I dag var vår nya hovis här och verkade mina två hästar och Rebeckas Simon. Jag var lite nervös för vad Kaprifol skulle säga med tanke på de två senaste hovslagarbesöken men det kunde faktiskt inte gått bättre. Hon var helt avslappnad och Jonas, som hovis heter, fick verka utan några som helst problem. Jag skulle vilja gå så långt och säga att hon aldrig har varit så avslappnad med en hovslagare förut, hon behövde inte ens några mutor för att stå stilla. Skönt!! Sen det är klart, det har ju heller aldrig gått så här fort förut, eftersom hon ”bara” skulle verkas, men tidigare har Kaprifol skrapat i golvet och traskat omkring och varit ganska rastlös redan vid första hoven, men inget sånt idag alltså.

Hon fick dessutom bra betyg på sina hovar. Bakhovarna, som varit barfota och i princip orörda sedan i januari var väldigt fina och Jonas sa tillochmed att det är sällan han ser så fina hovar hos en häst som inte har blivit verkad på ”riktigt” på så lång tid. Han behövde alltså inte göra något alls i bak, utan lyfte bara, borstade lite rent och drog ett par tre drag med raspen. Framhovarna har ju bara varit barfota i tre veckor ungefär så där fanns det lite att raspa på, men de var fina även de. Många bra betyg för Kaprifol den senaste tiden; bra tänder och bra hovar. Det kommer man långt med! Men det är klart, hon är ju både svenskstammad, svenskfödd och uppväxt på lösdrift, då kan det ju inte bli annat än bra! Haha (sen att hon inte fick nån mat mellan ett och fyra års ålder verkar ju onekligen inte satt så djupa spår).

Alice då! Hon är ju en pärla hon med, men det är hon ju alltid så jag är inte lika översvallande stolt över henne. Alice gillade hovslagare och var extra nöjd med att han hade en slags hållare som hon kunde lägga sin hov i medan han raspade både fram- och bakhovar. Hennes balans har faktiskt blivit lite sämre med åldern och hon tycker att det är lite jobbigt att stå trebent en längre stund, men detta var mycket trevligt sa hon. Även hennes hovar fick bra utlåtande och det fanns en del att raspa både fram och bak. I fram är fortfarande strålen ganska hög och tjock, eftersom den är anpassad till att hovarna har skor och det är också det som gör henne öm i fram. Det ska bli intressant att se utveckligen på hennes hovar, hur lång tid det tar för strålen att anpassa sig till sitt nya liv.

Efter ett sånt här inlägg borde det ju vara krav på lite hov-bilder, men det kom jag ju på för sent så hästarna hann ju gå ut i geggan igen. Men här är Kaprifols alla fyra hovar i konstiga vinklar i alla fall 🙂 Får bättra mig till en annan dag!

Nu ska jag och Axel hem till Rebecka och Andreas på fredagsmiddag, det ni!