Efter de här senaste månaderna är jag nästan stammis på Ale Djurklinik. Som tur är, är jag nästan aldrig där med min egen häst i alla fall.

Men det är nämligen så att en av ponnyerna i stallet visade en ganska tydlig hälta på ett framben i måndags som sedan blev bättre till tisdagen. Därefter blev den dock inte bättre så ägaren Kajsa ringde veterinären i morse för att se om det fanns någon tid denna vecka eller om hon skulle avvakta tills efter helgen. Kliniken hade en tid redan idag på förmiddagen så jag hjälpte helt enkelt Kajsa att köra in hennes ponny dit eftersom båda hennes föräldrar jobbade. (Jag börjar ju jobba på måndag!).

När det blev vår tur började veterinären med att känna igenom ponnyn ordentligt samtidigt som hon ställde en massa frågor om hältan och även allmäna frågor om ponnyn för att kunna bilda sig en allmän uppfattning om läget. Sedan fick Kajsa gå och springa med ponnyn på hårt underlag rakt bort och rakt tillbaka mot veterinären som då kunde se hältan på höger framben. För att försöka lista ut var i frambenet den eventuella skadan satt följde sedan böjprov där veterinären provocerar olika leder i benet för att se när ponnyn visar starkast reaktion. Alla benen böjdes för att jämföra reaktioner men också för att utesluta att det fanns hälta i flera ben.

Här konstaterade veterinären att ponnyn visade lite blandade svar, men möjligtvis att det fanns två skador i benet; en längre ner och en högre upp. Hon tyckte dock att för sina 20 år var ponnyn väldigt fräsch i sina leder och travade fint efter böjprovet.

För att få lite mer svar longerades ponnyn i trav och galopp i Ales vackra ridhus men där visade ponnyn knappt någon hälta alls i något varv, varken på mjukt eller lite fastare underlag. Veterinären tyckte då först att hältan mer var en stelhetsfråga (eftersom ponnyn är ganska gammal) som försvann när ponnyn värmts upp ordentligt. Men för säkerhets skull fick Kajsa springa med ponnyn igen, på hårt underlag och då visade ponnyn hälta igen (utan böjprov). Då gjorde veterinären lite olika böjprov på det halta benet och konstaterade då igen att det verkade finnas två skador; en lågt ner (kotleden eller hoven) och en högre upp vid knäleden.

Eftersom ponnyn fick nya skor av en ny hovslagare för bara två veckor sedan undersöktes hoven med visitertång för att upptäcka en eventuell hovböld. Ponnyn visade ingen reaktion för det men för att utesluta ont-i-hoven lades en bedövning och vi fick vänta en kvart för att medlet skulle verka. Då fick Kajsa springa med ponnyn igen, men det var ingen skillnad. Veterinären var lite tveksam till att fortsätta undersökningen eftersom ponnyn var såpass gammal, och hältan såpass liten. Det är ju lite så, att letar man tillräckligt länge på en gammal häst så kan man hitta lite vad som helst. Men hon la en bedövning till i ponnyns ben, för att bedöva kotan och efter en stunds väntan fick Kajsa springa med ponnyn igen, både före och efter böjprov. Då blev det skillnad till det bättre, men det var inte helt bra. Då började veterinären misstänka att det faktiskt fanns en riktig skada, så vi skickades in på röntgen och tog fyra-fem bilder på frambenet, och efter en stunds väntan blev det ultraljud på frambenet då röntgenplåtarna sett bra ut.

Här hittade veterinären boven i dramat efter en stunds letande. Ponnyn har en skada på ena grenen på gaffelbandet som går genom frambenet. Skadan satt ganska högt upp, vilket förklarade varför hon markerade lite halvt både högt och lågt på böjprov; skadan satt lixom i mitten. En väldigt liten skada, men som tar väldigt lång tid att läka tyvärr. Kajsa och ponnyn ordinerades två veckor vila och sedan en veckas skritt 15-20min per dag. Sedan blir det återbesök med chockvågsbehandling och en koll så man ser att det går åt rätt håll. Sedan kommer det troligtvis bli fler veckor med skritt, men det får vi se sen.

Har ju helt glömt bort att visa bilderna från måndagens ”husbygge”. Vi kom ju ganska långt på söndagseftermiddagen och vi fortsatte alltså att jobba heeela måndagen också. Här var vi dock själva hela tiden så det gick inte riktigt lika snabbt som dagen innan.

Här är de tre väggarnas stomme klara.

Axel sätter sista skruven på överliggaren till den lilla väggen i mitten.

Här ser man lite bättre hur det ser ut. Det är alltså tre hela väggar och en 2metersvägg i mitten på framsidan så det blir som två ingångar in i ligghallen.

Mörkt blev det idag också. Här är vi klara för dagen, vi har hunnit sätta upp ”stödben” i öppningarna, gjort klart tre takstolar och handlat mer virke.

Närbild på ”stödbenen”. Eller vad de nu heter =)

Takstolar. Jag är ganska säker på att de är upp-och-ner på den här bilden.

Nu blir bygget vilandes till helgen då vi kommer få mer förstärkning i form av Johan och Linda. Planen är att Axel och Johan ska fortsätta med taket och jag och Linda ska grundmåla panel. Om vi jobbar på ordentligt kanske det blir färdigt till helgen! Vore toppen i så fall, för på måndag börjar ju jag jobba (!!) så då får inte Alice lyxbehandling med täckesbyten i tid och otid längre 😉

Jag har funderat fram och tillbaka över helgen angående Alices ”dräktighetssymtom” så idag ringde jag till Ale Djurklinik och pratade med en veterinär. Hon kunde såklart inte säga så mycket, men visst kunde Alice vara dräktig eller kanske skendräktig. Så vi bestämde helt enkelt att jag skulle komma in med henne och det fanns en tid redan idag klockan 15.00 som jag tog.

För att komma till Ale med sin häst måste man ju på nåt sätt transportera den dit, eftersom det tar lite för lång tid att rida dit. Om det är något som vi har ”misslyckats” med, med Alice, så är det just lastning tycker jag. Hon har varit svår att lasta till och från hela livet och vi har aldrig riktigt gjort något åt det. Innan senaste lastningen hade hon haft en ”bra period” i flera år trots att vi bara körde henne 1-2 gånger om året, men så förra gången när vi skulle köra henne till Ale för 30-dagars koll ville hon ju inte alls. Det finns dock en massa anledningar till det och jag tror faktiskt att min taktik var lite fel sist. Jag ville hålla Alice ovetandes om transporten så länge som möjligt (för att hon inte skulle hinna stressa upp sig), så jag tog henne i princip från hagen, in i stallet en kort sväng och sedan direkt lastning, utan några förberedelser alls. Hon var ju inte riktigt sig själv då, men jag tror faktiskt att hon blev lite överrumplad och var inte alls beredd på att åka transport.

Bild från i somras

Så idag hade jag lite tvärt om teknik. Jag tog in henne i stallet i god tid, borstade, tvättade svansen och snyggade till henne. Sedan fick hon äta lite hö medan jag hämtade transporten och sedan band jag upp henne där hon enkelt såg transporten och satte på henne skydd och lädergrimman. Hon höll sig faktiskt lugn ända tills vi var halvvägs upp i transporten då hon ångrade sig och gick av igen. När man är i det läget med Alice (hon är uppstressad och vill inte gå på) brukar det sluta med att hon sliter sig lös och när vi fått fast henne igen brukar vi backa in släpet mot stalldörren och lasta henne direkt från stallet.

Men inte idag faktiskt.

Jag höll mig relativt lugn (brukar bli lite stressad) för jag hade sett till så vi hade väldigt gott om tid på oss. Så när hon steppade runt kanten på transporten och små-lyfte framdelen över marken tog jag bara tillbaka henne till utgångsläget och fick henne att stå still. Då fick hon beröm och så försökte jag få henne att gå fram igen, utan att steppa åt sidan och försvinna. Några gånger höll vi på så – hon steppade åt sidan (typ trav på stället, fast sidledes) och jag stannade henne och tog henne tillbaka till utgångsläget. Vi höll inte alls på länge faktiskt (fem minuter ungefär), innan hon tog modet till sig och gick in i släpet. Väl där inne fick hon godis och Linda som var med mig kunde lugnt stänga i bak. Sedan stängde vi och åkte direkt, hon var väldigt orolig i släpet innan vi åkte och stod och skrapade med framhoven, men hon lugnade sig när vi började rulla.

Halv två rullade vi av stallplanen och vi hade tid klockan tre så vi hade fortfarande väldigt gott om tid på oss, så jag körde riktigt, riktigt försiktigt och lugnt för att ge Alice en trevligt upplevelse. Väl framme i Ale fick hon gå ut i en fålla och skaka av sig nervositeten och rulla sig i sanden innan vi fick komma in i undersökningsspiltan vilket var väldigt bra. Väl där inne är det en ganska trevlig upplevelse tycker Alice, eftersom man får proppa i sig hur mkt god havremüsli och godis man vill.

Bild från i somras

Men nej, hon var inte dräktig. Klart och tydligt, vilket jag egentligen förväntade mig. Det känns faktiskt inte alls som en besvikelse (det  har jag ju redan gått igenom) utan snarare en lättnad av att veta till 100% säkert. Det såg också bra ut ”där inne” vilket också var en av anledningarna till att jag ville åka in, för att se så att allt stod rätt. Dock hade hon en mini-cysta vilket inte har setts tidigare, men veterinären sa att det var ganska vanligt att ston fick det efter en avbruten dräktighet, den kommer troligtvis absorberas efter en tid. Han sa också att hon kunde visa lite dräktighets-humör fortfarande, men att det borde försvinna under hösten.

Så sedan var det bara en uppgift kvar, nämligen att lasta hästen för hemfärd. Man vill ju helst inte att hästen ska slita sig på kliniken och springa ut på vägen som är tio meter bort eller liknande… Men vi tog det lugnt, på med transportskydden och så rakt mot släpet. Alice tvekade en tiondels sekund men sedan gick hon faktiskt rakt på, lugnt och fint vilket var väldigt skönt. Duktig häst! Hon var heller inte stressad inne i släpet som hon var på borta-vägen.

Så jag är väldigt nöjd över dagen som helhet. Jag vet nu helt säkert att hon inte är dräktig och det blev lite utav en lasttränings-dag för Alice (och mig) vilket vi båda behövde efter den senaste turen då hon trasslade både på vägen dit och på vägen hem. Två bra lastningar med korta restider med lite vila där emellan.

Lite fler bilder från igår!

I förra veckan började jag och Axel på vårt senaste byggprojekt i stallet, nämligen en ”liten” ligghall till Alice och hennes två polare. Tanken från början var ju att Blondie och Alice skulle få en privat lösdriftshall till sig och sina föl, men nu när Alice (troligtvis) inte är dräktig är hon ändå kvar i den här nya lösdriften som sällskapsdam till Blondie. Så en lösdrift behöver en ligghall, och det är alltså den som jag, Axel, Linda och även stall-Johan som bygger.

Det vi började med förra veckan var plintning och hårdgöring av ytan. Idag efter tävlingen fortsatte vi bygget och då var det självaste stommen som stod på tur. Vi jobbade fram till halv åtta i kväll ungefär, och vi hann nästan klart med ramverket, men inte riktigt. Det blev lixom mörkt =)

Men än så länge är vi väldigt nöjda med det hela. Det känns väldigt stadigt och det mesta gick väldigt smidigt. I morgon gör vi klart ramen och kanske fortsätter vi på takstolarna.

Lika lyckat som alltid, och det blev nitton starter till slut så vi tangerade vårt ”förra rekord”! Vädret höll sig fint, även om det blåste lite kallt på slutet. Första start gick klockan 11.00 och banan var bort-buren 12.20, det är inte så tokigt tycker jag!

Underlaget på banan var riktigt bra efter nattens regn, allt flöt på utan problem, det kom lite publik, min påhittade banskiss uppskattades och det var tre trevliga ritter som fick priser i min special-klass där alla tävlade mot alla. Så jag är väldigt nöjd!

Lite bilder kommer här;

I morgon är det dags för min tredje Pay&Jump att gå av stapeln och den kommer såklart bli större och bättre än någonsin! Idag fick jag och Linda montera ihop fyra nya hinderstöd så det skulle räcka till min svåra hoppebana som i morgon kommer (försökas) övervinnas av arton startande. Första tävlingen hade vi visserligen nitton startande, men än är ju inte tävlingen över så det kanske dyker upp en eller två till, man vet ju aldrig!

Vädret ser OK ut, så högtalaren och datorn hänger med så vi kan ha lite musik och speaker. Vi har ju även två nya hinder till den här tävlingen, ska bli spännande att se om det är någon av hästarna tycker de är läskiga eller inte.

Banskissen är klar, startlistan är uppdaterad och rosetterna och priserna är framplockade ur garderobens gömmor. Ska bli skoj!

Jag fick sällskap i stallet i morse av Susanne och småpojkarna Lucas och Oliver. Lucas fick såklart rida på Alice, och idag fick han dessutom ha både sadel och träns eftersom jag red Alice lite efteråt. Han satt ganska bra, men lite sadelklister i baken hade inte skadat! Det var nog lite halare i sadeln än på padden som han brukar få låna av Linda.

Alice kändes OK när jag red henne, möjligtvis lite stel till en början men jag tyckte att det släppte efter en stund. Hyfsat pigg var hon också, så det lutar åt att hon får vara med på vår lilla tävling på söndag. Jag rider nog ett dressyrpass på henne i morgon, och mjukar upp henne ordentligt så eventuella stelheter försvinner.

Sen när jag gjorde i ordning Alice inför ridningen idag blev jag helt konfunderad. Det kom nämligen vätska ur hennes juver idag och när hjärnan började gå på högvarv inbillade jag mig att hon var ”tjockare” vid flankerna precis som Blondie har blivit den senaste tiden. Dessutom har Alice varit så sjukt grinig och irriterad den senaste veckan (vilket iof kan bero på pälssättningen). Jag som släppt det hela med att Alice eventuellt skulle få ett föl har nu googlat en stund och alla dessa tre variablar passar väldigt bra in tidsmässigt i hennes eventuella dräktighet. Alice skulle i så fall ha gått 91dygn idag. Usch, nu tändes nästan hoppet igen 😛

Aja. Antingen får jag väl dra in henne till Ale igen och göra en koll på henne, eller så väntar jag 30 dagar till då man själv kan göra ett slags urinprov på hästen för att se om den är dräktig. Hur man nu tar urinprov på en häst.. (”Kissa i hinken här nu Alice!”)

I helgen när vi var i Gullspång snodde jag med mig två lådor med foton hem till Göteborg för att kika lite på kort, men även för att jag letade efter ett specifikt kort som jag länge velat hitta.

Jag började gå igenom korten redan på resan hem till Göteborg, och jag gillar verkligen att titta på gamla kort! Många är ju fruktansvärt tråkiga, skolavslutningar till exempel (som det finns bilder på i hundratals), men så finns ju alla kort på våra hästar och vi syskon när vi var små som är väldigt roliga att se. Blir lite som en minnes resa!

Tänkte visa tre bilder som jag idag har scannat in.

Den första bilden är väl inte den roligaste bilden, men det är en bild på Alices mamma Indiana Rose när hon bodde i Gullspång under en period. Jag scannade in den mest för att vi har så himla få bilder på Indiana. Kul att ha lixom!

Bild nummer två är lite roligare! Här är början av min fantastiska ryttarkarriär! Året är 1994 och jag är alltså fem år gammal och sitter på vår fantastiska första ponny GoodWills Misty Grey som vi vid den tiden hade haft i ca två år. Det finns ingen bättre ponny än ”Milton” att börja rida på. Det skulle väl vara en som var lite mindre då kanske! Milton var 145cm i mankhöjd om jag inte minns fel, och alltså en D-ponny.

Bakom mig och Milton rider en tjej, som heter Maria tror jag, på ponnyn Fabian som var nästan lika snäll som Milton =)

Och så till det sista kortet då, som var huvudanledningen till att jag tog med alla foton till Göteborg. Det här är det bästa kortet på när Alice var liten fölis. Kortet som jag mindes var såklart mycket finare än det här, och jag var dessutom helt säker på att Alice stod åt andra hållet. Lite lustigt det där, hur man minns saker och ting.

Det är fotat sommaren 1991 och detta var alltså tre år innan vi köpte Alice, och tydligen var det fårstaket och taggtråd som gällde runt fölhagar på den tiden! Men om man bortser från det, är hon inte gudomligt sööt!! Och liten!! Kolla bara fluff-svansen! Är det en sån här fölunge man kallar för ”byggd i nedförsbacke?” =)

Får se om jag kollar igenom alla korten igen någon dag, denna gången bläddrade jag ju rätt fort eftersom jag letade efter precis det här kortet. Men kanske finns det nåt mer roligt att se! Typ pappa hopptävlar fyraåriga Alice i frack 😉

Ja nu är vi inne i oktober månad och tiden rusar iväg! Ikväll efter dagens hoppträning åt jag och Axel tacos tillsammans och så blev det paj på det! Inte så tokigt!

Hoppträningen var väldigt blandad idag. Först hjälpte jag Emelie (medryttare) att hoppa lite med Alice, men det gick inte alls bra. Alice var trött och såg stel ut och gick knappt fram alls, så jag avbröt det hela ganska snabbt. Kanske hade hon träningsverk, kanske var hon öm i tassarna efter de nya skorna hon fick i morse, eller så hade hon kanske inte sovit bra. Eller så är det något värre. Tänkte skritta henne en sväng i morgon och så känner jag lite mer ordentligt på henne på fredag. Får hoppas att det är något tillfälligt som går över snabbt, så hon kan vara med och hoppa på Pay&Jumpen i stallet på söndag, annars får hon stå över.

I vilket fall som helst så ska hon få ta det lite lugnt ett tag efter helgen, hon har ju gått lite hårdare med en del hoppning den senaste tiden så det blir bra med en lite lugnare period med mycket skritt och ingen hoppning.

I gruppen efter Alice var det två ponnytjejer som hoppade. För den ena gick det hur bra som helst, det var nog en av de bästa turerna för henne och hennes ponny. Den andra tjejen åkte dock av till följd av ett jättehopp av ponnyn. Hon tappade luften och har nog ett gigantiskt blåmärke på baken i morgon, i övrigt klarade hon sig bra som tur var och kunde hoppa upp och fortsätta lektionen lite försiktigt. Men det är ju inte alltid så lätt att göra sitt bästa efter en sådan åktur!