare. Här är skogen efter hagarna:
Och det var inte plogat! Så här såg det ut efter oss när vi pulsat fram:
Bitvis kunde vi trava på Birgers väg och i slutet tog vi en superduperhärlig galopp. Så där så hon hoppade fram genom snön min härliga häst. Frust och rusk på huvudet, oj vad skoj! Så där så jag bara tar upp tyglarna och i stället för att göra galoppfattning tar jag ”dubbelfattning” i tyglarna, lite man-tag, trampar ner hälarna och med ett nästan ohörbart ”pussljud” med munnen så studsar vi iväg i galopp.
Efter Birgers väg kom vi till 182:an och här var det ingen snö och saltad vägbana, skönt med vilopaus tyckte Kaprifol och skrittade på väldigt avslappnat och fint på långa tyglar och frustade nöjt. Sen kom vi in på vägen som leder hem till våra gärden, mängder med snö och svagt uppför i 700 meter. Ja det är klart att vi galopperade!
Nöjd häst och nöjd ryttare. Syns att vi pulsat i knädjup snö va? 🙂 
Efter lite ompyssling med mineraler och en näve havre fick hon ett tjockare täcke på sig och sen knuffade vi ut en höbal, jag och Axel, så nu har hästarna hö att mumsa på i blåsten.
LoviseC 