Lite fler bilder från söndagens Hippo Cup! Utöver de hindren som banan innehåll, hoppade vi tre andra hinder. Det är stockarna på bild två, tre och fyra här nere, det var de första hindren vi hoppade som lite uppvärmning. Sen hoppade vi även smalhindret på bild sex, som inte heller ingick i bansträckningen.

Övriga bilder visar trippelbarren från en annan vinkel, trav uppför backen till stocken på toppen och hopp nerför banken!

Jag är väldigt glad över alla supefina bilder, Axel är duktig på att fota! Det var även två tjejer på plats som fotade alla ekipage, deras bilder finns att se på hastfotografer.weebly.com. De måste man ju dock betala för, och Axels bilder är ju minst lika bra (om inte bättre!).

Nu kommer det äntligen lite bilder och update från idag! Träningen gick superduperbra och det kändes verkligen som att vi fått med oss nåt från förra veckan och vi kände oss båda lite mer säkra på vad vi höll på med. Uppridningen gick sådär, vi fick stop på tre hinder (av fjorton) och vid ett av dem åkte jag av 😛 Kaprifol ändrade sig i sista sekund vid ett av hindren och hoppade åt höger och jag stod liksom kvar i vänster stigbygel och kände att jag inte skulle komma tillbaka i sadeln så jag klev i princip av och landade på fötterna. Snällt nog fick jag hoppa upp igen och avsluta banan. Mer positivt var att banan innehöll två hinder som vi inte hoppade under träningen, och dessa kom vi över utan större tveksamheter trots att det ena var gigantiskt och skitäckligt 😛

Här får ni se banan, bilderna är dock från när vi tränade på förmiddagen. Hinder nr 1; en relativt enkel stock med läskiga björkar som vajade i vinden som infångare.

Nummer två, en röd soffa. Kaprifol hoppade ganska bra på detta, det var dock mot slutet av träningen så hon började bli lite trött.

Nummer tre, röda huset. Gigantiskt, men väl infångat och inbjudande. Roligaste bilden helt klart! Haha!

Läskigaste hindret på banan, här fick vi ett par stop både under träningen och uppridningen. Anledningen? En hage med köttätande får några meter bakom hindret. I övrigt ett väldigt snällt och inbjudande hinder.

Femte hindret, en ganska enkel trekantig låda.

Jag har ingen bild på sjätte eller sjunde hindret eftersom vi inte tränade på dem. Sexan var en trekantig låda med ris på toppen och sjuan var en lite större stock.

Här är åttonde hindret som låg på en kulle, efter en annan lite kulle med lätt nerförsslut efteråt. Farliga får till vänster om hindret, men kom man bara fram till hindret gick det bra 😛

Svampen. Det var här jag åkte av, jag red väl lite mesigt på det eftersom hon hoppat väldigt fint på det under träningen och Kaprifol tyckte väl att det passade fint att smita undan då.

Tionde hindret; en trippelbarr av stockar. Nog det högsta hindret!

Sen var det upphopp på banken, vi tränade även på nerhopp under träningen. Nenas problemas!

Inte heller diket var läskigt enligt hästen!

Trettonde språnget på banan, en stor soffa.

Och sen var målgången i vattenbrynet så banan avslutades med ett dopp i vattenhindret. Vattnet var inga problem i dag heller trots att det var ett ganska oinbjudande vatten, så det verkar vi ha kommit över! Roligt!

Så sammanfattningsvis då! Jag är jättenöjd över träningen och jag tycker att det var väldigt roligt att känna skillnaden från förra helgen! Banan var svårare än den i Mariestad; hindren kom tätare efter varandra, hindren var större och det var även fler hinder (fjorton mot elva). Vi fick en bättre uppladdning till uppridningen och vi kom igång bra, men Kaprifol var trött och jag var då inte tillräckligt övertalande. Under träningen går hon ju som tåget så det blir en rätt stor omställning till uppridningen då hon behöver mycket mer driv och support; trötthet och ovana att hoppa bana helt klart. Jag tyckte att hon hade mer energi kvar i Mariestad, men så var det också mer än dubbelt så varmt idag så det är ju inte så konstigt att hon blev tröttare idag. Så mer träning! 😛

Tänka sig, här fanns det ju flera ovisade bilder från förra helgens terränghoppning! Jag tänkte jag skulle lägga upp filmen från uppridningen också, alltid lär man sig nåt, så kanske jag kommer ihåg att rida på lite bättre till nästa omgång som är på söndag!

Sista bilden är lite lustig, för vid första ögonkastet ser det ut som vi hoppar stocken som ligger där, men det gör vi alltså inte utan det är ett dike mellan de två flaggorna 🙂

Här är lite fler bilder från träningen i går förmiddags. Jag gillar speciellt bild sju, hoppet över kulverten, och den efterföljande galoppbilden. Tycker hon ser så glad och trevlig ut på nåt sätt 🙂

Och visst hade vi tur med vädret ändå! Jag vet att jag ofta tjatar om vädret (gör inte alla svenskar det?), men det gör ju sån skillnad! Tänk om det hade ösregnat lika mycket som det gjorde i bilen på vägen dit, då hade vi varit dränkta lagom till fjärde hindret (som för övrigt är stocken i skogen på bild fem).

Nu är vi hemkomna efter en härlig terrängdag i Mariestad! Vi kom fram i god tid så Kaprifol fick kika runt på området i lugn och ro innan det var dags att sadla och rida fram lite innan själva träningen började.Vi var sex stycken i min träningsgrupp och jag och Kaprifol var dem som var grönast, flera av de andra hade startat 0.90-klass tidigare. Innan vi gick ut på själva terrängbanan fick vi hoppa fram på två små stockar i anslutning till framridningen. Kaprifol kändes fin, kanske något spänd och lite busig i mellanåt.När alla hoppat stockarna gick vi bort till terrängbanan och väl där fick vi trava runt lite så hästarna skulle spänna av lite; det var ett stooort öppet grönt fält med mycket hinder, motorvägen i bakgrunden och så lite vind på det. Vi slapp regnet lyckligtvis!

Sen gick träningen till så att vi hoppade hela banan på elva hinder ett efter ett, och ibland hoppade vi hindren två eller tre gånger beroende på hur det gick. Vi hoppade i strömhopp med bra avstånd mellan oss och så fick vi lite tips och kritik från tränaren såklart. Kaprifol var riktigt fin, pigg, lyssnade bra och kändes glad. Vår orutin visade sig i att vi inte hade riktigt rätt tempo fram till hindren, och att Kaprifol gärna trampar om intill hindret så det blir lite stop-hopp ibland.

Under träningstimmen fick vi ett stop, och det var på hinder nummer två som låg på en liten kulle. Lite dålig drivning helt klart, och så tyckte Kaprifol att det var lite konstigt att det låg ett hinder där uppe. Men på andra försöket hoppade hon.

De flesta hindren var stockar, men det fanns även några lådor, en kulvert, ett hus, ett dike och så vattnet förstås. Jag tog följe på en av våra träningskompisar och Kaprifol gick i utan större funderingar. Skönt!

Vi kom även över hindret med äpplen utan att äta upp dem!

När vi hoppat alla elva hinder en eller två gånger var det paus, och eftersom jag bett om att få ha kort paus mellan fick vi en halvtimmes fikarast. Vi åt lite mackor, Kaprifol blev av med sadeln och fick beta gräs en stund vilket hon var väldigt nöjd över. Sen var det dags att sadla inför uppridningen och den började med att vi skrittade runt hela banan så att de som inte varit med på träningen fick en chans att se den, och så att vi alla påmindes om hur bansträckningen gick. Efter detta körde vi igång med uppridningen direkt, jag var dock som nummer åtta och eftersom varje ryttare fick sin stilbedömning och feedback efter sin ritt, och innan nästa startade, tog det över en timme innan det blev dags för min tur. Detta gjorde att både jag och Kaprifol segade ihop lite och jag var dålig på att få igång oss igen till det var min tur. Det ihop med att jag hade dåligt tempo samt att Kaprifol hade lite dålig bjudning bort från ”allt” gjorde att vi fick ett par stop och dåligt flyt under banan. Ettan kom vi över i ett riktigt stop-hopp, sen stannade vi på tvåan (hindret på kullen). Trean och fyran hoppade vi utan problem, men sen stannade vi en varsin gång på både femman och sexan (de två största hindren och längst bort på banan). Här var vi egentligen uteslutna men jag red färdigt banan och det var ett bra beslut för efter detta kom vi igång lite bättre (samt att det var ”hemväg”) så hinder 7-11 hoppade vi utan problem.

Sammanfattat då: Jag är såklart SUPERNÖJD över dagen, men det känns även lite snopet med stoppen under banan eftersom vi ändå hade hoppat dem tidigare. Men jag ser inte det som nåt konstigt egentligen utan vi behöver mer rutin och framför allt mer tempo, haha. Jag tyckte jag hade bra tempo men när jag tittade på filmen sen så ser det ut som det går i sirap ungefär, helt klart nåt att ta med mig till nästa gång. Och så måste jag se till att få bättre uppladdning inför uppridningen, där såsade vi ihop alldeles för mycket. Så nu laddar vi om inför omgång två i Borås nästa helg!