Vi har en något experimentell höst framför oss när det gäller hö till hästarna. Tidigt förra året tog vi ju beslut om att samla hästarna i en flock för att avveckla lilla lösdriften (hästmässigt) och inte ha fri tillgång på hö i hagen. Dels för att det nu ska gå ponnys i hagen och för att i alla fall två av de kvarvarande stora hästarna blir för tjocka på fri tillgång.
I helgen var det planerat ihopsläpp av de tre stora hästarna + Domino och Milli, men det skedde redan oplanerat under fredag kväll. När jag skulle hämta in Kaprifol från hagen för att rida vid strax efter sju på kvällen möttes jag nämligen av tre eldsprutande hästar som förtvivlat stirrade ut i mörkret mot något svartvitt som rörde sig. Ganska snart insåg jag att det var tre kossor på rymmen och de rörde sig precis utanför hagen och ”tryckte” hästarna upp mot ena änden av hagen. Jag kände att det snart skulle sprängas ett staket och det hade jag ingen lust med så jag öppnade snabbt grinden till den angränsade hagen – där Milli och Domino gick. Det kändes ju väldigt lyckat att släppa ihop hästar sent på kvällen i mörkret, men å andra sidan har Kaprifol (som är flockledare) gått med både Milli och Domino, och de alla fem har gått i hagarna intill varandra i flera veckor. Därav tyckte jag att det alternativet var bättre än att riskera sprängda staket. Kossornas ägare tyckte dessutom inte att det var någon idé att försöka fånga dessa i mörkret så de skulle ju traska omkring här hela natten. Jag och Axel gjorde ett tappert försök till att fånga in dem i hagen vid trekanten men eftersom det staketet är väldigt lågt trampade de bara rakt igenom och försvann mot skogen. Morgonen efter var de tillbaka och trampade runt och bajsade på vår gårdsplan (..) men där var det lyckligtvis relativt enkelt för bonden att lasta dem i kärran och åka hem med dem.
Ihopsläppet gick i alla fall bra, det blev inget spring utan bara lite skrik och mindre ”utfall” från Milles sida mot Milli, men i övrigt var det väldigt lugnt.
Så dagen därpå stängde jag grinden till sommarhagen och det blev läge att börja fasa in de stora hästarna på hö. De små är fortfarande feta och får gnaga på gräset ett tag till, därav blev mina experimentella hölådor upphängda i stallet. Lite provisoriskt skall erkännas, för att se om konceptet fungerar.
Det är alltså tre baljor som hänger på utsidan av boxväggarna för att dels inte göra ligghallen mindre, men också för att ponnyerna inte ska nå. Milli kan nå lite om hon sträcker på sig ordentligt, men det lilla hon kommer åt gör inget. Här får nu hästarna hö en gång om dagen och så småningom kommer de fodras två gånger här inne, och fyra gånger ute i vår blivande höautomat. Men mer om den när vi har byggt den 😉
Hittills känns det som att hölådorna fungerar bra! Det blir lite bösigt i stallet, men också ganska mysigt att ha hästarna tuggandes där inne. Vi har ökat upp givan lite per dag och i går fick de en full påse i varje låda och när jag var ute i stallet i ett annat ärende tre timmar senare var det fortfarande ca 1/3 hö kvar i lådorna men inga hästar i synhåll – perfekt!
Nackdelen är ju att det kommer bli ett himlans packande av höpåsar, men det är smällar man får ta helt enkelt! Och vi hjälps ju åt i stallet, men jag har ju tre av fem hästar så lite jobb på mig, hehe.
