Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt reklamlappen som låg på dörrmattan när jag kom hem idag.

Denna handlar alltså om vår gröna bil, den krockade, och lappen är skickad till Axel.

”Tack för alla gånger du har tagit hand om mig!”

”Du får rabatt på nästa år försäkring, nu när du har varit skadefri i ett år!”

”Till dig som är rädd om din bil”.

TryggHansa har nog inte kollat upp vår numera avslutade försäkring hos Länsförsäkringar 😉

Inte blev det någon sovmorgon den här helgen inte! I går, lördag, gick vi upp vid sjutiden och idag gick jag upp klockan sex för att släppa ut hästarna. På en söndag!

Idag hade jag i alla fall ingen skola att skynda till så jag tog det lugnt och borstade hästen ordentligt och red sedan ett ganska lyckat dressyrpass på ridbanan. Blir mycket ridbane-ridning just nu, det är nämligen otroligt isigt på de allra flesta ställen så jag har inte riktigt vågat mig upp i skogen på ett tag. Alice har ännu inte riktigt klagat, förutom att hon verkar behöva galoppera av sig lite på en lång, rak, mjuk grusväg. Vill ha vååår!

Det var faktiskt väldigt vårigt idag egentligen; Alice fällde massa päls, solen sken och fåglarna kvittrade. Gör ju inte att längtan till riktigt vår blir mindre direkt! Men nu är det ju faktiskt snart mars månad, så tiden går åt rätt håll i alla fall.

Annars har det inte hänt så mycket idag, vi har tagit det lugnt. Städat lite, handlat lite, diskat massor, tvättat massor. En riktig söndag helt enkelt!

Från stugan i småland

Jag skrev ju häromdagen att vår krockade bil, Brian, skulle säljas men killen som skulle köpa honom ändrade sig när han förstod att fraktkostnaden från Torsby var alldeles för hög. Därför har Axels pappa varit jättesnäll idag och kört tur och retur Torsby för att dra ner Brian till Axels farmors gård i Småland. Nu står Brian i verkstaden på gården och inväntar en inspektion av Axels farbror som ska se hur allvarliga skadorna är under de buckliga plåtarna. Han är nämligen lite inne på att den faktiskt går att laga utan större problem. Så.kanske får Brian tillbaka sitt liv! Känns bra att ge honom en chans i alla fall =)
Jag och Axel är också i Småland idag och i morgon. Tidigare idag fick nämligen vår nya bil, Sodaliten, en genomgång av Axels kusin och fick tummen upp. Bilen ser riktigt bra ut undertill och det är inga direkta fel på den så det känns riktigt bra!

I morse fick vår nya bil följa med mig till stallet för första gången efter en natt i vårt garage. Han klarade det galant så vi ska nog trivas tillsammans.
Nu är det säkert flera av er som är nyfikna på hur han ser ut och vad han heter, så jag förklarar det hela med en liten ekvation här nedanför:

+

=

Alltså; man tar vår gröna BMW och lägger till mineralet ”sodalit” så poff har man vår nuvarande bil! Passande nog är nya bilens registreringsbokstäver SOD vilket gör att ekvationen mycket enkelt slutar i att bilens nya namn är Sodaliten.

Självklart finns det smärre skillnader mellan de två bilarna, som både är till sin fördel och nackdel. Den största fördelen med den nya är helt klart att den inte har en mosad nos. Sen har den en dragkrok också!

Brian rullade in i våra liv en vacker vårdag i början av året 2012 och har sedan dess tjänat oss väl i ur och skur. Han har fört oss tryggt fram och tillbaka till Holland, åkt med oss på långtur genom Sverige, snurrat runt i skogen på olika geologiska uppdrag och nu den senaste tiden, oändligt många turer fram och tillbaka till stallet. Han har stått ut med kattskrik i framsätet, dörrar på taket, kaffefläckar på sätet, hund och en massa packning i bagaget och tonvis med hästlukt överallt, men aldrig har han klagat.

I går förmiddags tjänade han oss en sista gång då han tog smällen av en annan bil rakt in i nosen, bara för att rädda oss. Alla inblandade klarade sig bra, men inte Brian. Brian blev väl omhändertagen av räddningstjänsten som förde honom till ett garage i närheten, i tryggt förvar bakom låsta grindar. Fram tills för bara en liten stund sedan har Brians öde varit obestämt. Skulle han få sluta sina dagar, serva för reservdelar åt en annan bil, eller går det att rädda hans liv?

Efter ett samtal från Stockholm är nu Brians öde bestämt. Brian ska få åka lastbil till ett av våra grannländer i sydöst och med lite tur bli hel igen! Tråkigt nog kommer vi nog aldrig få se honom igen, men vi bär med oss honom i våra minnen och påminns om honom när vi åker i vår nya bil.

Farväl fina Brian och tack för den här tiden.

Ja nu befinner vi oss i de djupa skogarna runt Torsby! Vi (fam. Sjöqvist och jag) bor i en jättetrevlig, fräsch stuga med stort kök, många sovrum, bastu och fantastisk utsikt! Idag har vi haft första dagen uppe på Hovfjället och det har varit väldigt roligt men inte helt utan smärre missöden. Det hela började med att mina pjäxor inte alls passade på de skidor jag fått låna och eftersom den justeringen skulle ta för lång tid fick jag hyra ett par skidor i stället. När jag hade åkt en timme ungefär tyckte jag att ena skidan plötsligt satt väldigt löst så jag böjde mig ner för att sätta fast den igen. Då upptäckte jag att hälen på min pjäxa hade lossnat ifrån resten utav pjäxan och när jag lyfte foten trillade även tådelen av! Den närmaste minuter trillade pjäxan isär i säker tjugo delar och det var ingen tvekan om att jag inte längre kunde åka med den längre! Som tur var, var jag nära stolsliften så jag kunde ganska enkelt ta mig till.bilen och sedan till skiduthyrningen och hyra även ett par pjäxor. Det hela löste sig ganska smidigt och resten utav dagen flöt på bra! Jag åkte ganska bra faktiskt, och det var helt klart den bästa utrustningen jag åkt med (på mina tre tillfällen) så jag är nöjd! Har faktiskt inte trillat någon gång på riktigt heller!
Nu är vi tillbaka i stugan och snart blir det middag och kanske lite spel eller bastu!

I går vid tvåtiden lämnade vi Göteborg och åkte till Gullspång för att lämna katten hos mamma. Jag tror inte att Katla skulle uppskatta skidbacken utan trivs nog bättre där! Vi sov även över i Gullspång så idag är sista etappen på resan till Torsby. Vi stannade dock en timme hos bror längs vägen, vi hade nämligen två dörrar på taket ändå från Göteborg till honom. Lite fika, prat och en kort rundtur bland de senaste projekten hann vi såklart med innan vi nu styr bilen mot Grums. Där ska vi luncha med resten av familjen Sjöqvist innan vi kör sista biten gemensamt.

Katla trivdes fint i spjälsängen! (Mamma lovade att tvätta lakanen innan syskonbarnen kommer på besök nästa gång)