Idag har jag jobbat hemifrån eftersom veterinären skulle komma och vaccinera samt kolla tänderna på Alice och Kaprifol. Vid elvatiden rullade den röda veterinärbilen in på gården och vi började med Kaprifol. Hon fick en liten dos lugnande och somnade som ett litet barn. Hästarna kollades i februari förra året och nu när det gått drygt ett år var jag ju lite nyfiken på hur det såg ut såklart. Kaprifol fick munstegen på sig och huvudet lades i en elastisk linda som vi hängde upp i takbalken och så kikade veterinären in i Kaprifols mun.

”Jaha, och vad är det tänkt att jag ska göra här inne då? Det ser jättefint ut. Men ja nu när vi ändå har drogat henne kan jag ju fila lite, lite på den där tanden.” Och veterinären fick gå ut i bilen för att hämta sin allra finaste rasp för det var så lite som skulle raspas bort. Sen var Kaprifol klar och jag fick lova att vänta två år tills nästa tandkontroll,  bra betyg alltså! Vi fick hjälpas åt att dra/knuffa in en väldigt sömnig Kaprifol i boxen när hon fått sin vaccinationsspruta och sen var det Alices tur. Alice fick sömnmedel och medan vi väntade på att det skulle verka fick även hon vaccinationen. Alice är väldigt fipplig med sin tunga så hon fick en extra dos sömnmedel efter en stund (som inte hjälpte), typiskt för äldre ston tyckte veterinären. Men även Alice såg fin ut i munnen! Veterinären rensade ut några grunda foderansamlingar mellan några tänder och raspade ytterst lite på en vass kant. Ovanligt fina tänder för att vara så gammal blev Alices betyg. 🙂 Eftersom hon är såpass gammal bör hon dock fortsätta kollas en gång per år. Allt som allt tog besöket en dryg halvtimme, måste vara snabbaste tandkollen nånsin! Skönt med fina tänder på hästarna! Det tog dock desto längre tid för hästarna att vakna upp ur sin dvala så jag fick vara ute i solen en liten stund till. Kaprifol kvicknade till relativt snart så jag passade på att göra henne lite extra fin med rykt, glans i svansen och lackade hovar. Rebecka var även i stallet så hon hjälpte mig att ta några bilder.

Alice behövde lite mer tid på sig innan jag kunde släppa ut henne i hagen så jag tog ut henne i solen och så höll hon oss sällskap medan Rebecka smörjde läder och jag gjorde ingenting.

Eftersom Alice hämtade sig så väldigt långsamt efter sin dos med lugnande höll jag ett öga på henne under dagen och när hon sedan la sig ner i hagen framåt eftermiddagen blev jag lite misstänksam. Tyckte först inte att det var så konstigt egentligen, hon var ju trött och det var väldigt soligt och varmt men magkänslan sa nåt annat. Så jag gick ut och pratade lite med henne och hon andades ganska ansträngt så jag tog upp henne och gick ut på promenad. Hon både kissade och bajsade men när jag tog in henne i boxen i stallet la hon sig ner direkt och då var jag rätt säker på min sak så jag ringde veterinären och beskrev situationen. Veterinären tyckte först att det inte var så konstigt att hon var trött eftersom hon fått ganska mycket lugnande (inte samma veterinär dock som på förmiddagen) och undrade om jag ville avvakta, men jag har ju sett Alice ha kolik ett antal gånger innan så jag ville att de skulle komma ut. En halvtimme senare var veterinären på plats och kunde bekräfta mina misstankar. Hon kunde dock inte känna nån förstoppning och Alice hade inte någon direkt ökad puls heller, men tarmljudet var svagt och Alice visar tydligt att det gör ont på höger sida. Alice fick kramplösande, smärtstillande och sonderades med vatten och paraffinolja och ska nu promeneras/travas en gång i timmen under kvällen så får vi hoppas att det släpper. Hon är redan piggare, men så har hon ju fått smärtstillande också.

Aah det är helt fantastiskt underbart att komma hem till gården alla dagar, men sådana här soliga och vindstilla dagar är ändå lite extra underbara. Båda hästarna har fått motion idag, Kaprifol fick lattja av sig på lina efter två vilodagar och Alice fick komma ut på en kortis i skogen. Jag har lämnat Kaprifol i hagen två gånger nu efter att hon har fått nytt sällskap i hagen och det går bra. I går hade hon bara Queen som sällskapsdam och då var det en del spring och skrik, men idag när hon även hade Simon kvar i hagen höll hon sig på gruset och nöjde sig med att skrika några gånger när vi gick. Skönt! Inte för att Alice ska gå några långa turer själv, men det är ju mysigt att komma ut bara hon och jag ibland också =)

Jag borstade henne ute idag och vi hade riktigt härligt i kvällssolen och Alice njöt av livet. Hon har fått ett nytt träns också som vi provade, köpt begagnat inklusive både tyglar och extra bling-pannband. Hon rids ju nästan enbart på hackamore nuförtiden och hennes vanliga hack åker in i ögonen när man tar i tyglarna och i stället för att göra nåt hemmabygge med en extra rem under käken köpte jag ett med en färdig rem!

Blingpannbandet var lite klumpigt och inte helt fint på Alice tycker jag, så jag byter nog till det vanliga och säljer blinget. Men i övrigt var det inte så tokigt!

Igår anlände alltså Simon till Kyrkedal Gård och det gick väldigt lugnt till. Eftersom han inte är så speciellt förtjust i att åka transport samt att han bodde knappa sex kilometer från oss tog Rebecka, en vän och Simon en promenad hem till oss.

Innan ankomsten delade jag av gruset+ligghallen och Simon fick komma in där själv när han anlände för att landa lite samt kunna kika in i ligghallen på egen hand.

Det var bara Alice som var i närheten när Simon kom så hon fick första chansen att hälsa på honom, de andra två var längre bort i hagen och letade gräs.

Så fort Alice hälsat på Simon, vände hon helt om och travade iväg och gömde sig bakom Kaprifol. Inte heller berättade hon att det kommit en ny häst så jag fick gå ut i hagen och koppla Kaprifol och dra med mig flocken till Simon.

Queen var först fram och hälsade Simon välkommen.

Och efter en stund vågade sig även Kaprifol fram.

Det hela gick väldigt stillsamt till, knapp några stoiga skrik utan de hälsade och sen var det inte så mycket mer med det.

Efter ett tag släppte vi ut Simon i hagen och inte heller då var stona speciellt intresserade av honom. Kaprifol vaktade Alice vanlig ordning, som i lika vanlig ordning blev brunstig och upp över öronen förälskad i nykomlingen.

Det blev lite skrik och nån hov i luften men i övrigt var det lugnt. Tjejerna och Simon håller sig på var sin kant ännu, men förhoppningsvis blir han snart en i gänget.