Ja nu är jag ordentligt mätt efter kvällens middag som Axel hade färdig när jag kom hem från stallet! Indisk kyckling med ris och hembakt bröd, ja ni hör ju, riktigt gott! Belåten är jag också för Kaprifol har varit en riktig pärla idag.

Direkt efter jobbet tog jag in och gjorde i ordning henne för lite ridning och så snart vi var klara traskade vi iväg. Idag gjorde jag så att när vi var halvvägs upp och förbi vägen så satt jag upp och red sista biten upp till ridhuset. Först lite tveksamt, men sen bad jag henne trava och då älgade hon på med stora modiga kliv. Vi blev lite stillaståendes uppe mellan hagarna precis innan ridhuset, där Kaprifol hellre ville stå och prata med de andra hästarna men i övrigt gick det prima.

Inne i ridhuset skrittade jag runt en stund på långa tyglar och lät henne slappna av lite innan jag kortade upp så jag kunde erbjuda henne ett bra stöd. Stilla men följsamma händer i en aktiv skritt. Jag skrittade ganska länge i båda varven, gjorde lite volter och halter och Kaprifol lyssnade jättefint och hon har verkligen börjat söka sig framåt-neråt nu även när jag rider. Tömkörningen har verkligen hjälpt oss på vägen!

Även i traven kändes hon riktigt trevlig, hon travar på självsäkert framåt, svänger bra och lyssnar jättebra i övergångarna trav-skritt-trav. Även här söker hon sig neråt nu och ger en riktigt härlig känsla! Jag provade även lite galopp i ena varvet och hon tog båda fattningarna direkt (mer på röstkommando än på egentliga fattningen), sen var jag dock lite mesig med min ridning så det blev trav ganska snabbt igen. Jag hade sällskap av två andra i ridhuset så ”vågade” inte fräsa på för snabbt.

Det var utan tvekan vårt bästa pass tillsammans och jag ser fram emot att träna själv en eller två gånger till innan det är dags för vår dressyrträning. Blir toppen det här!

Haha. Älskar hennes utryck på den här bilden!

Jag har alltid varit förtjust i att göra planeringar i förväg, om det så gäller en to-do-list på saker som ska göras hemma, saker som ska packas eller hästarnas motion en vecka framåt. Då får jag en bra överblick och kan redan från början tänka ut vad som är en smidig lösning. I morgon till exempel, då har jag insläppet i stallet och passar då på att rida båda hästarna eftersom jag ändå ”måste” vara där längre än vanligt.

För Kaprifols del kommer veckan se ut så här om inget oväntat dyker upp:

Tisdag: Dressyra i ridhuset

Onsdag: Följa med på tur som handhäst med Alice

Torsdag: Vila (jag och Axel ska på bankmöte)

Fredag: Uteritt med Malin

Lördag: Dressyra i ridhuset/ridbanan beroende på väder och underlag

Söndag: Tömkörning

Veckan efter är det dags för vår dressyrträning, men det tar vi när det kommer!

Och allt på samma kväll men inte under samma ridtur lyckligtvis. Jag hade sällskap av Malin idag så vi red kvällsrundan med hästarna och vi upplevde både regn och snö, dock i måttliga mängder. Under större delen av rundan var det uppehåll och vindstilla, ganska så trevligt alltså!

Kaprifol var pigg, men höll sig fint på alla fyra benen hela tiden. Hon är ju inte jättevan vid att bli riden i mörkret ännu, men hon verkar inte bry sig speciellt mycket. I bland tvekar hon lite och faller in bakom Alice, men snart är hon i täten igen och kliver på med stora steg.

Hon fick inviga sitt nya schabrak idag, som jag hittade billigt på rean på Hööks, och jag är riktigt nöjd! Bra passform och det låg still under sadeln.

Lite vår-inspirerad färg kanske, men det syns ju bra i mörkret också! =)

All snö och is var i princip bortregnad när jag kom till stallet idag så när jag mockat klart i stallet, regnet dragit bort och solen tittade fram bestämde jag mig för att ta ut hästarna på en tur där jag skulle rida Alice och ha Kaprifol som handhäst. Efter tio meter ut från gårdsplanen där Kaprifol hållit sig på fyra ben kanske två av de metrarna, kom jag fram till att min idé kanske inte var så himla bra ändå. Jag hoppade då av Alice och ledde ner båda hästarna till sommarhagen i stället. Kaprifol kunde knappt hålla sig i skinnet på vägen dit ner och skuttade mest på stället, men ner kom vi i alla fall och jag kunde släppa lös båda yrvädren och låta de ta saken i egna hovar.

Det var lite slirigt i gräset, men det fick gå. Mot slutet av filmen här nedan kommer Alice igång lite också, sen blev dock minneskortet fullt så jag kunde varken filma eller ta kort mer.. Men så här såg det ut:

När de busat färdigt och lugnat sig gick jag lite med dem i hagen och sen gjorde jag ett nytt försök med att rida Alice och ha Kaprifol som handhäst och nu gick det genast lite bättre så vi skrittade en liten omväg tillbaka till stallet så de fick skritta av sig ordentligt. Därefter fick de torra täcken på sig och komma ut i hagen igen med lite hö. Nöjda hästar!

Kaprifols vintervila är nu officiellt över och idag hade vi vår första uteritt för i år! Härlig känsla att vara igång igen! Linda var med mig i stallet och efter mockning och stallfix gjorde vi i ordning hästarna för en lugn skrittrunda på ett par kilometer.

Kaprifol var lite otålig inne i stallet men lät sig villigt både sadlas och tränsas och hon var pigg på att komma iväg. Vi red ”kvällsrundan” idag, trots att det var ljust. Det är den kortaste rundan och består endast av grusvägar i olika former, så det var en bra start på Kaprifols igångsättning. Jag förväntade mig att hon skulle vara lite mer som en tickande bomb, men hon skötte sig fint. Skrittade på bra framåt, tittade sig mycket omkring men skuttade bara till nån enstaka gång. Vi skrittade mest på halvlånga tyglar, men vid ett tillfälle mot slutet av rundan plockade jag upp tyglarna och lät henne jobba lite och bitvis sökte hon sig fint neråt och rundade ryggen lite. Inte så tokigt!

Hon är lite lurvigare och lite rundare om magen efter vintervilan, men i övrigt känns det som att hon är i prima form.

Både jag och Linda sa flera gånger att det känns som att hon har växt under vilan, men när jag mätte henne med tumstocken (inte så precist kanske, men ändå) så är hon fortfarande 166-167cm i mankhöjd. Hon har dock vuxit lite på andra håll tror jag, för hon känns större.