Ja, hon har ju inte alltid koll på sina ben men det är kul att se att hon inte tvekar trots att hon kommer lite tokigt ibland! Näst sista språnget ligger som sagt på 1.00m och jag tycker verkligen inte att det ser ut som om hon tycker att det är speciellt högt, hon tar ju knappt i. Bara jag som tycker att det är högt! Det var ju ganska länge sen Alice var uppe på dessa höjder och inte många av mina ponnyelever har hoppat högre än 80cm heller, så allt över detta ser väldigt högt ut nuförtiden i mina hopp-ovana ögon. Men det ska väl gå att träna bort!

Då var det dags för löshoppning igen! Det var ju ett tag sen sist och den här gången fick Alice stanna hemma medan jag och Kaprifol traskade upp till ridhuset. Axel tog bilen upp och var snäll och började bygga fram medan jag gick upp så allt var klart när jag kom fram! Även Emma och hennes tjej hängde med upp till ridhuset och gjorde oss sällskap och hjälpte till att vara ”godis-givare” så Axel kunde koncentrera sig helt på sin uppgift: dokumentation!

När jag kom in i ridhuset släppte jag lös Kaprifol direkt och hon fattade vinken och fräste i väg i full fart. Hon galopperade runt i hela ridhuset och sprang även självmant in i löshoppningsgången åt båda hållen och kände lite på hindren =)

När hon lattjat av sig höjde jag upp hindren lite, nu hade hon ju värmt upp sig bra, och så löshoppade vi henne ”under ordnade former” där jag släppte henne i ena änden och Emma stannade henne med godis vid andra änden. Kaprifol var hur duktig som helst, hon hoppade med bra bjudning och inte såg det så tokigt ut heller!

Kaprifol slog även sitt höjdrekord idag, tidigare har hon endast fått hoppa upp till 0.80m men idag höjde vi upp till 1.0m och hon hoppade med lätthet. Sista språnget på metern hoppade hon riktigt fint, och efter det språnget la vi ner så hon fick skutta en sista gång över små hinder. Alltid sluta enkelt och lätt! Hon hade utan tvekan kunnat hoppa högre idag, men hon började bli lite trött så jag tyckte att det var lagom att sluta där.

Här är lite bilder från uppvärmningen, alltså då hon sprang runt, runt självmant. Resten finns på film och det kommer upp när jag satt ihop klippen och laddat upp den!

Oj vilken dag det har varit, nu är jag trött i både huvud och kropp. Jag har varit i labbet i princip hela dagen på jobbet och grejat med massa provningar och tester, sen direkt till stallet och ta hand om hästarna och ta med Kaprifol upp till ridhuset och tömköra.

Kaprifol var, som jag anade, nådigt pigg idag efter ett par lugna dagar efter hennes magknip. Det började ganska så omgående när vi gått ett par hundra meter på grusvägen mot ridhuset så blev vi omkörda av en DHL-lastbil. Själva omkörningen gick bra, Kaprifol var lugn, men precis när lastbilen kört förbi var det något stort och tungt inne i lastbilen som ramlade… Både jag och Kaprifol blev lika rädda, även om Kaprifol hoppade några meter högre än jag. Resten av promenaden gick både högt och lågt och på tvären… Men upp kom vi i hela bitar!

Vi var tyvärr inte ensamma i ridhuset till en början så jag fick hålla hårt i Kaprifol på en mindre volt i ena kanten. Jag höll henne mest i skritt men lite trav blev det också. Kaprifol var spänd, ouppmärksam och jag gjorde inte det hela så mycket bättre tror jag. Efter en stund blev vi lyckligtvis ensamma så jag kunde släppa lite på tömmarna och låta Kaprifol rasta av sig lite, utan att jag behövde oroa mig för att störa något annat ekipage. Efter det var Kaprifol en helt annan häst och hon gick SÅ fint bitvis i slutet när hon slappnat av, men då var både jag och hästen trötta så avslutade där. Men det ser lovande ut för framtiden! Hon är jättefin när hon går som hon ska =)

Kanske, kanske blir det en tömkörningslektion till helgen, men det ser mörkt ut.

Nu ska det blir skönt med fredag i morgon och sen helg!