När vi lämnade Prieska började vi verkligen känna att resan led mot sitt slut och att vi närmade oss Kapstaden, även om vi hade många långa mil dit. Under fredagen körde vi inte så långt utan hade ett flertal lite längre geologiska stop innan vi var framme i Vosburg på eftermiddagen. Just denna dagen var det jag som körde vår minibuss och det var spännande vill jag lova! Vi körde nämligen nästan endast på sandvägar och lite här och där var det stora ”vattenpölar” som man helst inte ville stanna i! Ibland var det även mindre floder som korsade vägen som man måste köra igenom, men här brukade det vara lagt asfalt så det var inga problem. Vi lyckades iallafall klara oss igenom alla ler/vattenpölar utan att fastna, men bilarna var inte lika vackra efteråt! Det är faktiskt ganska roligt att susa fram på sandvägar =)

Iallafall, vi kom fram till Vosburg där vi övernattade på ett gammalt hotel där de aldrig sett så många människor som vi var samtidigt! De lagade god middag (grillat!) åt oss och vi fick även frukost innan vi åkte vidare nästa dag.

Lördagen därpå handlade inte så mycket om geologi, vi körde ganska omgående 24 mil till Beaufort West där vi skulle bo i en mycket vacker nationalpark; Karoo National Park. När vi var framme vid ettiden (?) hade vi resten av dagen ledigt och eftersom det fanns djur i nationalparken fixade vi fram en karta och gav oss ut på safari! Här fanns det nämligen både lejon, zebror och noshörningar, och det hade vi ju ännu inte sett!

Lejonen höll sig undan såklart. Tidigare i år fanns det åtta lejon, men en av dem blev biten av en Puffadder (orm) och den klarade sig inte, så nu var de bara sju kvar. Däremot fick vi se zebror och vi är ganska säkra på att vi såg två noshörningar riktigt, riktigt, riktigt långt bort!

Boendet i parken var väldigt fräscht och kändes nybyggt. Vi bodde sex stycken i varje stuga och hade kök och två badrum och en grill på altanen såklart!

Så här kommer en sån där bildbomb på djur igen, men det är sista djuren nu, det lovar jag!

Den tjugofemte oktober vaknade vi upp i vårt boende i Kimberley och en dag full av diamanter väntade. Vi träffade en nära vän till vår professor som innan sin pension jobbade för De Beers, företaget som än i dag har monopol över världens diamantmarknad. Han var vår guide för dagen och visade oss runt i Kimberley.

En av de stora waste-deposits i Kimberley. Detta är materialet som man har plockat upp ur gruvan och som ”blir över” när man plockat ut diamanterna. Dock håller man på att söka igenom dessa högar igen och eftersom tekniken har förbättrats hittar man fortfarande diamanter i dessa ”skräphögar”. Det finaste materialet som man har gått igenom en andra gång, används till att fylla igen gamla gruvhål.

The Big Hole – Kimberley Mine. I slutet av 1800-talet drog diamant-rushen igång i Sydafrika efter att man hittat diamanter längs floder. Året 1871 började man gräva med hacka och spade i Kimberley och fram till 1914 hade 50,000 människor grävt detta hålet; 463 meter brett och 240 meter djupt. När det blev för svårt att gräva började man bryta stenen under jord i stället, och fram tills det att gruvan stängdes hann man ner till 1097 m djup. Idag är hålet delvis fyllt av sten och vatten, den synliga delen är 175 meter. Kan ni tänka er att gräva det för hand??

Under hans arm där, ser ni vattenytan från förra bilden, så ni ser att hålet fortsätter ganska mycket längre ner!

I anslutning till The Big Hole finns ett museum som vi var inne i. För att komma in i museet utifrån där vi befann oss fick vi gå in i en hiss som simulerade att vi åkte ner flera hundra meter ner i marken, trots att vi bara åkte ner en våning. Hissen åkte jättelångsamt för att det skulle ta mer tid och det spelades upp ”gruvliknande” ljud som var ganska verklighetstrogna faktiskt. När vi stannade gick vi ut ur hissen och där hade de byggt upp precis som i en gammal gruva med träbalkar, järnvägsspår, små vagnar och allt. Vi fick även se/höra en simulerad sprängning! Lite inriktat åt den yngre publiken, men det var ganska uppskattat av oss också!

I en annan del av museet fanns det lite ”museum -grejer” så som gruvans och stadens historia, bilder och kartor och en liten serie med oäkta diamanter där man kunde se hur hur slipning av diamanter går till. Inne i ett valv med en sträng vakt på plats fanns det även hundratals äkta diamanter i olika storlekar, färger och former, oslipade och slipade. Jag visste faktiskt inte att diamanter kunde ha SÅ många olika färger! Här inne fick man inte ta kort tyvärr, så ni får åka dit själva helt enkelt!

Utanför diamantrummet fanns det en vägg med replikas av världens största diamanter så som Star of Africa, Hope och Jubilee. Självklart fanns här även turistbutiker där man kunde köpa smycken med diamanter och andra stenar i, vilket vi dock inte gjorde!

När vi kände oss nöjda i Kimberley åkte vi vidare de dryga tjugo milen till staden Prieska där vi sov för natten.

I Prieska blev vi uppdelade på lite olika boenden, inte alla små gästhus har plats för 22 personer! Jag, Axel och två till fick dela på en jättefin och fräsch stuga som såg helt nybyggd ut. På nedervåningen fanns vår stora säng, ett badrum med den mest avancerade duschen jag använt och precis innanför dörren var det kylskåp, diskho och lite bänkyta. Det fanns även en trappa upp till ett loft där det fanns två sovplatser till. Vi hade dock ingen grill så vi åt kvällens middag hos våra kamrater som bodde i ett större hus lite längre bort, de hade en inomhusgrill!