I dag var vår nya hovis här och verkade mina två hästar och Rebeckas Simon. Jag var lite nervös för vad Kaprifol skulle säga med tanke på de två senaste hovslagarbesöken men det kunde faktiskt inte gått bättre. Hon var helt avslappnad och Jonas, som hovis heter, fick verka utan några som helst problem. Jag skulle vilja gå så långt och säga att hon aldrig har varit så avslappnad med en hovslagare förut, hon behövde inte ens några mutor för att stå stilla. Skönt!! Sen det är klart, det har ju heller aldrig gått så här fort förut, eftersom hon ”bara” skulle verkas, men tidigare har Kaprifol skrapat i golvet och traskat omkring och varit ganska rastlös redan vid första hoven, men inget sånt idag alltså.

Hon fick dessutom bra betyg på sina hovar. Bakhovarna, som varit barfota och i princip orörda sedan i januari var väldigt fina och Jonas sa tillochmed att det är sällan han ser så fina hovar hos en häst som inte har blivit verkad på ”riktigt” på så lång tid. Han behövde alltså inte göra något alls i bak, utan lyfte bara, borstade lite rent och drog ett par tre drag med raspen. Framhovarna har ju bara varit barfota i tre veckor ungefär så där fanns det lite att raspa på, men de var fina även de. Många bra betyg för Kaprifol den senaste tiden; bra tänder och bra hovar. Det kommer man långt med! Men det är klart, hon är ju både svenskstammad, svenskfödd och uppväxt på lösdrift, då kan det ju inte bli annat än bra! Haha (sen att hon inte fick nån mat mellan ett och fyra års ålder verkar ju onekligen inte satt så djupa spår).

Alice då! Hon är ju en pärla hon med, men det är hon ju alltid så jag är inte lika översvallande stolt över henne. Alice gillade hovslagare och var extra nöjd med att han hade en slags hållare som hon kunde lägga sin hov i medan han raspade både fram- och bakhovar. Hennes balans har faktiskt blivit lite sämre med åldern och hon tycker att det är lite jobbigt att stå trebent en längre stund, men detta var mycket trevligt sa hon. Även hennes hovar fick bra utlåtande och det fanns en del att raspa både fram och bak. I fram är fortfarande strålen ganska hög och tjock, eftersom den är anpassad till att hovarna har skor och det är också det som gör henne öm i fram. Det ska bli intressant att se utveckligen på hennes hovar, hur lång tid det tar för strålen att anpassa sig till sitt nya liv.

Efter ett sånt här inlägg borde det ju vara krav på lite hov-bilder, men det kom jag ju på för sent så hästarna hann ju gå ut i geggan igen. Men här är Kaprifols alla fyra hovar i konstiga vinklar i alla fall 🙂 Får bättra mig till en annan dag!

Nu ska jag och Axel hem till Rebecka och Andreas på fredagsmiddag, det ni!

Igårkväll skrittade jag och Axel ut en liten sväng barbacka på båda hästarna i solnedgången. Det var väldigt fint ute; soligt, varmt, fåglarna kvittrade och gräset börjar bli ordentligt grönt. Kaprifol kändes pigg, hon har varit brunstig nu ett par dagar men kanske är det på väg att gå över nu.

I går var det uteritt nummer två med Kaprifols nya dojjor och det gick minst lika bra som sist, lite lättare att ta på dem nu också när jag fått in snitsen. (Lite kladdiga på bilden här, det var efter ridturen).

Vi hade sällskap av Diana och Queen och jag visade de ridvägen som går förbi Sällerhög, genom skogen och sen förbi badplatsen, ca 7km. Kaprifol verkar trivas i sällskapet, hon var riktigt avslappnad hela turen trots snålblåst och lite småskurar mellan solstrålarna. Vi galopperade sida vid sida på grusvägarna och hade en riktigt härlig tur (trots aprilvädret!).

Lite trött var hon kanske ändå, Kaprifolen!

På fredag kommer vår nya hovis och verkar alla åtta hovarna så efter det kan även Alice få dojjor och komma ut på lite längre rundor igen!

Lite fler bilder från lördagens dressyrpass, som ju dock inte var så jättelyckat eftersom Kaprifol var lite seg. Men några bilder blev ju ok ändå 🙂

Idag har Axel dragit med sig släpet och besiktigat det, eller ja, försökt i alla fall. Så här blev resultatet:

Inte för att jag är så haj på bromsar och släp, men tillochmed jag vet att en nolla i det här fallet ju inte är så bra… (Och Axel vill poängtera att det betyder axel på släpet, och inte att det är Axels egna bromsar som har testats). 😀

Så på vägen hem stannade Axel hos Rasmus och fick lite hjälp att lokalisera felet, och som tur är verkar det inte vara alltför avancerat att åtgärda. 

Camilla var snäll och tog bild på det hela, ”allt för bloggen” ni vet! 😀

För att ha sin häst i stallet på Kyrkedal gård verkar det som att det finns vissa kriterier som måste uppfyllas.

Först och främst måste ens häst ha bläs:

Och som kriterie nummer två så måste hästen ha en luddig grimma! 😉

Det blir ju onekligen enhetligt och tjusigt i stallet i alla fall! 🙂