Jag och Linda körde upp till stallet och hämtade vår utrustning som vi tog med oss till hagen där hästarna väntade på oss. Vi borstade och fixade och sen när jag skulle sadla Kaprifol upptäckte jag att jag inte fått med mig nån sadelgjord… Linda skulle rida barbacka på Alice så kunde heller inte ta den sadelgjorden så jag bestämde mig helt enkelt för att premiär-rida Kaprifol utan sadel! Orka åka tillbaka till stallet och hämta en sadelgjord lixom!

Vi ledde hästarna bort till grusvägen och där hjälpte Linda mig upp på Kaprifols rygg och där satt jag så bra så! Inga konstigheter tyckte Kaprifol.

Linda fick gå en bit med Alice innan hon lyckades klättra upp med hjälp av en hög med grus!

Sen skrittade vi en sväng, 2.5km närmare bestämt och det var inte vilken runda som helst. Vi fick gå över en bro, vi mötte en tjej med sin häst och hund, flera bilar, två eu-mopeder och så blev vi omkörde av tre motocrossar. Jag höll hårt i manen vill jag lova, men Kaprifol var så duktig så och höll sig i skinnet. Alice är en bra mentor också =)

Åh vad roligt det är nu när båda hästarna är redo att ”sparka igång hösten”! I går bokade jag ridhuset på lördag klockan tio, då ska Kaprifol löshoppas! Självklart får Alice också hänga med, men det blir nog ingen direkt hoppning för hennes del.

Det blir väl inga direkta höjder för Kaprifol heller, men man måste ju börja nån stans! Det ska bli lite roligt att se vad hon tycker om ridhuset också.

Kan inte riktigt låta bli att kika igenom alla bilder om och om igen ibland på kvällarna och jämföra med nya. Det händer så mycket med en unghästs kropp! På dessa bilder till exempel, här emellan har hon i princip bara haft sin sommarvila men jag tycker ändå att hon har växt i sin kropp ytterligare och ser snäppet mer ”vuxen” ut.

2014-06-08                                                                                    2014-09-09

Min ursprungliga plan för kvällen med hästarna innebar att jag skulle ta med mig de båda upp till stallet och borsta dem och bara ha det allmänt mysigt. Men jag slopade den planen redan igår när jag såg hur ömfotad Alice var på grusvägen till hagen. Hon trippade fram, sökte sig mot kanterna och såg allmänt lidande ut, så jag bestämde då att de skulle få vara kvar i hagen tills i morgon när det är dax för sko. Plan B blev då att förflytta min borst- och mys-session till hagen i stället. På vägen till stallet idag fick jag dock ändra planen igen, regnet öste ner och även om solen sken när jag kom fram till hagen så var hästarna alldeles för blöta för att borsta på. Så det blev plan C helt enkelt, bara massa mys!

Hästarna är så söta ihop! Kaprifol avgudar Alice och följer henne som en liten hund och betar på samma fläck som hon och kliar på henne så fort hon kommer åt. Det verkar faktiskt som att det ännu är Alice som bestämmer i hagen. När jag gav dem varsin hink med lite betfor och mineraler på botten åt Kaprifol upp först och ville sedan sticka ner sitt huvud i Alices hink. Det fick hon, men när hon försökte stjäla hela hinken sa Alice bestämt att nej, så får man inte göra! =)

Jag kan redan känna att Kaprifol har ett helt annat lugn nu när hon går med Alice. Vilket inte är så konstigt egentligen, både Pondus och Nova är unga hästar som inte sett så mycket i världen (sex, respektive fyra år) så det blir ju en helt annan stämning i hagen jämfört med att gå med 23-åriga Alice som ju har varit med om det mesta! Kanske blir det inte lika mycket lek med Alice, men jag har å andra sidan ännu inte sett att Kaprifol verkar vilja leka heller för den delen.

Som jag har längtat efter den här dagen, nu är äntligen mina fina hästar tillsammans igen!

Dagen började vid halv tio då jag hämtade upp Linda, tillsammans åkte vi och hämtade släpet som jag hyrt. Sedan åkte vi faktiskt inte till Alice utan till Kaprifol. Det är ju faktiskt inte varje dag jag har tillgång till ett släp så jag ville passa på att lastträna henne idag när jag ändå hade hyrt släpet. Kaprifol var ytterst motvillig att gå längre in i släpet än två hovar på rampen så vi fick ta fram linan idag och ge henne en liten ”knuff” i rätt riktigt. Då tog det inte alls lång tid innan hon gick in, och eftersom släpet jag hyrt hade fronturlastning struntade vi i att träna på att backa ner idag så vi gick rakt ut framåt i stället. När vi sedan provade att gå på släpet igen gick hon på i princip direkt, vi stannade till där inne och sedan gick vi ut igen. Därefter fick det räcka för idag, det kändes bra att avsluta där.

Åkturen till Alice tog en timme ungefär, vi borstade henne lite fin och sedan lastade vi ganska omgående. Alice gick på släpet direkt samtidigt som hon gnäggade som en liten gris, och blev som vanligt väldigt otålig när hon stod där inne. Hon lugnade sig dock när vi åkt en liten bit.

När vi kom fram till stallet lastade vi av henne direkt, såklart, hon var lugn och undrade helt klart var hon hade hamnat nånstans! Vi traskade ner till hagen där Kaprifol var, hämtade henne och gick vidare till ”Huset-hagen” där vi släppte ut båda mina fina tjejer. Båda hästarna hann knappt innanför grinden innan de båda dök ner med mularna i det frodiga gräset. De kände helt klart igen varandra, men det var inte så att de ”kastade sig om halsen på varandra” i lycka! Kaprifol brydde sig inte om att hennes andra kompisar inte var där vilket var det som jag mest hade ”oroat” mig för, så det var ju skönt!

När vi varit hos hästarna en stund åkte vi och lämnade tillbaka släpet, jag lämnade av Linda hemma och sen åkte jag hem till mig själv och satte på datorn det första jag gjorde. Det blev dock en tråkig avslutning på detta VM-et, svensken hamnade på fjärde plats, precis utan medalj. Otroligt tråkigt. Det var dessutom en sån där holländare som tog guldet, efter fantastiskt fina felfria rundor på alla fyra hästarna. Får gifta mig med Axel och bli holländare i stället 😉