Så var onsdagen kommen och efter jobbet har jag en rolig kväll framför mig. Efter jobbet åker jag nämligen direkt hem och äter mat för att sedan plocka med mig Linda och åka till Kaprifol. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad vi ska göra med henne, antingen håller vi oss i Gläntan eller så ”rider vi ut”.

Förhoppningsvis är vi i alla fall klara till klockan sju, då börjar hoppträningen i ridhuset en knapp kilometer bort som vi ska kika på. Sist jag var i ett ridhus och kikade på hoppträning var 14 december 2012, inte igår alltså! Då var det dessutom Linda som red, men idag kommer vi båda sitta på läkaren och kika!

Jag hoppas att det är en bra tränare, kanske nån som kan bli min och Kaprifols hopptränare nån gång i framtiden?

Jag och Kaprifol har idag inlett september månad på bästa sätt! Jag hämtade in henne från hagen i vanlig ordning, borstade, sadlade och tränsade inne i stallet.

Sen ledde jag ner henne till Gläntan, parkerade henne intill en stubbe och klättrade upp i sadeln. Bara sådär, nemas problemas. Sedan roade vi oss en stund genom att skritta runt i skogen på de olika stigarna runt Gläntan. Kaprifol skrittade på fint med spetsade öron och lyssnade jättebra på mig när jag ville svänga in på de olika stigarna när i kom fram till ett vägskäl. Stigarna slingrar sig lite runt träd och oftast är marken plan men det är även lite upp och ner och så hänger det ibland lite grenar över vägen så Kaprifol fick känna på när jag stod upp i stigbyglarna i uppförsbackarna, lutade mig fram över halsen för att ducka under grenar och sånt.

Hon ville inte riktigt stå stilla tillräckligt länge för en bild, så det fick bli en i farten 😉

Vi travade även små korta sträckor ett par gånger innan jag kände mig nöjd. Det är dumt att hålla på för länge eftersom hon snabbt blir trött, inte så trött i kroppen kanske, men trött i lilla huvudet. Eftersom det gick så himla bra i Gläntan kände jag mig tillräckligt modig för att rida henne hela vägen tillbaka till stallet, hela 500 meter på grusväg och genom skogen. Och visst gick det bra, jag kunde stanna henne utanför stallet och lugnt hoppa av.

Hon fick då komma in i boxen och äta lite betfor medan jag plockade undan och så, och sen gick vi ner mot hagen. Vi stannade dock ett par gånger längs vägen och smaskade lite gott gräs. Det hade hon helt klart gjort sig förtjänt av!

I morgon får hon en vilodag, då ska jag ju åka till Tjörn och hälsa på Alice! Sen följer Linda med till stallet på onsdag så då blir det nog en liten runda igen. =)

Nu är Hovslagar-Håkan inbokad till tisdag den 9:e september! Då får Alice två dagar på sig att acklimatisera sig innan hon och Kaprifol får skor på sig, blir nog bra! De har båda gått barfota i exakt åtta veckor vid skotillfället, så det blir perfekt tajming. Alice har faktiskt blivit verkad en gång under den här tiden, hennes beteskompis fick nämligen hovarna fixade av sin hovslagare och då filade de lite på Alices hovar när de ändå höll på.

När skorna kommer på blir det slut på vilan för Alices del och Kaprifols träning kommer trappas upp. Jag planerar exempelvis att ha en ”hopp-period” för henne i september månad, då vi går upp till ridhuset ett par gånger relativt tätt efter varandra och löshoppar. Även Michaela i stallet vill löshoppa sina hästar, så vi ska göra det tillsammans. Blir nog både roligt och bra träning! Kaprifol har ju endast löshoppat ett par enstaka gånger innan sommarvilan och inte har hon varit inne i ett ridhus tidigare heller.

Axel följde med mig till stallet idag, dels för att hjälpa mig att fixa vinterhagen men också för att bistå mig när jag satte upp på Kaprifol för första gången efter sommarvilan.

Medan jag gjorde i ordning Kaprifol gick Axel ett varv i vinterhagen med en slägga, och såg till så alla stolp stod stadigt och efter ridturen hjälptes vi även åt att byta ut en stolp som var rutten. Känns bra att staketet är ordentligt kollat inför hösten och vintern!

Men tillbaka till Kaprifol! Hon var ensam inne i stallet idag och skötte sig jättebra. Sadling och tränsning gick bra, jag fortsätter att gegga in bettet i äpple och så får hon lite äppelbitar före och efter tränsning och så gör vi det lugnt och långsamt. Idag stod hon nästan helt stilla så vi gör ju helt klart framsteg på den fronten vilket känns bra.

När vi var klara gick vi ut ur stallet och Axel höll i Kaprifol när jag klättrade upp på uppsittningspallen, la lite tyngd i sadeln och sen hoppade jag helt enkelt upp. Kaprifol var mest intresserad av äppelbiten som hon visste att Axel hade i handen bakom ryggen. Ingen reaktion alltså.

Vi skrittade slingan runt vinterhagarna, en sträcka på nästan exakt en kilometer, mestadels grusväg men i början går man på en stig i skogen. Axel höll i oss i ett grimskaft för säkerhets skull, och Kaprifol var så duktig så. Hon var lite spänd i början och när vi gick förbi hagen med Pondus och Nova (som kom i full fräs när de hörde oss) tittade hon lite extra men hon höll sig i skritt och brydde sig inte jättemycket. Vi travade en lite kort bit också, med Axel springandes bredvid och det gick också bra.

När vi var tillbaka vid stallet fick hon lite betfor och så fick hon gå in i vinterhagen medan jag och Axel bytte den där stolpen. Det var livat tyckte Kaprifol och drog ett par varv i full galopp! Sen promenerade vi ner till sommarhagen igen och hon kunde återförenas med sina polare. =)