Jag hade inte så ”höga förväntningar” över kvällens dressyrtävling eftersom både jag och Kaprifol har haft semester från allt vad ridning heter i nästan två veckor, men det gick ändå helt okej! Det var härligt att vara uppe i sadeln igen!

Jag skrittade fram Kaprifol i en av Camillas stora gräshagar och efter en stund tog jag även lite trav. Hon är ju himla snäll ändå, som travar fint på ett öppet gärde efter två veckors vila, så jag kunde inte låta bli att ta en liten galopp också och inte heller det framkallade några explosioner eller så. Hon kanske håller på att bli vuxen ändå!?

Träningen gick som sagt rätt bra, i vänster varv går hon trevligt i alla tre gångarterna men i höger varv är både traven och galoppen lite stela och vingliga fortfarande. Lite stel i yttersidan samt lite sämre balans, men det ska vi väl kunna jobba oss igenom 🙂 I sista skrittpausen pratade vi lite om det hela, Karolina och jag, och jag sa att hon gärna fick sitta upp och känna hur det kändes, för att på så sätt kunna hjälpa mig enklare. Hon hade själv tänkt tanken så vi bytte och Karolina hoppade upp på Kaprifol och red de sista fem minuterna av träningspasset. Det var roligt och intressant att se Karolina rida, jag ser ju sällan Kaprifol bli riden och extra roligt är det ju när någon duktig rider. Karolina tyckte att skritten i högervarvet kändes bättre än den såg ut, men traven är som sagt lite svårare. Kaprifol älgar gärna på lite grand och stretar emot och behöver komma tillbaka lite och hitta mer takt och balans och hon behöver en del hjälp med det.

Så vi har lite att jobba på! Men nu är vi ju på gång igen efter en välbehövlig vila och vi ska allt jobba på våra läxor till nästa träning om två veckor.