Ända sen flytten av hästarna i somras har jag saknat ett av mina träns, nämligen Alices hackamore. Jag letade överallt bland alla mina grejer jag tagit med till nya stallet men jag hittade det ingenstans. Det blir ju lätt lite rörigt i samband med flytt, men jag hade inget minne alls av var tränset kunde vara.
Jag åkte även tillbaka till gamla stallet och letade i sadelkammaren, på loftet där jag haft min plats och även i lådan med upphittade grejer men det fanns inte där heller.
Alice var ju på bete på Tjörn en period i somras och även om hon inte skulle ridas skickade jag med lite av hennes grejer, däribland sadeln och hennes pullarträns, men jag var helt övertygad om att jag inte skickat med hacket. Som en sista utväg frågade jag dock Cissi om hon sett nåt hackamore i sin sadelkammare men det hade hon inte.
Väl här så började jag misströsta lite och när kylan kom saknade jag mitt bettlösa träns lite extra, det är ju ganska skönt att slippa värma iskalla bett med sina lika iskalla händer innan hästen får in det i sin mun…
Men så en dag hörde Cissi av sig och sa att hon hittat mitt träns! Det hade hängt under sadelbocken där sadeln hängt, och inte bland de andra tränsen. Så häromdagen mötte jag upp Cissi inne i stan och fick tillbaka mitt efterlängtade träns =)

Trots att jag var heeelt säker på att jag inte tagit med det till Tjörn! 😉

Nu har jag precis stoppat in hästarna i sina boxar och borstat och myst lite extra med de båda innan jag lämnade dem i fred med sin kvällsmat. Alice har fått gå en runda med mig barbacka idag, det blev mest skritt då det töat rätt bra under dagen men sedan frusit på nu på kvällen så det var hårt och halt på de allra flesta ställen.

Kaprifol vilar idag, men hörde i stallet att hon och Alice busat i hagen tidigare under dagen idag. Emma fnissade åt Alice små försök till bocksprång =)

Nästan på dagen för tre år sedan busade Alice i en annan hage =)

Resten av kvällen kommer tillbringas i soffan framför en mysig film eller liknande, Axel är på fredagsöl idag och beräknas inte komma hem förrän sent. Kameran har jag kommit ihåg att lägga på laddning, så i morgon kan vi förhoppningsvis räkna med både bilder och film från Kaprifols första tömkörningsträning för året! Det ska bli väldigt roligt att se om hon kommer ihåg hur duktig hon var sist Barbro tömkörde!

Det finns tre dräktiga ston i stallet och i morse möttes jag av meddelandet att Camillas sto Olivia kastat, alltså fött sitt döda föl under natten. När jag kom till stallet för att ta emot hovslagaren som kom för att sko mina hästar träffade jag Camilla och jag hjälpte henne att ta ut det döda fölet ur boxen. Olivia mådde bra, men var ledsen. Hon hade gått åtta av elva månader av sin dräktighet så fölet skulle precis gå in i den stora tillväxtfasen.

Jag och Camilla kikade lite närmare på fölet, ca 40cm långt från huvud till rumpa och fullt utvecklat med hovar och svans. När vi skulle hjälpas åt att lyfta upp fölet och moderkakan och diverse hinnor upptäckte vi att fostersäcken inte var tom, det låg ett till föl där i. Där fick vi alltså anledningen till att Oliva kastat, endast 1 på 100 tvillingdräktigheter hos häst går som det ska och Olivas tvillingföl var alltså inte en av de som klarade sig. Båda var stora, ”tjocka” och fullt utvecklade för sin tid inne i magen. Två små ston var det.

Det ”lustiga” i det hela är att under Olivias första dräktighetskoll hittade man två fosterblåsor i hennes livmoder och eftersom chansen är så himla liten för att tvillingar ska klara sig klämde man sönder den ena blåsan för att Olivia bara skulle få ett föl. Vid den andra dräktighetskollen fanns det återigen två fosterblåsor, men bara den ena hade ett slående hjärta och då antog man att det fostret utan hjärta skulle adsorberas och försvinna. Gissningsvis hade den ändå ett slående hjärta, men veterinären missade det tyvärr.

Himla tråkigt i alla fall, vi får hoppas att de två andra stonas föl klarar sig, de ska föla i slutet av sommaren båda två så det är inte riktigt lika långt gångna som Olivia var.

Uh, jag fick helt klart för mycket barnbaciller på mig i helgen. Halsen river och jag är lite seg i huvudet. Trots detta gick arbetsdagen rätt snabbt (tårta till förmiddagsfikat, hemmagjord pizza till lunch och kärleksmums till eftermiddagsfikat!) och även besöket hos Granngården där jag köpte lite mer foder gick smidigt. Jag hade ju planerat en lugn dag för hästarna idag, så vi gick ut på en promenad alla tre. Jag tyckte dock att det var lite mindre roligt att hosta mig fram längs grusvägen så vi styrde in i den snötäckta sommarhagen där jag stängde grinden efter oss, knäppte loss grimskaften och frågade: Vill ni springa?

Båda hästarna svarade med en rivstart och lämnade mig bakefter täckt av snö. Efter en dags stillastående i en geggig snöig lerhage hade hästarna samlat på sig lite energi som ville komma ut. Det var helt fantastiskt att se de båda och lyssna på det dova ljudet av galopperande hovar över den snöiga marken. Jag ställde mig i mitten av hagen och såg hästarna springa och leka och busa tillsammans. De galopperade snabbt över hagen, samlade ihop sig och gjorde en fin volt tillbaka vid staketet och så drog de iväg i full fart bort till andra änden av hagen (150m). Flera flera gånger sprang de fram och tillbaka, när jag tyckte att det räckte ropade jag på dem men så fort jag närmade mig fick de ny energi och drog en vepa till. Till sist var de nöjda och travade självmant av sig, frustade, och ruskade på sig. Efter en ordentlig avskrittning blev de lite ompysslade inne i stallet och sedan fick de gå ut i hagen igen.

Jag fixade sen med mockningen och fodret, och så fick även hästarna lite extra att tugga på i boxen till kvällen. Leif har nämligen lagt fram massa granris till oss, och det gillas av både Alice och Kaprifol så nu har de fått varsin gren i boxen och i morgon vid utsläppet lägger jag ut lite i hagen också så de har att pilla med.