Nyborstad och fin!

Man skulle kunna trott att det låg en hel kattunge bredvid Katla när jag var klar, men riktigt så var ju inte fallet. Inte för att det syns på katten själv, men lite päls blev han av med!

I morse när Axel åkte till jobbet kunde jag ligga kvar och sova en timme till. Jag skulle nämligen till tandläkaren idag, och jag kände inte att det var någon större idé att åka till skolan innan dess.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att gå till tandläkaren, vad jag kan komma ihåg i alla fall. Idag var det dessutom första gången i mitt snart 24-åriga liv som jag skulle behöva betala för ett besök, så jag såg ju inte helt fram emot det hela.

Roligt nog fick jag en trevlig överraskning när jag skulle just betala för tydligen finns det någon som heter tandbidrag eller liknande som man får en gång per år och jag hade inte utnyttjat mitt förra året heller (eftersom jag inte behövt betala tidigare) så jag fick hela 600kr i rabatt. Det tackar vi för!

För en vecka sedan eller något liknande hade jag lite tråkigt här hemma. Jag hade redan städat och pluggat och diskat och jag var dessutom ensam hemma.

Resultatet blev en om-möblering här hemma i lägenheten! När jag var liten flyttade jag jämt runt på möblerna i mitt rum för att jag tyckte att det var jätteroligt att ändra omkring, ibland till det bättre men även ibland till det sämre så klart. Det är lite svårare nu när jag har en lägenhet; större, tyngre möbler och fler saker som helt enkelt inte går att flytta på.

När Axel kom hem blev han väldigt förvirrad så klart och tyckte det var alldeles fruktansvärt hemskt. Men nu när han har vant sig lite erkänner han att ”jo det funkar väl”, och för att komma från honom är det ändå ett gott betyg! Jag gillar det riktigt bra faktiskt! Det är trevligare och enklare att sitt vid bordet nu; både jag och Axel sitter här mycket oftare vilket ju är ett gott betyg.

Som ni ser kan man nu använda alla fyra stolarna vid bordet. Förut kunde man använda en stol, möjligtvis två om man tryckte upp sig själv mot väggen. Det blev även lite luftigare i resten av rummet tycker jag.

Nu i dagarna tyckte vi att det var dags att avmaska vår kissemiss igen, något som inte är så uppskattat. Såklart.

Det medlet som vi har hemma sprutar man in i munnen på katten i tre dagar, alternativt blandar i fodret men det har vi inte testat för vi är helt säkra på att han inte skulle äta upp det då. Det fungerade hur bra som helst när katten var liten och inte så stark eller tung som han är nu. När han var liten skulle han bara ha en spruta, men nu när han väger hela fem kilo så är det två och en halv sprutor som ska ner i munnen, vilket inte alltid är så lätt!

Idag gjorde vi proceduren i badrummet, av den enkla anledningen att det är enklast att städa där inne! Ibland hamnar maskmedlet lite överallt, förutom i munnen på katten. Idag lyckades vi ändå ganska bra, men det är en väldigt stark och slingrig katt vi har.

Under proceduren idag försökte han med ett nytt trick, nämligen att borra ner nosen så hårt han kunde i handduken som vi hade runt honom för att vi inte skulle få tar på munnen på honom (så söt så man tycker synd om honom). Men det gjorde vi såklart, så nu är han avmaskad för sista dagen den här gången.

Axel håller och jag sprutar in medlet i kattens mun.

”Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!”

I går kväll när vi skulle gå och lägga oss kunde vi inte se Katla någonstans. Vi visste att han var inne i lägenheten men vi såg honom inte så vi började leta. Vi letade en stund men vi kunde inte hitta honom någonstans och vi blev väldigt förundrade över hur han kunde gömma sig så bra, så stor är ju inte vår lägenhet. Inte kom han när vi ropade heller. Det gick till och med så långt att vi började öppna alla skåp och luckor ifall att han skulle ha råkat bli instängd någonstans, men nej, inte det heller.

Till slut råkade Axel titta in i skrivbordet, bakom böckerna, och där inne på det mest obekväma sättet låg det en fluffig katt inträngd. Knas-katt.

Tycker ni att det ser skönt ut?

”Bernard, Bernard! Du måste följa med mig hem och kolla vad jag har!” Ropade Katla när han fick syn på sin bästa vän efter jullovet då de båda varit bortresta.

De både katterna sprang in i Katlas lägenhet med Katla i täten.

”Kolla! En tunnel!” Sa Katla stolt.

”En tunnel? Vad då. Vad kan man göra med den?” Bernard var skeptisk och nosade försiktigt på den svartvita tunneln.

”Man kan leka kurragömma!” Sa Katla och visade.

”Se, nu syns jag inte.”