Den här härliga helgen lider mot sitt slut och en ny vecka tar snart vid. Det började ju bra med att Axel klarade sitt första skytteprov i lördags förmiddags och inte fortsatte den på något sämre vis.

Alice och Kaprifol fick komma ut på en runda tillsammans, mest skritt men så galopperade vi lite på gärdet också för jag ville gärna att eventuell efter-vila-energi skulle pösa ur Kaprifol. Hon höll sig relativt cool faktiskt, och bockade bara några enstaka gånger när hon fick springa lös bredvid mig och Alice.

De är ju som Bill och Bull de här två 🙂 De vägrade att se glada ut båda två samtidigt också.

I dag, söndag, fick Kaprifol gå en längre runda och på lite nya vägar dessutom. Åtta kilometer blev det och vi höll oss i skritt ganska mycket faktiskt, men det blev så klart lite trav och galopp också. Och lite passage förbi livsfarliga kossor.

Förutom stalljobb (som jag visar er i morgon, även om de flesta av er redan sett en sneak peak) har vi grejat lite i trädgården idag. Jordgubbarna har fått nät, ärtorna har fått en klätterställning och så har vi rensat lite ogräs.

Dill, persilja, sallad, morötter, lök, purjolök. Ja det växer så fint så!

Potatisen ser bra ut också!

Idag på kvällskvisten gick vi en liten promenad i kvällssolen och Katla bestämde sig för att följa med. Under lägenhetstiden vid Studiegången gick han ofta med på promenader, men nu händer det väldigt sällan. Och då inte för att han blivit lat eller så, tvärt om skulle jag säga. 

Klockan är strax efter sju och jag och Axel sitter och äter frukost. Halv nio ska vi vara på skjutbanan för Axels skytteprov, blir nog lite spännande! I övrigt är det lite handling och jobb med stallbygget som står på agendan och så ska ju båda hästarna få röra på sig lite idag i form av skriftrunda med handhäst. Känns som att det kan bli en bra lördag!

Lite bilder på hästarna som trivs med att vara tillbaka i den första sommarhagen där de har tillgång till sin ligghall igen.

Nu när Alice har fyllt sina tjugofem år har det blivit dags för henne att trappa ner sin intensiva träning och lämna platsen som första tävlingshäst åt den yngre och bruna förmågan. Detta har ju givetvis inte lämnat henne helt sysslolös, även om hon tillbringar en väldigt stor del av sin tillvaro i gräshagen och äter sig smällfet. Hon har fått ett par nya uppgifter i sitt arbete här på gården och det innebär exempelvis att…

…hjälpa till att rensa hängrännorna…

…hämta posten…

…vattna trädgårdslandet…

… och, icke att förglömma, inspektera markerna minst en gång i veckan.

Men där emellan är hon bara en stor, rund, luddig och go tant som gör lite som hon vill och är så där underbar som bara Alice kan vara.

Ojoj, idag har vi jobbat på grymt bra med sadelkammaren och nu är vi trötta och sletna och väl värda grillade revbensspjäll, färskpotatis och nåt gott att dricka. Återkommer med lite bilder på framstegen i morgon!

Det blev ett riktigt sommarkalas igår, solen stekte, vi var ute på pappas altan hela dagen och barnen lekte med varandra. Alla syskonen och syskonbarnen var där, det var bara Malin som fattades, hon var hemma och vakade på Maralyn som ska ha föl vilken dag som helst. Spännande tider!

Även ett par av pappas vänner tittade förbi under dagen och vi åt god mat, drack gott och så blev det god tårta också! Tur va? 🙂

Jag var lite dålig på att ta bilder, men några blev det i alla fall!

Idag ska vi åka på kalas och fira världens bästa pappa som fyllde år igår, och han fyllde ju inte vad som helst utan det är en väldigt jämn siffra. Jag har känt honom i hela mitt liv och det är jag väldig glad för. 🙂 Han är snäll, rolig och oavsett omöjliga idéer är han alltid positiv och har inställningen att ”det löser vi” och det har hjälpt mig väldigt mycket genom åren. Jag minns framför allt den gången jag kom på att jag ville åka på terrängläger tillsammans med Alice 20 mil bort för åtta år sedan och alla tyckte det var jätteonödigt. Alice skulle inte gå att lasta, vilja åka så långt, skulle få kolik av att inte äta sin vanliga mat, skulle bli vansinnig av att stå för mycket på box mitt i sommaren, skulle inte hoppa några terränghinder och så vidare. Men pappa tyckte såklart att ”det löser vi” och han körde oss dit och vi hade en toppenvecka.

Eller den gången jag ringde och frågade om han skulle kunna tänka sig att komma upp till Gullspång och köra mig och Shamrock de tjugofem milen till hans nya hem. ”Det löser vi!”.

Nu har jag inte tävlat så mycket genom mina år men min pappa har varit på varenda en av mina tävlingar på bortaplan och själv suttit bakom ratten i de allra flesta fall; oavsett om jag och hästarna bott hemma, om jag har haft Alice i Göteborg, eller som nu senast när jag bor på egen gård och åkte iväg på min och Kaprifols första lilla ”hopptävling.” Han är ett väldigt bra tävlingssällskap; lugn, opåverkad av stress och uppkommer det något problem längs vägen så löser han det! Som den gången Alice vägrade att låta sig lastas och pappa löste det hela genom att backa in släpet intill stalldörren så Alice kunde gå direkt från stallgången in i släpet. Det funkade 🙂

Lite bilder från tävlingar genom åren! Den första bilden är dock inte från en av mina tävlingar utan från en utställning för bara skäckiga hästar, men den är så bra så jag tog med den ändå.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så stort grattis (igen) och hoppas nu vi får god tårta på kalaset idag och att vi får åka på fler tävlingar tillsammans 🙂