Jag har fått lov att ta ut en tränare till paddocken där jag rider så jag frågade Kaprifols mammas nuvarande ägare (ännu en Camilla såklart!) om hon kan tänka sig att komma ut dit och träna oss. Hon är både dressyrtränare, dressyrdomare och unghästutbildare och håller till i Vårgårda vilket ju inte alls är långt bort.

Jag har visserligen ett släp nu men jag sparar ju en hel del tid om tränaren kan komma till ”mig” i stället för att jag åker iväg, samt att jag än så länge inte kan åka iväg själv med Kaprifol utan är beroende av lasthjälp så känns detta som en bra lösning för tillfället. Det går ju bra ett tag till medan det ännu är ljust på kvällarna och marken inte är frusen. Senare i år kommer eventuellt min förra tränare (Karolina) till ridhuset i Tämta och då kan vi förhoppningsvis åka dit och träna för henne.

Första träningen för Camilla är i alla fall bokad till fredag eftermiddag nästa vecka (den 11:e). Skoj!

Jag har dessutom sett att det är en Pay&Ride (träningstävling i dressyr) fyra mil bort andra helgen i oktober, kanske kan det vara ett roligt mål att träna emot?

Tömkörningen igår måste ha gjort underverk för Kaprifol var toppenfin att rida idag! Jag red hemma i paddocken och trots ojämnt och lite kladdigt underlag jobbade Kaprifol riktigt stadigt och fint i traven. Jag gjorde en mängd övergångar, tempoväxlingar blandat med att hon bara fick jogga runt spåret helt avslappnat och hitta takt och balans. Hon var jättelätt och fin i munnen och det blir ju så mycket lättare att svänga när hon är avslappnad och eftergiven. Lite galopp blev det också och även om hon inte är lika fin där som i traven gör hon fina framsteg. Jag har börjat ställa lite mera krav i galoppen nu jämfört med tidigare då jag var nöjd med att galoppera några enstaka varv i lätt sits längs fyrkanten. Idag växlade jag detta med att sätta mig upp lite mer och ta nåt varv på stora mittvolten eller liknande. Inga problem alls sa Kaprifol. Hon var lite matt i dag men jobbade ändå på riktigt duktigt. Kanske var det tur att hon var lite matt för annars hade jag aldrig kunnat sluta rida, så roligt var det idag.I morgon får hon en promenad tillsammans med Alice, på lördag rider vi ut och på söndag kör vi ett dressyrpass igen. Men då tror jag att vi går bort till Viksgårdens paddock och får lite bättre underlag under hovarna.

I det här fallet gäller det faktiskt både Kaprifols motion och min, jag tömkörde nämligen igår och eftersom jag gärna tömkör mycket på rakt spår blir det ju gärna lite extra motion även för mig! Det gick väldigt bra, Kaprifol var riktigt fin, lyssnade bra och var avslappnad. I skritten jobbade jag på nästan helt lösa tömmar och hon sökte sig neråt riktigt fint och pendlade med huvudet och tog långa avslappade kliv genom min hemmagjorda paddock. Även i traven jobbade hon bra, jag hade ”dubbelfattning” på yttertömmen igår och upplevde att hon trivdes väldigt bra med det lite stadigare stöd som blir. Jag är ju inte så himla haj på tömkörning så det är en bra hjälp för mig, nackdelen är ju att eftergiften kan bli lite seg men jag upplevde inte alls det som ett problem igår. Jag gjorde en del övergångar trav-skritt-trav när Kaprifol var varm i kroppen och fick till det riktigt bra. När hon är lite spänd och inte helt eftergiven hänger hon sig ofta lite i tömmen och bromsar framifrån, men igår var hon riktigt mjuk och härlig och bromsade bakifrån i stället som hon ska göra; man riktigt ser hur bakbenen springer in under kroppen och bromsar i övergångarna. Roligt!

Alice fick också jobba lite på töm, mest i olika krumelurer i skritt och även hon skötte sig fint.

Idag tänkte jag rida Kaprifol i paddocken och förhoppningsvis kan vi få med oss lite av gårdagens arbete dit.

Här kommer det andra gänget bilder från terränghoppningen igår! Det var grymt roligt verkligen!

Stolt över min häst! 🙂

Vi kom iväg till Hajarnas terrängbana och tur var väl det för OJ vad roligt vi har haft! Linda med Blondie och en tjej till med sin häst var med oss och vi har hoppat enkla stockar, andra stockar, upphopp, dike, däckhinder, hinder efter brant backe och så har vi ridit genom vattnet! Allt har gått jättebra och Kaprifol har varit hur duktig som helst! Alla hinder är såklart låga, men med tanke på hur lite vi faktiskt har hoppat så tyckte jag att det var alldeles lagom!

Det är svårt att tygla sin iver, det finns ju så mycket roligt att hoppa! Men lite lugnt får man ju ta det så här i början och jag tyckte att Kaprifol orkade riktigt bra och bjöd fint på hindren. Det får helt klart bli fler besök här och vi har ju faktiskt en träning inbokad för en tränare precis här om en månad och det känns riktigt bra att vi har sett hindren lite nu innan.

Massa bilder blev det såklart, här är ett gäng!

Vi har ju ytterligare roliga aktiviteter att se fram emot, jag och Kaprifol. Nu närmast ligger terrängträningen på Hajjerna nu på lördag! För att hon inte ska motioneras för mycket, för lite eller för enformigt fram till dess har jag gjort upp en plan och så här ser den ut:

Måndag: Igår hade hon en välförtjänt vila med bara pyssel och rykt.

Tisdag: Ännu en dag utan mig på ryggen, men här får hon hänga med som handhäst när jag rider Alice.

Onsdag: Uteritt. Kanske följer Axel med på Alice, annars rider vi ensamma!

Torsdag: Dressyr, antagligen går vi bort till Viksgårdens paddock

Fredag: Promenad

Lördag: Terrängträning!

Därefter följer troligtvis en dag med skritt och sen ett par dagars vila. En liten mikropaus i träningen som hon säkerligen kommer må bra av. Nu har vi varit ordentligt igång ett tag och hon kan behöva lite paus innan vi drar igång igen och tränar vidare med terrängträning den 27:e september!

Alltså titta på de här morgontrötta hängläpparna! De stod inne i sin lilla tillfälliga lösdrift i morse och halvsov så mysigt när jag kom och tittade till dem innan jobbet. =)

Sedan en knapp timme är jag och Kaprifol hemma efter långritten runt Ornungasjön och jag måste börja med att säga att Kaprifol har varit SÅ duktig och skött sig så himla bra! Är jättenöjd med henne verkligen!

Vid elvatiden rullade två släp in på gården här hemma, innehållandes tre hästar. Resterande del av gänget mötte vi upp nere vid badplatsen och vi var sammanlagt åtta ekipage som skrittade iväg i samlad trupp. Kaprifols otroligt vägvinnande skritt tog oss bra framåt och vi höll oss nära och i täten mest hela tiden, där gick hon bäst. Hon var otroligt avslappnad men ändå alert och tyckte inte alls att det var konstigt eller extra lattjo att vi var så många. Enda ”incidenten” var när vi skulle trava första gången och Kaprifol flög i väg i ett katapultbocksprång två gånger. Jag vet inte om det var lite extra energi som kom ut där eller om hon tyckte att det var lite läskigt att ha så många hästar bakefter sig i en högre hastighet. Det var något tillfälligt i alla fall för de andra gångerna vi travade gick det så fint så. Ungefärlig karta

Eftersom det var så varmt höll vi oss i skritt nästan hela tiden och det tog drygt två timmar för oss att komma fram till Malsjö där vi åt vår fika/lunch. Några tog av sadlarna och bytte om till badkläder och sen gav vi oss ut i vattnet! Kaprifol behövde lite tid och draghjälp men sen kunde hon också gå i och det var inte så tokigt när man väl var i tyckte hon! Det var väldigt bra botten och otroligt långgrunt och det är dessutom en ”häst-strand”, människorna håller till på andra håll runt sjön så det var helt OK att plaska runt ordentligt. Det roligaste var helt klart när vi gick ut kanske hundra meter i sjön, vattnet räckte knappt till magen på Kaprifol, och sen vände vi och galopperade i full fart in mot stranden. WOW säger jag bara, vilken grej! Så häftigt och härligt! Tre gånger gjorde vi så och sen vilade vi ytterligare i skuggan av träden vid kanten. Kaprifol slapp sadeln och tränset en stund och fick beta lite gräs. Därefter sadlade vi på och red iväg med nya krafter.

Det var många fina skogsvägar och grusvägar och faktiskt inte en enda bit asfalt. Strax efter sjö-stoppet blev vi av med två ekipage som bara skulle hänga med halva rundan och vi kunde då öka tempot en aning eftersom det var mer vana ryttare kvar. Vi travade riktigt långa sträckor på kilometerlånga grusvägar varvat med skritt inne på stigar i skogen. Kaprifol blev lite svettig när vi travat så mycket men hon torkade så fort vi skrittat en bit och hade inga problem med att orka. Snart närmade vi oss känd terräng och nästan på hemmaplan delade vi på oss ytterligare en gång och två hästar gick ner till badplatsen och vi fyra som startat uppe hos oss gick dit.

Smått svettiga, varma och hjulbenta men väldigt glada! Alice var också väldigt glad att få se Kaprifol igen och när jag släppte ut Kaprifol sprang de båda iväg för att äta gräs. Kaprifol till synes med energi kvar! Härligt, det får helt klart bli fler gånger men det är ju inte en runda man rider varje helg precis!

Nu är jag och Kaprifol anmälda till ”egen träning” på Hajjernas terrängbana! Lördag den 29:e augusti, om knappa två veckor alltså, åker vi dit på eftermiddagen och ser om vi kan skutta över några små stockar. Vi blir dock inte ensamma utan vi har med oss två till från Sofias stall, däribland Linda och Blondie så det ska nog bli roligt! Då kanske vi kan få lite draghjälp ner i vattnet för just den lilla detaljen med att blöta ner sig har ju Kaprifol tidigare inte varit helt glad i.

Jag tror att det kommer att bli toppen att få bekanta sig lite med terrängbanan så här på egen hand innan vi åker dit för en heldagsträning i unghästgrupp i slutet av september.  Så nu håller vi tummarna för att både Kaprifol och jag får hålla oss friska (främst Kaprifol, jag åker även om jag blir sjuk :P) och att skorna sitter fint. Jag ska se till att planera in nästa skoning i lagom tid innan terrängträningen där i september.

Roligt med planer! Men först taggar vi ju till vår långritt nu på söndag! Även där kan vi få en chans att rida i vattnet men som sagt. Jag tror att Kaprifol är lite mer skeptisk!

Igår mitt på dagen promenerade jag och Axel bort till Viksgårdens paddock med Kaprifol, andra gången vi var där nu. Kaprifol skötte sig fint och orkade jobba ganska bra trots värmen.

Det låg en bom framme så jag passade på att rida över den några gånger i både trav och galopp och det gick fint. Just i galoppen är hon lite mer svårstyrd, vi galopperar ju nästan bara ute i skogen och det blir lite tajtare inne på en 20×40 bana. Men det gick ändå ganska bra och vi träffade rätt på bommen varje gång 🙂

Sen är hon ju så där söt och ska hoppa över bommen både i trav och galopp, behövs inga hinder här inte! Bra träning för mig, länge sen jag hoppade nu men jag fick ändå en ganska bra avståndskänsla tycker jag.

Vi provade för övrigt Alices träns och tredelade bett med lösa ringar den här dagen. Bettet är lite för långt men kändes rätt OK ändå, inte lika bra som hennes egna med fasta ringar dock.