Ni får spola förbi den lite tråkiga skritten i början om ni vill, jag ville ha med den för att komma ihåg att träna på att Kaprifol inte får dra åt vänster, vilket hon gör där i skritten. Hon skjuter ut vänsterbogen och drar iväg lite, så det får jag träna på även när jag rider.

Ser ni vad fiin hon har blivit!! Duktiga, duktiga häst =)

Jag är SÅ glad att jag hoppade med på tömkörningsträningen idag! Plötsligt trillade poletten ner hos Kaprifol och hon var så fin, så fin! Hon slappnade av och Barbro kunde ge henne ett stilla stöd på tömmen som Kaprifol ”la sig i” så fint, inte hela tiden såklart men bitvis. Precis det vi har väntat på/tränat för.

På vägen upp till ridhuset trodde jag dock att hon skulle vara en liten trotsig atombomb på träningen, hon var nämligen bitvis mer ovan mark än på mark när vi påbörjade vår promenad. Vi redde dock ut det innan vi gick över vägen och in på grusvägen till ridhuset, och efter det var hon lite mer samarbetsvillig.

Ser ni vilken skillnad det har blivit?

Idag har jag lyckats filma också så det kommer upp så småningom! Axel var inte med, han var på julfest igår och han kom hem några få timmar innan jag gick upp och åkte för att släppa ut hästarna så jag frågade inte ens om han ville med. 😉

Igår hade alltså jag och Kaprifol vår första dressyrträning tillsammans! Vi red för Lotta Centergran och vi höll till uppe i ridhuset. Jag visste inte riktigt vad jag förväntade mig av träningen, dels för att det var ett tag sen jag red Kaprifol inne i ridhuset men också för att tränaren ju var ny för mig samt att jag ju aldrig ridit en träning med en så pass ung häst förut. Trots det så gick nog ändå träningen över förväntan! Kaprifol var jätteduktig och lyssnade bra på mig i både styrning, gas och broms. Vi jobbade mest i skritt där vi tränade lite halter och början till halvhalter där hon ska vara avslappnad hela tiden och skritta på framåt. Jag tyckte att hon kändes avslappnad och sökte sig mer neråt än vad hon har gjort tidigare redan från början.

Vi travade även en del, både nåt varv på volten men även på fyrkantspåret där vi fick trava på lite på långsidorna så att hon går fram ordentligt. Även här är ju tanken att Kaprifol ska vara avslappnad men det var lättare sagt än gjort då det var ganska så rörigt inne i ridhuset med omkring fyra andra ekipage samtidigt som vi tränade. Det är absolut inga problem med att det är andra ekipage där inne, och de flesta är duktiga och har koll på sina hästar och håller lite extra avstånd när man kommer på en vinglig unghäst, problemet är att vissa andra inte kan/vill lära sig de ridhusregler som finns. Exempelvis om man möter ett ekipage på spåret ska man hålla till höger, och man stannar inte sin häst mitt på spåret för att justera sina stigläder precis när det kommer andra ryttare bakom.. Sitter man på en vuxen häst är det oftast inga problem, man får vara lite extra uppmärksam på de ryttare som inte har någon koll och vara beredd på att snabbt styra undan för att undvika krock, men med unghästar är det lite svårare eftersom de inte riktigt är lika styrbara eller reaktionssnabba. Kaprifol skötte sig ändå jättebra och trots lite närgångna andra hästar så behöll hon sitt lugn, även om hon såklart tappade lite fokus ibland. Till nästa träning ska jag se om jag inte kan få den sista tiden på kvällen, det blir sent, men då är det inte lika många i ridhuset och då kan vi få ut lite mer av träningen.

Tyvärr kunde inte Axel följa med så jag har inget att visa från gårdagen.

Övriga tips som jag ska ta med mig är att hålla igång tempot, speciellt i traven. Jag är ju van vid Alice tempo så jag tycker allt går väldigt fort på Kaprifol, jag får kalibrera om min hastighetsmätare lite! Jag ska även tänka på att när hon går framåt för egen motor ska jag vara noga med att vara superstilla med skänkeln så jag inte ”tjatar” på henne när det inte behövs. Lite samma tänk med handen, när hon är avslappnad och mjuk så ska jag vara stilla och endast hålla bettet lite, lite rörligt.

Jag fick faktiskt inga kommentarer på min sits så jag antar att jag inte satt som en säck potatis i alla fall! Men jag sätter mig automatiskt bättre (sträcker upp mig, ner med hälen, långa ben) när jag har någon som tränar mig så det var nog bättre än vanligt!

Tränaren var bra i alla fall och jag tror att hon kommer kunna hjälpa oss en del i framtiden! Hon tyckte att Kaprifol rörde sig trevligt (efter ett halvt varv i skritt frågade hon om det var någon stam på henne, just för att hon rörde sig så fint) och fällde också en kommentar ”ja det är ju ett sto”, när Kaprifol tjurade lite och inte ville gå åt motsatt håll mot de andra hästarna i ridhuset. =)