Nu har vi avklarat alla våra stora to-dos! Traktorn var först ut och det hade typ torkat så Axel gjorde ett försök att limma ihop de där två delarna. De ska inte utsättas för något direkt utan behöver ”bara sitta ihop”, så det ska nog ändå bli bra.

Medan Axel gjorde detta packade jag ihop grejer till ridhusbesöket och ganska snart kunde jag göra iordning Kaprifol och Axel kopplade på släpet, och så åkte vi iväg mot Stall Charlottenberg och deras fina ridhus.

Väl framme vid ridhuset skrittade jag fram Kaprifol en stund för hand innan jag satt upp, skönt att komma igång lite själv när det är lite kyligt! Då kunde jag dessutom börja trava ganska snart efter att jag satt upp, Kaprifol går bäst om hon får jogga några varv utan större krav för att bli lite varm i kroppen.

Under passet försökte jag repetera lite från förra veckans träning för Åsa, men det är ju såklart alltid svårare när man inte har nån som ser allt man gör från marken hela tiden! Jag tyckte ändå att jag fick en relativt bra känsla och Kaprifol kändes ganska fin. Jag har blivit mycket bättre på att hålla in högerbogen i kroppen på henne, genom att hela tiden se till så hon spårar med bakdelen och inte går innanför med den. Det är lättare i högervarvet för min högerskänkel är starkare än den vänstra, men det blir bättre i vänstervarvet också!

Jag gjorde även lite vändningar och flyttade bakdelen och bogen lite på långsidan och det gick bitvis bra, bitvis lite sämre. Haha.

Det blev lite galopp också såklart, första högergaloppen var riktigt dålig och hon bröt av till trav flertalet gånger och föll i sär och höll på. Jag skrittade då en stund och bytte till vänster galopp där jag var duktigare på att hålla henne i ett långsamt tempo samt att jag höll henne rakare (bakdelen ska spåra) och då gick det mycket bättre. Jag behöll samma tänk sen till höger varv och då fick vi en bättra galopp där också. Sen är ju galopp-konditionen lite kass nu när vi bara kan skritta och skritta och ibland trava lite på de frusna vägarna här hemma.

Över lag ett helt okej pass ändå och jag ser fram emot nästa träning för Åsa!

Kaprifolen har fått gå en runda idag igen, och det blev faktiskt samma som igår. Dels eftersom jag visste att det inte var halt där samt att jag råkade bli av med Alices reflextäcke där någonstans igår så jag tänkte jag kanske kunde hitta det.

Kaprifol var lagom pigg och glad idag och fick trava en hel del, precis som igår. Ingen galopp dock, det sparar vi till bättre underlag. Blå och tjusig var hon också, får passa på när det är ljust ute och man inte måste klä ut sig till en vandrande reflex.

Det kom lite snö under dagen, men inte riktigt så mycket så att det är riktigt ”värt” tyvärr. Jag hade gärna haft en ordentlig mängd snö nu när det ändå är vinter, blir så mycket roligare då!

Men vi hade en trevlig runda i alla fall och vi var båda nöjda och glada när vi var tillbaka i stallet. Kaprifol blev av med alla grejer och ställde sig sen nöjt i ligghallen och vilade lite.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet och anledningen till detta är att jag är inkallad som vittne till en rättegång i Borås Tingsrätt. Jag slipper alltså inte Borås trots att jag är ledig! Det har nu nästan gått tre år sedan jag hämtade hem Kaprifol med tanken att ha henne på foder, men detta blev kortvarigt då det uppdagades att hennes ägare hade djurförbud och fick alltså inte äga eller ta hand om hästar över huvud taget.

Så här såg Kaprifol ut när jag hämtat hem henne i slutet av mars, 2014. Hon var knappt fyllda fyra år:

Jag hade mycket kontakt med både polisen och länsstyrelsen under den här tiden (mars-maj 2014) och jag var väldigt oviss om min framtid med Kaprifol men hon fick i alla fall stanna hos mig under tiden som saker och ting reddes ut. Veckorna gick och så här såg hon ut efter 4 veckor hos mig. Bortsett från aningens mer hull över revbenen såg hon nog ännu värre ut när vinterpälsen började släppa. Slutet av april 2014:

Till slut blev det bestämt att länsstyrelsen skulle omhänderta Kaprifol, och hon skulle säljas. Hon stod hos mig under hela perioden och jag fick förtur att köpa henne, vilket jag även bestämde mig för att göra, såklart! Den 27:e maj träffade jag polisen ute i stallet och skrev på pappren, de ägde nu rätten att bestämma över Kaprifol och jag fick köpa henne till en summa som en värderingsman bestämde. I maj månad kom det även fram en häst under den äckliga vinterpälsen, och det såg ju faktiskt ut som att jag hade köpt en häst, och inte en maläten älgkalv:

Rättegången i Tingsrätten i dag handlar om huruvida Kaprifols förra ägare ska bli dömd för djurplågeri, eller inte. Det handlar inte heller bara om Kaprifol, utan det är flertalet andra hästar inblandade också. Vi får se hur det går, jag har aldrig varit med om en liknande situation så det ska bli både spännande och intressant, även om huvudsyftet inte är det mest upplyftande. Och att det ska behöva ta tre år kan man ju också diskutera…

Här finns en artikel om det hela:

http://www.bt.se/ulricehamn/hastar-doda-efter-vanvard/