Så var det hoppträning igår då! Över lag riktigt nöjd, men lite förvånad över att vi (Kaprifol) har lite kass kondition faktiskt. Å andra sidan har vi inte hoppat på riktigt länge och det är ju jobbigt, helt klart, så kanske inte så konstigt ändå.

Men träningen då! Vi började med uppvärmning i trav på en fyrkant (typ 20x20m) där vi i varje hörn skulle flytta ut hästarnas bakdel en aning. Det gick sådär, men jag fick till det lite ibland. Just i trav har vi inte jobbat med så mycket sidoförflyttningar så jag kände att jag inte riktigt hann med. Hem och träna mer!

När vi skulle göra samma sak i galopp skrattade jag mest och kände att jag nästan struntade i just den övningen och fokuserade i stället på att faktiskt få till den där lilla fyrkanten i långsam, kort galopp tillsammans med de två andra, mindre, hästarna. I vänster galopp fick vi till det riktigt bra tycker jag, och jag kände verkligen hur jag fick ett bra stamp i bakkärran och hon riktigt tog för sig, utan att springa iväg.

Här i uppvärmningen fick vi även hoppa tre låga stunds på böjt spår, vilket gick bra.

Härnäst började vi med en övning med två hinder längs medellinjen där man skulle hoppa dem som på serpentinbågar och byta galopp över varje hinder. Tre bågar blev det och vi rullade runt lite i det som i en evighetsbana, även om jag inte tog så många varv på Kaprifol. Första omgången gick bra, jag fick till svängarna hyfsat bra, avstånden blev bra och hon bytte till rätt galopp de allra flesta gångerna, lite korsgalopp nån gång.

Innan nästa runda höjdes hindren ett snäpp och det blev lite svårare i.o.m att sprången blev större så jag hann inte alls med att svänga riktigt. När jag fick med mig henne runt och förberedde ordentligt gick det bra, men så fort jag inte hann med blev det missförstånd efter hindret om vilken väg vi skulle ta, vilket gjorde så vi i princip red in i väggen i alla fall två gånger, haha. Jag slutade därför rätt snabbt med den här övningen för jag kände att det var lite över vår förmåga, för vår del hade det räckt med bommar i stället för hinder och så hade vi kunnat träna på att få ut oss i svängarna ordentligt. Nåt att öva på hemma! Men Kaprifol hoppade fint och ställde upp hur bra som helst även när jag klantade mig.

Efter detta hoppade vi ett enkelhinder med en bom efter, de två andra i gruppen hade hästar som gärna hoppar lite långt och bommen efter hindret hjälper hästarna att få ett rundare språng. För Kaprifols del var det en bra hjälpbom och fick henne tänka lite mer framåt, hon hoppade riktigt fint på detta hinder!

När vi hoppat detta hinder en eller två gånger (minns inte!) var det dags för en bana och jag sa här till Sandra att Kaprifol började kännas trött, så jag ville bara hoppa en avslutande grej. Därför stod jag över medan de andra två hoppade den första banan, och sen hoppade jag den andra banan (fast en kortare variant) som avslutning och skrittade av henne medan de andra hoppade två banor till.

Min bana började på oxer med vattenmatta, och redan här kände jag att Kaprifol var riktigt trött. Vi kom inte riktigt fram på något bra avstånd utan stannade, men hoppade fint vid försök två.

Därefter hoppade vi det röd-gula hindret…

..och svängde runt till plastmattan. Även här stannade vi en gång, lite för att jag inte heller här riktigt ”kom fram till hindret” men också kanske att hon tittade en aning på plastmattan. Ny anridning och vi kom över bra.

Sen runt och hoppade oxern med vattenmattan åt andra hållet och till sist de tre studsen i vänster varv. Så en bra och lyckad hoppträning som tog fram flera av våra svagheter! Ang. stoppen i slutet är jag inte speciellt ”orolig”, hon blev väldigt trött mot slutet och då får jag henne inte riktigt framför skänkeln och hittar då heller inget bra avstånd till hindret och när hon är trött så behöver hon ett bra avstånd till hindret för att orka/vilja hoppa, speciellt då eftersom det tenderar att bli högre i slutet av hoppträningen. Man borde nästan börja på höga hinder och sänka i slutet 😉

Sammanfattningsvis en väldigt duktig Kaprifol som var rolig att rida, även den här dagen. Roligt att vi kommit igång igen efter det där dumma såret också! Hon har även varit duktig med lastning och åkning idag, lastningen hemma gick lite segt men på vägen hem gick hon i princip på direkt. Hon har även stått lugnt i släpet hela resan, och även när vi fick hjälp med startkablar till bilen som inte ville starta på vägen hem, och när vi slirade ordentligt ut från planen framför ridhuset. 😛 Skönt att Axel var med i dag måste jag säga!

Ja ännu mera hoppning, men idag under lite ”lösare former”. Jag och Rebecka traskade de tre kilometrarna till paddocken uppe i Skog och Kaprifol och Simon fick gå lösa där inne medan vi gjorde i ordning för löshoppning.

De är ju riktiga bäsistar de här två och eftersom vi bara var två personer och vi gärna ville fota lite fick hästarna löshoppas samtidigt. Vi höll det på en väldigt enkelt och avslappnad nivå, Simon har ju inte hoppat på flera år (?) och Kaprifol hoppade ju i tisdags och ska göra det på lördag igen.

Kaprifol visade dock var hon tyckte om de låga hindren 😛

Båda hästarna tyckte det var lajbans och hade väl lite väl hög hastighet bitvis, men de hoppade fint och hade störtkul så vi lät dem hållas lite.

Väntar snällt medan vi höjde.

Och så blev det några fler språng, vi avslutade på 80-90cm ungefär. Båda hästarna hade lätt kunnat hoppa högre, men vi sparar det till nästa gång! Då ska vi ta med lite mer tråd också, idag räckte den inte riktigt hela vägen så hästarna genade lite väl mycket efter (eller snarare över) oxern. Syns här nere!

Jag har lite blandade känslor från dressyrträningen igår. Vi gör små framsteg, absolut, men hennes mun är så himla svår. Hon gillar inte när jag tar i tygeln, punkt. Framför allt inte vänster tygel. Hon gapar, stretar emot och går in i ”försvarsställning”. Och om det beror på att hon inte gillar bettet, att hon inte gillar bett alls, att jag inte lyckats få henne acceptera bettet, att hon har ont i munnen, att hon har ont nån annanstans, ja det är ju frågan. Karolina tyckte att hon såg trött ut i höger bak igår, och det har hon varit även förut och hon sliter dessutom aningens mer på höger bakhov jämfört med vänster. Det ger mig lite dåliga magkänslor, men jag vet inte riktigt om det kan hänga ihop med munnen (kan det säkert).

Först ska jag i alla fall prova att rida ett par vanliga dressyrpass på bettlöst och se hur det känns. Tandläkaren kollade munnen på henne i april i år, och hon tyckte att den var så fin att jag skulle vänta två år tills nästa koll, men visst kan det ha hänt nåt där inne sen dess.

Trots lite kass känsla från passet så blev det ett par fina ögonblicksbilder 😉 Och vi var ju lite snygga i alla fall.

Ja de senaste åren har jag blivit väldigt bortskämd med fina bilder från när jag rider och hoppar och håller på, och det är ju såklart Axel som är mästerfotografen. Oavsett vem jag lämnar kameran till, så är det alltid Axels bilder som bli bäst 🙂 Det är inte lätt att fota hästar i rörelse, och speciellt inte inne i ridhus där ljuset ofta är lite sämre. I lördags på kursen hade vi hoppning under eftermiddagen och jag lämnade kameran till en på läktaren som gärna kunde tänka sig att fota lite under passet. Jag hade ställt in kameran till hyfsade inställningar, men som så många andra så åkte snabbt inställningen på ”auto” och kameran väljer då att ta till blixten, och ja, då blir det ju inte alltid så bra!

Men bilder är ju alltid roligt, och jag tänkte att man ser ju ändå lite utav övningarna vi gjorde så jag lägger upp några av bilderna här ändå.

Så här såg ridhuset ut (på ett ungefär!) och som ni förstår var det riktigt, riktigt stort! Allt det här skulle jag aldrig få plats med där jag rider i vanliga fall! Svart är bommar på marken, grönt är sockerbitshinder och rött är vanliga hinder.

Under uppvärmningen började med vi med travbommarna som ni ser på bilden här under, till vänster om oss. Vi red över dem ett par gånger och Kaprifol gjorde det bra.

Därefter gick vi över i galopp på stora mittvolten där vi kom i höger varv ovanför serien uppe till vänster, in på volten över bommen, över bom-sockerbitshinder-bom nere vid långsidan, fortsatte över nästa bom på volten och sen ut på fyrkantspåret igen ovanför de tre studshindren.

Den här övningen gick ganska bra, det var lite svårt över hindret (ovan i bild) eftersom det låg på böjt spår och jag fick inte riktigt med mig Kaprifol runt så på sista bommen hamnade vi lite i ytterkant. Men helt okej ändå! När vi gjort volten åt båda hållen lade vi till serien uppe till vänster innan volten:

Och studshindren efter volten:

Kaprifols galopp är ju fin, men fortfarande lite ”yvig” och inte så ihop ännu, men de här serierna hjälpte oss verkligen att få ihop galoppen som faktiskt var bättre över serierna än mellan.

Till sist hoppade vi en bana av allt det vi hoppat under träningen och vi började vi med studsserien i vänster varv, in på volten, sen serien till vänster (5), därefter snett igenom och hoppade hindret på diagonalen, sen över studsserien igen fast nu i höger varv. Därefter snett i genom och hindret på den andra diagonalen (8) och efter detta saktade vi av till trav och travade över cavalettibommarna, travhoppade det följande hindret, landade i galopp och tog fem jämna galoppsprång fram till andra hindret på medellinjen. Puh, inte illa va!? Vi hoppade banan en gång och det gick bra, bortsett från ett stop på det pyttelilla orangea krysset på den andra diagonalen. Helt onödigt stop, vet inte riktigt varför det kom. Sen tittade hon även lite på det andra orangea krysset på medellinjen men hon hoppade det fast då fick vi sen lite långt fram till det efterföljande hindret. Därför fick vi ta om linjen på medellinjen en gång till: travbommarna (9), travhindret (10) och fem galoppsprång fram till räcket (11), och då gick det fint. Sen var vi nöjda för det här passet och vi var rätt trötta både jag och Kaprifol som ni kanske förstår 🙂