Häromdagen tog jag mig äntligen kragen och kontaktade familjen som har en paddock inte så långt ifrån mig, 1.7 km närmare bestämt. De är supertrevliga och när jag frågade om jag fick komma och rida i deras paddock var det inga problem alls! Nu har vi ju fixat en liten ridbana här hemma, men att komplettera med att rida i en lite mer ordentlig paddock med bättre underlag någon gång i veckan är inte alls dumt! Det är dessutom 20 min skritt på asfalt till paddocken vilket är bra omväxling och bra med en ordentlig uppvärmning. Miljöträning blir det också då familjen har två nyfikna ponnyer på gården så det finns mycket att titta på.

I dag gjorde jag och Kaprifol vår premärtur till paddocken och Axel följde med som sällskap och fotograf. Kaprifol var över förväntan duktig, både på vägen dit och själva ridningen i paddocken. Jag trodde att hon skulle bli halvt vild över att det var andra hästar precis där vi red, men efter några storögda ögonblick kunde hon fokusera fint på mig.

Hon kändes fin i ridningen men hade lite sämre bjudning idag, eller snarare lite ojämn bjudning. Det gjorde att vi pendlade väldigt i form från giraffhals till nästan bita-sig-själv-i-bringan och sen upp igen. Bitvis gick hon fint där emellan också, men det är en himla balansgång! Efter galoppen (som inleddes med lite skutt idag!) kom hela kroppen igång och hon fick en väldig luftig gång, ojoj så ovant! Ett par till besök i paddocken för att vänja oss vid omgivningarna och öka orken lite, sen ska jag försöka få till en dressyrlektion tror jag bestämt. Nu behöver vi hjälp att komma vidare och jag behöver nån som rättar till min gräsliga sits 😛

Bildbomb!!

När vi var i ridhuset häromdagen travade vi över tre bommar på ena långsidan. Det var väldigt länge sen vi gjorde det så kände att det var lika bra att passa på!

Första gången vi kom emot bommarna i rask trav tog det lite stop halvvägs genom bommarna och jag riktigt kände hur Kaprifol lyfte ett ben i taget och funderade hårt på hur hon skulle lösa det hela utan att trampa på något. Andra gången hade hon redan klurat ut tricket och vi kunde trava över bommarna åt båda hållen utan tvekan. I början lyfte hon högt, högt över men sen lyfte hon lite mer lagom. Nyttig träning i vilket fall som helst och jag tyckte att bommarna hjälpte oss lite i arbetet att få henne att söka sig neråt och arbeta mer med ryggen.

Sista laddningen med bilder på Kaprifol från i lördags! En bonusbild på släpet också, helt klart ett riktigt, riktigt trevligt släp! Stort och luftigt, stabil ramp, bra fönster och ventilation och så säkerhetsbommar som går att lösa ut utifrån. Så tacksam för att jag fått låna det över helgen! =)

Idag är det Esmées tur att åka i släpet, hon ska ju till hovslagaren idag. Hon har fått vara inne i släpet och kika i helgen och hon är ju en van åkare trots sina unga år så det ska nog gå bra.

Jag hade som sagt missat öppettiderna för ridhuset så det hann stänga för kvällen igår lagom till att vi hade möjlighet att komma iväg. Jag skickade då iväg ett meddelande till Camilla och undrade om vi inte fick komma och låna hennes paddock en liten stund. Och det fick vi! Jättesnällt verkligen, vi hade ju ställt in oss på att åka nånstans och det kändes jättetråkigt och lite abrupt när vi plötsligt inte kunde åka.

Men nu fick vi en ny destination så vi gick ut och fixade släpet och gjorde i ordning Kaprifol. Snart var det dags för lastning och Kaprifol fick nosa lite på det nya släpet och följde med mig upp på rampen med framhovarna där hon fick lite godis. Sedan backade vi av en gång och efter en ”ny ansats” följde hon med mig hela vägen in i släpet. Duktig häst!! Så skönt verkligen. Axel kunde lugnt stänga där bak och efter en stund stängde vi även rullgardinen där bak som är lite läskig, men det gick bra.

Vi körde i snigelfart hem till Camilla och Kaprifol var lite orolig i början men stod sedan stilla och fint. Det är ju bara knappt 8km till Camilla så det gick jättesnabbt trots att jag nog inte kom upp i 50km/h en endaste gång, men så är ju vägen rätt slingrig också. 😛

Väl framme fick Kaprifol stå i släpet en liten stund innan vi lugnt lastade ur och gick runt lite på gårdsplanen och i paddocken. Hon sköter sig väldigt fint på bortaplan! Lite bufflig och lite svårt att stå stilla, men det är ju ingen katastrof.

Ridningen gick bra! I början var hon spänd och oppmärksam och sprang runt som en giraff, men efter ett tag slappnade hon av och vi kunde minnas lite från träningarna i våras. Bitvis gick hon i en trevlig form där mot slutet. Lite galopp i varje varv blev det också, och hon tog mina halvdana galoppfattningar riktigt bra!

Efter ridningen skrittade jag av henne för hand och efter ett tag lastade vi in henne i släpet. Det gick ungefär lika dant som på bortavägen; upp på rampen två gånger och sen efter ny ansats gick hon på lugnt och fint. Sen fick hon faktiskt stå där en ganska lång stund medan jag och Axel kikade på Camillas och Rasmus stallbygge och deras nu färdiga sadelkammare. Vi såg Kaprifol hela tiden och i början skrapade hon lite i golvet men sen stod hon jätteduktigt och tuggade på höet.

Till sist rullade vi hem och Kaprifol stod ännu mer stilla på vägen hem och väl hemma möttes hon av två glada gnäggningar! Urlastningen gick lugnt och fint, fast det är lite läskigt med rullgardinen. Ut i hagen och hon var väldigt glad och nöjd!

Så ja, det blev en toppenutflykt verkligen! All lastning och körning gick bra och även ridningen gick bra! Med tanke på att vi inte har ridit i en paddock sen flytten så är jag jättenöjd över att vi hittade lite rätt form i alla fall!

Några bilder på det också!

Det blev inget ridhus med Kaprifol idag efter att vi kommit hem från Axels familj i Småland + handling till stallet på vägen hem. Jag hade helt missat ”öppet-tiderna” på anläggningen så det hann stänga för kvällen.

Men vi åkte hem till Camilla och Rasmus med Kaprifol i stället! Och det blev ju hundra gånger bättre med fina bilder ute i kvällssolen!

Här är favoritbilderna! Berättar mer i morgon, nu ska vi äta en sen middag!