Här är lite fler bilder från träningen i går förmiddags. Jag gillar speciellt bild sju, hoppet över kulverten, och den efterföljande galoppbilden. Tycker hon ser så glad och trevlig ut på nåt sätt 🙂

Och visst hade vi tur med vädret ändå! Jag vet att jag ofta tjatar om vädret (gör inte alla svenskar det?), men det gör ju sån skillnad! Tänk om det hade ösregnat lika mycket som det gjorde i bilen på vägen dit, då hade vi varit dränkta lagom till fjärde hindret (som för övrigt är stocken i skogen på bild fem).

Nu är vi hemkomna efter en härlig terrängdag i Mariestad! Vi kom fram i god tid så Kaprifol fick kika runt på området i lugn och ro innan det var dags att sadla och rida fram lite innan själva träningen började.Vi var sex stycken i min träningsgrupp och jag och Kaprifol var dem som var grönast, flera av de andra hade startat 0.90-klass tidigare. Innan vi gick ut på själva terrängbanan fick vi hoppa fram på två små stockar i anslutning till framridningen. Kaprifol kändes fin, kanske något spänd och lite busig i mellanåt.När alla hoppat stockarna gick vi bort till terrängbanan och väl där fick vi trava runt lite så hästarna skulle spänna av lite; det var ett stooort öppet grönt fält med mycket hinder, motorvägen i bakgrunden och så lite vind på det. Vi slapp regnet lyckligtvis!

Sen gick träningen till så att vi hoppade hela banan på elva hinder ett efter ett, och ibland hoppade vi hindren två eller tre gånger beroende på hur det gick. Vi hoppade i strömhopp med bra avstånd mellan oss och så fick vi lite tips och kritik från tränaren såklart. Kaprifol var riktigt fin, pigg, lyssnade bra och kändes glad. Vår orutin visade sig i att vi inte hade riktigt rätt tempo fram till hindren, och att Kaprifol gärna trampar om intill hindret så det blir lite stop-hopp ibland.

Under träningstimmen fick vi ett stop, och det var på hinder nummer två som låg på en liten kulle. Lite dålig drivning helt klart, och så tyckte Kaprifol att det var lite konstigt att det låg ett hinder där uppe. Men på andra försöket hoppade hon.

De flesta hindren var stockar, men det fanns även några lådor, en kulvert, ett hus, ett dike och så vattnet förstås. Jag tog följe på en av våra träningskompisar och Kaprifol gick i utan större funderingar. Skönt!

Vi kom även över hindret med äpplen utan att äta upp dem!

När vi hoppat alla elva hinder en eller två gånger var det paus, och eftersom jag bett om att få ha kort paus mellan fick vi en halvtimmes fikarast. Vi åt lite mackor, Kaprifol blev av med sadeln och fick beta gräs en stund vilket hon var väldigt nöjd över. Sen var det dags att sadla inför uppridningen och den började med att vi skrittade runt hela banan så att de som inte varit med på träningen fick en chans att se den, och så att vi alla påmindes om hur bansträckningen gick. Efter detta körde vi igång med uppridningen direkt, jag var dock som nummer åtta och eftersom varje ryttare fick sin stilbedömning och feedback efter sin ritt, och innan nästa startade, tog det över en timme innan det blev dags för min tur. Detta gjorde att både jag och Kaprifol segade ihop lite och jag var dålig på att få igång oss igen till det var min tur. Det ihop med att jag hade dåligt tempo samt att Kaprifol hade lite dålig bjudning bort från ”allt” gjorde att vi fick ett par stop och dåligt flyt under banan. Ettan kom vi över i ett riktigt stop-hopp, sen stannade vi på tvåan (hindret på kullen). Trean och fyran hoppade vi utan problem, men sen stannade vi en varsin gång på både femman och sexan (de två största hindren och längst bort på banan). Här var vi egentligen uteslutna men jag red färdigt banan och det var ett bra beslut för efter detta kom vi igång lite bättre (samt att det var ”hemväg”) så hinder 7-11 hoppade vi utan problem.

Sammanfattat då: Jag är såklart SUPERNÖJD över dagen, men det känns även lite snopet med stoppen under banan eftersom vi ändå hade hoppat dem tidigare. Men jag ser inte det som nåt konstigt egentligen utan vi behöver mer rutin och framför allt mer tempo, haha. Jag tyckte jag hade bra tempo men när jag tittade på filmen sen så ser det ut som det går i sirap ungefär, helt klart nåt att ta med mig till nästa gång. Och så måste jag se till att få bättre uppladdning inför uppridningen, där såsade vi ihop alldeles för mycket. Så nu laddar vi om inför omgång två i Borås nästa helg!