Gårdagen började alltså med morgonfodring och det var väldigt skönt att mötas av en pigg och frisk Kaprifol med spån både på kroppen och i svansen. Hon hade ätit det mesta av sin kvällsmat och åt glatt av kraftfodret hon fick av mig. Frukosthöet ville hon dock inte ha, hon ville UT. Det fick hon ju tyvärr inte utan jag gick för att äta frukost och sen var det direkt dags för morgonens träningspass!

Kaprifol kändes lite motvillig när jag började göra i ordning henne inför ridning, men blev väldigt glad av att komma ut ur stallet. Vi skulle rida på gräsbanan och jag och två tjejer till skrittade fram hästarna på ridslingan runt anläggningen som tog ca 20 minuter. Kaprifol var först lite stel och kändes seg, men efter bara ett par minutrar kom hon igång och tog täten och skrittade på med ivriga kliv vilket kändes väldigt skönt. Inne på gräsbanan var hon också väldigt fin. Eftersom vi hade två tuffa pass i kroppen och ett eftermiddagspass väntade var morgonens pass lite lättare och mest uppmjukande och det var ren ”balsam för själen” för både mig och Kaprifol att få känna gräset under hovarna och fartvinden i håret. Vi skrittade och travade en del i stora cirklar och krumelurer med lite sidvärts och övergångar innan vi fick order om att korta stiglädren två hål och komma fram i galopp. Vi rullade runt på gräsbanan i en härlig galopp i ca två varv i varje galopp och det var riktigt härligt. Morgonsolen sken, daggen glittrade i gräset och hästarna frustade! Även efter passet på gräset skrittade vi hästarna runt anläggningen och njöt av hela världen.

Eftermiddagens pass hölls ute på ena utebanan med fibersand och det var hoppning av serier som gällde. Efter en kort uppvärmning började vi på ena långsidan där det var två hinder med fyra galoppsprång mellan och det låg även galoppbommar mellan hindren samt en bom före och efter hindren. Galoppbommarna hjälper till att få jämna galoppsprång mellan hindren och det blir även som en extra styrketräning för i alla fall Kaprifol som ju hoppar över bommarna även om de ligger på marken. Den här serien hoppade vi riktigt bra och Kaprifol höll ett jämnt tempo genom och vi kom ganska rakt också. Någon gång genade vi lite över sista bommen efter hindret så vi landade i fel galopp, men annars riktigt bra. Under det här passet lämnade jag kameran till en av de andra tjejernas mamma så jag har några bilder att bjuda på härifrån!

Andra serien stod på diagonalen och bestod av bom in följt av två hinder med ett galoppsprång mellan där det även låg en galoppbom som hjälp. Även här hoppade Kaprifol fint, hon tyckte dock det var lite konstigt/ovant med en bom mitt mellan hindren så första och andra gången blev det lite ryckigt men sen fick vi bra flyt över.

Sista serien var på andra långsidan och bestod av räcke-två galoppsprång-sockerbitshinder-två galoppsprång-oxer. Här fick jag inte riktigt till svängen till första hindret vid första anridningen; Kaprifol tittade på lite saker utanför banan så hon hann inte riktigt se hindret utan stannade, men hoppade fint när vi kom igen. Även de två efterföljande hindren hoppade hon bra och vi höll rak linje och fick bra avstånd mellan hindren, kanske lite tajt till sista. När vi hoppat den här linjen två gånger satte vi ihop de tre linjerna till en bana i samma ordning som vi hoppat den innan och det gick riktigt bra! Trots lite trött i kroppen och riktig sommarvärme höll Kaprifol energin uppe till sista rundan och vi fick till det bra! Bra avslutning på kursen helt klart!

Andra dagen på hoppkursen är avklarad och jag och även kommit hem och släppt ut Kaprifol i hagen och kramat Axel som var hemma när jag kom hem. Kaprifol blev väldigt lycklig när hon fick komma ut i hagen igen och hon hälsade först (ljudligt) på Simon och Queen som var precis vid grinden och sen satte hon av genom hagen med stora kliv och travade hela vägen bort till andra änden där Alice var. Så härligt att se 🙂 Alice fick en puss och sen var allt i sin ordning igen och Kaprifol kliade sitt söta huvud på Alices runda rumpa 😛

Jag tänkte jag skulle passa på att umgås lite med min man så jag återkommer med mer info och lite bilder under de kommande dagarna!

Då var det ny dag här på Grevagården och jag och ett par till tjejer till ska strax gå ner till stallet och morgonfodringen. Jag hoppas Kaprifol har sovit gott för även idag blir det tufft schema! Jag rider i första gruppen på morgonpasset idag, klockan nio, och om vädret varit torrt under natten ska vi vara på stora gräsbanan. Det blir inga hinder på morgonpasset utan lite galopparbete, sitsträning och lösgörande arbete. 

När alla tre grupper har ridit är det lunch och sen hinner vi med ett hoppass innan det är dags att åka hem!

Gäststall nr 1, Kaprifol står i en box i den mittersta delen. 

Jag packade som sagt i ordning Kaprifols del redan i går kväll för att inte ha så mycket att fixa idag på morgonen. Vi ska ju bara vara borta två dagar men det blir fyra ridpass (= fyra outfits!!) och så ska hon ju ha med sig mat också. Eftersom Kaprifol inte är så van vid att stå så mycket i box tänker jag ge henne i princip fri tillgång på hö så hon har att göra större delen av tiden. Det är ju en liten risk i det hela också eftersom hennes mage inte är van vid hö ännu, men jag är inte speciellt orolig för det faktiskt eftersom jag inte har upplevt Kaprifol speciellt känslig för foderbyten. Förhoppningsvis kan jag gå ut och beta henne lite mellan varven, det skulle kännas bra i alla fall 😉

Så två balar hö tar jag med mig, blir det över är det ju bara att ta med mig hem igen. Även vattenhinkar och lite kraftfoder har jag med mig tillsammans med de ”vanliga” grejerna så som sadel, träns, hjälm, schabrak mm.

Den observanta kanske lägger märke till den svarta lilla mojängen som sitter under ena fönstret?

Jajamän! Vi har blivit med kamera i släpet!

När jag åkte med Camilla och Rasmus förra helgen fick jag kika närmare på deras kamera som de satt in i sitt släp och den verkade ju himla bra och smidig, så jag gick faktiskt och köpte en lika dan i veckan. Det är egentligen en trådlös backkamera men den fungerar som sagt lika bra som transport-kamera. Rasmus och Camilla kom dessutom hit i onsdags och hjälpte mig montera kameran vilket var väldigt snällt!! Själva kameran får ström från lampan inne i släpet och det var allt lite pill och trix med att få dit den, och kanske framför allt komma på vilken kabel som skulle gå till vilken kabel (inte så logisk färgkodning i släpet direkt). Men när rätt kablar hittade varandra fick vi det hela att fungera! Det ska bli väldigt intressant, roligt och skönt att kunna se Kaprifol under hela resan i dag, speciellt eftersom jag ändå åker en längre bit ensam den här gången.

Klockan nio planerar jag att börja lasta. Halv tolv rider jag första träningen men vi ska vara där minst en timme innan och få i ordning på saker och ting. Jag uppdaterar såklart lite i kväll, men det blir nog en längre rapport först när jag kommer hem på söndag kväll. 🙂

Då ska vi se då; gårdagens hoppning. Jag har långt i från samma bra känsla som efter förra hoppträningen för det gick inte så jättebra i går. Vi började med att trava över en serie bommar i en stor åttvolt för att sedan fatta galopp och hoppa ett hinder följt av en stor volt och över hindret igen innan vi återigen red in på åttvolten och över bommarna. Kaprifol kändes okej, men jag tyckte att jag red slarvigt och jag fick liksom inget flyt i det. Vi fick även ett stop när vi skulle hoppa hindret första gången, jag tror att ingen av oss var riktigt beredd på att det kom. Sen hoppade vi fint och vi landade i rätt galopp och kunde galoppera runt volten och komma igen.

Efter två varv på övningen bytte vi håll och då bytte vi även hinder. Här gick det lite bättre och även om jag inte riktigt fick till vägen i volten så hoppade Kaprifol fint och landade i rätt galopp även här.

Efter detta gick vi över till att hoppa en bana en gång på åtta språng, lite för att visa hästarna hindren och få en ”före-känsla” innan vi gick över till en annan övning för att sedan hoppa banan en gång till. De två första hindren på banan gick bra, men tredje hindret kom vi inte över utan att ha fått sänka först. Jag tyckte att jag fick en bra anridning så jag var ändå lite förvånad över att hon stannade. I de här tillfällena vet jag inte riktigt om det är jag som ändå tycker att det ser högt ut, eller om det är Kaprifol som gör det? Antagligen en kombination av båda, hindret låg på ca 80-90cm. Övre bommen lades ner och vi hoppade över. Resten av banan gick bra, nästföljande grind hoppade vi bra och den efterföljande S-bågen blev lite vinglig men hon hoppade fint.

Efter banan gick vi över till en övning som skulle få hästarna att korta ihop sig och hoppa upp sig lite mer, väldigt nyttigt för oss men också lite ovant såklart. Ett hjälphinder ställdes upp innan det gula räcket och avståndet var relativt kort.

Första gången var det lite vingligt men sen gick det bra och vi hoppade snäppet högre, vilket också gick bra. Sen blev det dock ytterligare ett snäpp högre och då fick vi med oss övre bommen ganska rejält. Till nästa hopp sänkte vi igen och så hoppade vi två gånger på raken varav den ena var lite tveksam men andra gick bra.

Nu var det då dags för banan igen och här kände jag väl kanske att det var på gränsen till att bli lite högt, eftersom vi ändå haft lite tveksamheter under passet. Jag tänkte dock ändå att vi kunde prova men redan på andra hindret sa det stop. Andra (eller om det var tredje) försöket slutade i att Kaprifol typ hoppade men ångrade sig i sista stund vilket ledde till att vi kraschade in i hindret och hon gick ner på knä. Jag var så långt fram på halsen i det läget att jag halvt trillade av/halv bestämde mig för att hoppa av. Jag bad då Sandra lägga ner hindren, för vi har ju inte hoppat så mycket och det är ju inte så här jag vill börja. Hindren lades ner, men nu ville inte Kaprifol hoppa igen. Vi tog oss ändå över tvåan och trean om än tveksamt, men på grinden tog det stop igen. Och igen, och igen. Sandra tyckte här att Kaprifol visade sitt humör och testade lite om hon verkligen behöver hoppa. Jag kände att vi båda tappade lite självförtroende och lust efter alla stop och kraschen och jag blev lite nere eftersom jag ju vill att vi båda ska tycka att det är roligt och jag vill ju inte behöva ”tvinga henne att hoppa”. Jag red i alla fall an på grinden igen och satte ordentligt med tryck i Kaprifol och sa till henne lite, och nu hoppade vi grinden och de fyra efterföljande hindren hoppade vi faktiskt fint.

Så ja, ni förstår säkert att jag har lite blandade känslor efter gårdagen och jag är lite osäker på hur jag ska jobba vidare härifrån men jag ska börja med att ta ett steg tillbaka och känna att vi båda tycker att det är roligt igen och jag får undersöka lite ”hur stor skada jag har gjort”. Kanske överdriver jag lite, men känslan när hon stannade så pass mycket igår var inte rolig alls. Och visst, vi har inte hoppat så mycket men känslan jag har haft tidigare är ju ändå att Kaprifol har tyckt att det har varit roligt att hoppa och hon har gjort det väldigt enkelt så därför är jag också lite brydd över att hon skulle tveka så mycket bara för att det går över 80-sträcket. Jag tycker heller inte att jag kände mig tveksam igår, så att jag skulle smitta henne med min osäkerhet känns också lite skumt. Jag önskar att jag hade möjlighet att löshoppa henne på hemmaplan, men det är ju svårt. Inte heller i någon av de paddockar som jag lånar går det att löshoppa i så jag måste åka iväg nånstans för att göra det och eftersom löshoppning kräver att ingen annan är i ridhuset måste det nästan vara någon som anordnar det för att det ska funka smidigt. Får kika runt lite.

Som ni kanske förstår kommer jag inte åka på P&J:en på torsdag, utan jag funderar på om jag inte i stället ska åka dit och hoppa lite själv nån dag för att känna lite på det.