Besöket hos veterinären gick bra idag, finns inget att klaga på och Kaprifol har skött sig väldigt bra!
Tio i elva i förmiddags hämtade jag upp Linda som skulle hjälpa mig idag, vi har ju vanan inne från förra året med att transportera häst till Ale Djurklinik! Vi började med att koppla på släpet, hänga in hö och sedan borstade jag Kaprifol ren från dagens lera. Hon fick på sig lite benskydd och sedan gick vi ut till släpet. Precis som tidigare, när jag lasttränat henne, fick hon vara med när jag öppnade baklämmen på släpet och se på när Linda satte fast bommen i bak. Halvvägs upp på rampen stannade hon till lite och vi gick ner en gång innan vi gick helt in. Hon stod lite osäkert medan Linda grejade med bommen i bak men hon kände direkt att hon inte kunde backa bak när bommen var fast vilket kändes bra. Det är väldigt otrevligt med hästar som slänger sig bakåt så fort de märker att bommen är på plats och så vill vi ju inte ha det!
Lite nervös var hon medan vi stängde alla luckor där bak men hon åt lite utav höet och stod stilla och fint. Under resans gång hörde vi henne skrapa/sparka nån enstaka gång bara, annars stod hon så tyst så.
Väl framme i Ale efter 40 min resa öppnade vi hos henne direkt. Höet var nästan slut och hon var aningens nervös men inte så farligt. Det tog en liten kort stund innan jag fick henne att backa ut men när hon väl gjorde det gick hon lugnt och fint ut. Av med skydden och sen fick hon komma in i en liten rasthage medan vi gick och anmälde vår ankomst i receptionen. Hon var lite nervös även här och gick runt i hagen och gnäggade efter oss när vi gick till receptionen men hon var inte stressad eller så. Efter kanske en kvart fick vi komma in i undersökningsrummet och Kaprifol fick gå in i en spilt-box där hon stod relativt lugnt. Veterinären kände lite utanpå munnen och lyssnade sedan på hennes hjärtslag innan hon fick en liten dos lugnande och lokalbedövning där vargtänderna satt (för det var faktiskt två och inte bara en).
Kaprifol däckade ganska snabbt och veterinären började med en allmän undersökning i hennes mun. Det såg ganska bra ut, lite karies på hennes 3.5- och 4-års tänder men annars inget att anmärka. Kariesen beror troligtvis på att dessa nya tänder ännu inte har kommit upp i ”rätt” tuggnivå ännu så de slits inte så mycket som de ska göra ännu. Hon sa också att Kaprifols stam, den ”gamla svenska stammen” är känd för att ha väldigt bra tandkvalité så det hoppas vi ju på!
När det var dags att dra ut tänderna fick Kaprifol lite extra lugnande då hon redan vaknat ur sin dvala och sen vickade veterinären lite på ena tanden och tog sedan en tång och drog ut den. På andra sidan var tanden redan lite lös så den kunde hon ta med tången nästan direkt. Kaprifol rörde inte ett öra under den korta tiden det tog, det tog nog inte ens en minut per tand.
Själva tänderna var ju inte mycket att hänga i julgranen, jag visste att de skulle vara små men så här små!? Även veterinären tyckte att de var väldigt små, men det är också så att ju mindre de är desto mer obehag ger de så hon tyckte det var väldigt bra att ta bort dem.
Varför det heter vargtand vet jag faktiskt inte, men om man ska tro på det jag läst på nätet så är de så kallade rudimentära vilket betyder att de håller på att tillbakabildas. För länge länge sen var hästens huvud längre och hade då plats för fler kindtänder men med tiden har evolutionen bestämt att just denna tand inte längre behövs/får plats så därför är den på väg bort. Det är inte alla hästar som får dem, och när de förekommer så är de som sagt inte speciellt stora.
Kaprifol fick några minuter på att vakna innan vi gick ut ur spiltan och på vägen ut passade vi på att ställa henne på vågen! Nån som vågar gissa vad hon väger? 4år, halvblod, ca 165 cm i mankhöjd.
Sen fick hon stå i en box en stund och vakna till liv medan vi gjorde rent släpet och hämtade fakturan för kalaset i receptionen. Därefter var hon hyfsat vaken så vi gick bort mot transporten, tog på skydden och började lasta. Hon gick halvvägs upp och sen typ somnade hon så hon hade väl egentligen behövt några extra minuter på sig att vakna men efter lite knuff i rumpan gick hon upp och ställde sig bra i släpet så vi kunde stänga om henne. Ingen mat eller godis denna gång, 1h skulle det gå innan hon fick äta igen.
Under resan hem stod hon lika stilla och fint som på vägen dit och det dröjde inte länge innan vi var framme i stallet igen. Alice gnäggade så fint när vi kom och Kaprifol svarade henne och hade inga problem med att backa ur släpet denna gången! En mycket givande och lärorik dag för lilla hästen måste jag nog säga!
