I förmiddags gjorde Rebecka mig sällskap i stallet för en vintrig uteritt. Himlen var blå, marken vit och hade det inte blåst hårda, isande vindar hade vi haft en riktigt härlig tur! Vi red ändå en (för Alice) längre runda, ca 6km, varav ca hälften var inne i skogen där det inte blåste så mycket som tur var. Det var inte så mycket snö i skogen men marken var heller inte speciellt frusen så vi kunde både trava och galoppera lite. Hästarna var lite ”på-och-av” idag, berodde säkert på vinden. Bitvis var de pigga och glada i alla fall och de var väldigt nöjda efter de fått galoppera uppför galoppbacken. Härligt!

Kaprifol lade en stor och fin hög på asfalten som jag hoppade av och sparkade undan och eftersom vi nästan var hemma igen lät jag bli att hoppa upp igen. Därav Kaprifols ryttarlösa framträdande =)

Det var en stor dag i Kaprifols femåriga liv i lördags.

Kaprifol är otroligt nyfiken på barn och kommer gärna fram och nosar och luktar och hrm, smakar på dem när de närmar sig. Om man har med sig ett barn i famnen in i hagen är Kaprifol direkt där och sticker fram nosen och undersöker. Lustiga små filurer!

I lördags var det många barn på besök. Oliver är den mest hästkära av dem alla (han vägrade gå in i huset vid ankomst innan han fick klappa hästarna) och han är även den som är totalt orädd för dessa stora djur. När vi var inne i hagen hos hästarna på eftermiddagen fick han därför äran att vara den första minderåriga människa att sitta på Kaprifol! Han är inte bara den enda minderåriga ryttaren, utan även den andra som suttit på Kaprifol barbacka och den fjärde personen som suttit på hennes rygg över huvud taget! Inte illa va? 🙂

Kaprifol skötte sig strålande och vi gick till och med ett halvt varv runt hölådorna och hon gick så snällt och försiktigt så 🙂

Lugnet har lagt sig över Kyrkedal Gård och jag, Axel och katten kan pusta ut efter fyra dagar fullt hus! Axels familj åkte hem igår men de hann inte ens ut genom dörren innan nästa gäng anlände! Mamma och mina tre syskon med respektive samt två barn var, droppade in under förmiddagen. Vi kalasade på tomtegröt till lunch innan vi gick ut i det relativt fina vädret. Inte nåt julväder inte, men det regnade inte i alla fall!

Vi började med ponnyridning! Alla barnen fick åka på Alice fram och tillbaka på grusvägen utanför hagen och det var uppskattat. Kaprifol levde loppan på andra sidan staketet under tiden, trots att jag varit uppe vid sju på morgonen för att hinna rida ett ordentligt dressyrpass med henne innan gästerna anlände.

Och nej, inte riktigt nån ordentlig vinter va?

När vi kom in igen var vi tvungna att ta massa fina kort på de finklädda barnen. Vi började i garderoben, vi kunde inte låta bli:

Finns plats för många ungar i det här huset!

(Men nej, de behövde inte sova här även om i alla fall ett av barnen trodde på oss och gick raka vägen dit när det var dags att sova sen på kvällen).

Sen tog vi lite seriösare bilder i soffan, jag fick dock inte riktigt nån bild där alla barnen satt still och såg glada ut samtidigt!

Julklappar, julmat, leksaker, barn. Allt avlöste varandra och när barnen gått och lagt sig plockade vi fram all choklad, godis, chips och massa annat gott och så körde vi vuxna julklappsspelet! Lite senare spelade vi spel hela gänget och så när klockan slog tolv gick vi och lade oss. Och vaknade till detta:

Bättre sent än aldrig? =)

Så var julaftonen slut för det här året. Det blev en bra dag med mycket god mat och dryck, precis som det ska på julafton! Mest lyckat är nog vår egen glögg och vårt egna vin på trädgårdens vinbär, inte alls dumt. Mindre lyckat blev sillen, själva röran blev jättegod men vi provade en annan sorts sill iår och den var inte alls lika god som den vi brukar ha. Det lutar tillochmed åt att vi ska fiska upp sillbitarna och stoppa i ny sill till morgondagens julbord.

En annan liten rolig detalj på vårt julbord i år blev grishuvudet som vi sparat från den hela grisen vi köpte och helgrillade i somras. Lite osmakligt med ett huvud kanske, men inte ska man låta det köttet förfaras. Den vanliga julskinkan var dock mycket godare tycker jag 🙂