Och där kom hösten på riktigt! Det var nollgradigt ute när jag körde till jobbet i morse och så där riktigt friskt i luften som det bara är på hösten. Jobbdagen har rullat på bra och efter att jag stämplat ut vid fyra åkte jag mot stallet, idag var det ju Kaprifols tur att bli motionerad.

Jag gjorde iordning henne vid hagen och även om det egentligen inte var så kyligt ute längre fick Kaprifol ett ländtäcke på sig. Hon har aldrig haft det förut, men tyckte inte att det var några konstigheter.

Haha, vilken mage hon fick på bilden.. Aja, söt i täcket i alla fall! Det har vi fått från Linda!

Jag promenerade med Kaprifol upp till ridhuset, det blev en riktigt rask promenad för Kaprifol var ordentligt energisk och nyfiken på vad vi skulle hitta på idag. Uppe vid ridhuset gick vi in i paddocken alldeles intill och efter ett varv använde jag pallen för att komma upp i sadeln.

I det stora hela var Kaprifol jätteduktig. Vi skrittade runt, hon svängde dit jag ville, stannade när jag ville och travade när jag ville.  Men hon var lite spänd och lite för intresserad av vad hästarna i hagen höll på med.

När jag kände mig klar red jag henne hela vägen tillbaka till hagen och hon skrittade på relativt avspänt och jag kunde även göra några halter på vägen utan att hon protesterade. Så duktig!

Alice blev väldigt glad när vi kom tillbaka och gnäggade så fort hon hörde vårt klapper på vägen utanför. =)

Efter lite rykt och äpple fick hästarna regntäcken på sig och sedan åkte jag hemåt! Eller nej, jag stannade ju till i ridhuset för att titta på den där tränaren, men när det inte dykt upp nån efter tjugo minuter åkte jag hem!

Rustade för nattens och morgondagens regn!

… över eftermiddagens helt perfekta ridtur! Jag mötte upp två tjejer i stallet efter jobbet och vi gjorde iordning hästarna och sedan red vi iväg. Jag red Kaprifol och de andra två red Kaprifols bästa polare Pondus och Nova. Alice fick finna sig i att gå kvar i hagen uppe vid stallet, vilket hon inte var helt nöjd över men hon överlevde i alla fall!

Det blev min och Kaprifols längsta ridtur någonsin, 5,5 kilometer var rundan och vi skrittade hela vägen så det tog nog närmare 1.5h att rida runt. Kaprifol har skött sig perfekt och hon orkade gå hela rundan utan problem! Och vilken runda sen! Fina grusvägar, tallbarrsstigar, sandstigar och så touchade vi kanten av ”galoppbanan” som jag lätt kommer tillbringa en del tid på. Galoppbanan är en sandad slinga i skogen, 600m lång och i princip helt oval. Här kan man alltså galoppera runt, runt och träna upp ordentligt med flås på hästen utan att behöva oroa sig för att träffa på bilar eller mycket annat. En och annan älg kanske =)

När vi var tillbaka i stallet fick Kaprifol bli av med utrustningen och jag tog i stället in Alice från hagen. Hon var dock lite arg över att vi varit borta så länge så det gick inte riktigt att rida henne, hehe. Jag red runt hagarna och jag tror inte hon tog med än tio skrittsteg på hela runda, hon bara travade på tvären och gick sin ”piaff-skritt”. Dumma häst, men jag kan inte göra så mycket annat än att skratta åt henne. Vi tar nya tag i morgon i stället, då får Kaprifol vila. På söndag blir det nog denna nya favoritrundan med båda hästarna och syrran! Kanske till och med en galopp på galoppbanan? Får se, får se!

I helgen visade Kaprifol upp lite utav sin busiga sida i hagen! Full fräs i galopp där det gick, lite bakutsparkar och rivstarter! Alice höll sig i mitten av hagen och tog det hela med ro =)

Kaprifol blev ordentligt uppvärmd både av skrittpromenaden till ridhuset och så sprang ju hästarna runt en del där inne innan vi började hoppa. Hon fick hoppa ett par rundor som började på 50cm och så höjde jag successivt till 80cm. Där började hon faktiskt ”ta i” lite, inte bara springa över hindren på fart utan faktiskt hoppa lite. Jag lät henne hoppa ett par gånger på den höjden och sedan nöjde jag mig då hon började se lite trött ut. Det var ju första gången hon hoppade efter sommaren och hennes kondition är ju inte riktigt på topp direkt!

Filmen visar hennes fyra sista rundor där hindret ligger på 70-80cm. I början ser ni lite utav uppvärmningen också! Filmade inte så länge där för jag var rädd att mobilen skulle bli full.

Man ser att hon börjar bli lite trött, sen hade jag nog kunnat ha lite längre avstånd mellan hindren också.

Löshoppningsfilmen

Jag och Linda körde upp till stallet och hämtade vår utrustning som vi tog med oss till hagen där hästarna väntade på oss. Vi borstade och fixade och sen när jag skulle sadla Kaprifol upptäckte jag att jag inte fått med mig nån sadelgjord… Linda skulle rida barbacka på Alice så kunde heller inte ta den sadelgjorden så jag bestämde mig helt enkelt för att premiär-rida Kaprifol utan sadel! Orka åka tillbaka till stallet och hämta en sadelgjord lixom!

Vi ledde hästarna bort till grusvägen och där hjälpte Linda mig upp på Kaprifols rygg och där satt jag så bra så! Inga konstigheter tyckte Kaprifol.

Linda fick gå en bit med Alice innan hon lyckades klättra upp med hjälp av en hög med grus!

Sen skrittade vi en sväng, 2.5km närmare bestämt och det var inte vilken runda som helst. Vi fick gå över en bro, vi mötte en tjej med sin häst och hund, flera bilar, två eu-mopeder och så blev vi omkörde av tre motocrossar. Jag höll hårt i manen vill jag lova, men Kaprifol var så duktig så och höll sig i skinnet. Alice är en bra mentor också =)

Åh vad roligt det är nu när båda hästarna är redo att ”sparka igång hösten”! I går bokade jag ridhuset på lördag klockan tio, då ska Kaprifol löshoppas! Självklart får Alice också hänga med, men det blir nog ingen direkt hoppning för hennes del.

Det blir väl inga direkta höjder för Kaprifol heller, men man måste ju börja nån stans! Det ska bli lite roligt att se vad hon tycker om ridhuset också.

Kan inte riktigt låta bli att kika igenom alla bilder om och om igen ibland på kvällarna och jämföra med nya. Det händer så mycket med en unghästs kropp! På dessa bilder till exempel, här emellan har hon i princip bara haft sin sommarvila men jag tycker ändå att hon har växt i sin kropp ytterligare och ser snäppet mer ”vuxen” ut.

2014-06-08                                                                                    2014-09-09

Min ursprungliga plan för kvällen med hästarna innebar att jag skulle ta med mig de båda upp till stallet och borsta dem och bara ha det allmänt mysigt. Men jag slopade den planen redan igår när jag såg hur ömfotad Alice var på grusvägen till hagen. Hon trippade fram, sökte sig mot kanterna och såg allmänt lidande ut, så jag bestämde då att de skulle få vara kvar i hagen tills i morgon när det är dax för sko. Plan B blev då att förflytta min borst- och mys-session till hagen i stället. På vägen till stallet idag fick jag dock ändra planen igen, regnet öste ner och även om solen sken när jag kom fram till hagen så var hästarna alldeles för blöta för att borsta på. Så det blev plan C helt enkelt, bara massa mys!

Hästarna är så söta ihop! Kaprifol avgudar Alice och följer henne som en liten hund och betar på samma fläck som hon och kliar på henne så fort hon kommer åt. Det verkar faktiskt som att det ännu är Alice som bestämmer i hagen. När jag gav dem varsin hink med lite betfor och mineraler på botten åt Kaprifol upp först och ville sedan sticka ner sitt huvud i Alices hink. Det fick hon, men när hon försökte stjäla hela hinken sa Alice bestämt att nej, så får man inte göra! =)

Jag kan redan känna att Kaprifol har ett helt annat lugn nu när hon går med Alice. Vilket inte är så konstigt egentligen, både Pondus och Nova är unga hästar som inte sett så mycket i världen (sex, respektive fyra år) så det blir ju en helt annan stämning i hagen jämfört med att gå med 23-åriga Alice som ju har varit med om det mesta! Kanske blir det inte lika mycket lek med Alice, men jag har å andra sidan ännu inte sett att Kaprifol verkar vilja leka heller för den delen.

Som jag har längtat efter den här dagen, nu är äntligen mina fina hästar tillsammans igen!

Dagen började vid halv tio då jag hämtade upp Linda, tillsammans åkte vi och hämtade släpet som jag hyrt. Sedan åkte vi faktiskt inte till Alice utan till Kaprifol. Det är ju faktiskt inte varje dag jag har tillgång till ett släp så jag ville passa på att lastträna henne idag när jag ändå hade hyrt släpet. Kaprifol var ytterst motvillig att gå längre in i släpet än två hovar på rampen så vi fick ta fram linan idag och ge henne en liten ”knuff” i rätt riktigt. Då tog det inte alls lång tid innan hon gick in, och eftersom släpet jag hyrt hade fronturlastning struntade vi i att träna på att backa ner idag så vi gick rakt ut framåt i stället. När vi sedan provade att gå på släpet igen gick hon på i princip direkt, vi stannade till där inne och sedan gick vi ut igen. Därefter fick det räcka för idag, det kändes bra att avsluta där.

Åkturen till Alice tog en timme ungefär, vi borstade henne lite fin och sedan lastade vi ganska omgående. Alice gick på släpet direkt samtidigt som hon gnäggade som en liten gris, och blev som vanligt väldigt otålig när hon stod där inne. Hon lugnade sig dock när vi åkt en liten bit.

När vi kom fram till stallet lastade vi av henne direkt, såklart, hon var lugn och undrade helt klart var hon hade hamnat nånstans! Vi traskade ner till hagen där Kaprifol var, hämtade henne och gick vidare till ”Huset-hagen” där vi släppte ut båda mina fina tjejer. Båda hästarna hann knappt innanför grinden innan de båda dök ner med mularna i det frodiga gräset. De kände helt klart igen varandra, men det var inte så att de ”kastade sig om halsen på varandra” i lycka! Kaprifol brydde sig inte om att hennes andra kompisar inte var där vilket var det som jag mest hade ”oroat” mig för, så det var ju skönt!

När vi varit hos hästarna en stund åkte vi och lämnade tillbaka släpet, jag lämnade av Linda hemma och sen åkte jag hem till mig själv och satte på datorn det första jag gjorde. Det blev dock en tråkig avslutning på detta VM-et, svensken hamnade på fjärde plats, precis utan medalj. Otroligt tråkigt. Det var dessutom en sån där holländare som tog guldet, efter fantastiskt fina felfria rundor på alla fyra hästarna. Får gifta mig med Axel och bli holländare i stället 😉

Axel gjorde mig och Kaprifol sällskap på en liten uteritt på lite drygt en och en halv kilometer idag! Vi provade ytterligare en ny väg bort från stallet och det var inte så tokigt där heller! Kaprifol skötte sig helt exemplariskt och vi travade även en pytte-pytte bit, hon kändes dock ganska ömfotad i traven så jag saktade av ganska snabbt. Nu blir det två lugna dagar innan hon får skor på sig på tisdag.

I morgon hämtar jag och Linda Alice! Ska bli härligt att få hem henne igen, men det har ni väl knappast undgått 😉