Innan tömkörningsträningen i torsdags värmde jag upp Kaprifol inne i Camillas och Rasmus nysladdade paddock. Först gick vi, sen joggade vi lite lätt och så tränade vi visning vid hand också 😉

Jag får ta lite nya snygga uppställningsbilder på henne nån dag, när hon inte har några grejer på sig. Hon börjar faktiskt se ganska snygg och vuxen ut, uppställningsbilden här uppe gör henne inte riktigt rättvis tycker jag!

Här är lite fler bilder från tisdagens studshoppning. När vi hoppat studsen i sin fulla längd ett par gånger åt båda hållen byggde Rebecka upp ett enkelhinder åt mig som vi avslutade med. Det kändes riktigt bra det också och Kaprifol hoppade fint och glatt.

När det här inlägget kommer upp är vi hemma hos Camilla och tömkör! Återkommer säkert med bilder därifrån i morgon 🙂

Ikväll är det dags för utflykt för Kaprifols del igen och den här gången lastar vi in henne i släpet och åker hem till Camilla och Rasmus och deras gård ca 7km bort. Camilla har en vän som är väldigt duktig på tömkörning och hon kommer ikväll och ska tömköra Camillas häst, och även Kaprifol ska få vara med och bli tömkörd. Det ska bli väldigt roligt, jag har ju tömkört Kaprifol lite då och då, men dels är jag inte så duktig samt att jag inte riktigt har något bra ställe att tömköra på. Det är svårt att tömköra utan en ridbana, och även om jag har tillgång till ridbanan 1.6km bort har jag inte gått dit för att tömköra någon gång. Jag har hellre använt de tillfällen till ridning helt enkelt.

Det är ganska precis ett år sedan nu som Kaprifol tömkördes av Barbro, det var ju innan vi flyttade till gården.

Under våren och sommaren går en träningscup i fälttävlan av stapeln här i Västra Götaland och jag gillar verkligen konceptet! Det är fyra-fem omgångar på olika anläggningar och sedan avslutas det med en ”final” på ytterligare ett ställe. Man kan välja att delta i alla eller enstaka omgångar och jag tror att så länge man har deltagit i en av delomgångarna får man även delta i finalen. Det bästa är att dagen inleds med en träning på terrängbanan i grupp tillsammans med en tränare och senare under dagen är det själva ”uppridningen” som då går över de hindren som man tränat på under förmiddagen. Det är stilbedömning på uppridningen och det går inte på tid, dock är ju även tempot en bedömningspunkt i stilprotokollet. I finalen är det ingen träning innan uppridningen, utan då rider man banan direkt. Om man har fälttävlanskortet så måste man heller inte delta i förmiddagens träning om man inte vill.

Cupen är öppen för alla häst-ekipage som startat högst H90 (alltså 90cm fälttävlan) och cupen går över hinder upp till ca 80cm. En perfekt introduktion till fälttävlan för både ryttare och hästar tycker jag! Det finns även en motsvarande cup för ponny (Sugar cup) och i andra län kallas häst-cupen för Salty Cup, här kallas den dock för Hippo Cup då Hippo Foder har gått in och sponsrat.

Första omgången är i Mariestad den 15:e maj och jag har faktiskt anmält mig och Kaprifol dit!

De övriga omgångarna går i Häggum, Gäsene, Borås (tror jag, lite osäker), Ljuslingsbacken och så är finalen i Skogsborg i Götene, så vi har ju närhet till alla omgångarna! Att just första omgången är i Mariestad är ju lite extra roligt också, där gjorde ju jag och Alice vår första fälttävlanstävling 🙂

(Haha, den är seglivad den där repgjorden som båda hästarna har på bilderna! Det är ca åtta år mellan bilderna och den var ju inte ny på Alice där direkt)

Solen sken och himlen var blå när jag kom hem från jobbet. Hästarna fick lite käk medan jag mockade och sen borstade jag dem även ute i solen medan de tuggade vidare. Jag fick tillochmed ta av mig jackan, så varmt och härligt var det där. Kaprifol blev sadlad och fixad för ridning och jag red bort till gärdet för lite galopp. Det har torkat upp väldigt bra på gärdet så underlaget var prima och efter en ordentlig framskrittning satte vi igång med galopparbetet. Jag red två varv i galopp följt av ett varv i skritt och sen bytte jag varv. Ett varv är ca 400-500m så det blev ju nästan en kilometer galopp i taget. Fyra rundor körde vi vilket borde betyda ca 4 km galopp. Det gick lite för fort för att jag ska vara helt nöjd, men med en häst som älskar att galoppera + ett gärde får jag nog ändå vara glad att det gick att bromsa lite ibland i alla fall! Sista rundan gick i lite mer lagom tempo, då var Kaprifol lite trött och det kändes lagom att sluta efter det.

Så här såg finingen ut idag, jag hade säkerhetslinan på ifall jag behövde nåt att hålla i mig i och visst blev det lite bus i första galoppen men sen höll hon sig i skinnet. Hon drog lite åt ”hemåthållet” bitvis, men inte så farligt.

Ser ju riktigt blank och tjusig ut!

När jag kom tillbaka fick hästarna gå ut i hagen vid huset och de strosade glatt iväg bort genom hagen medan jag bar in grejerna. Sen gick jag in i sadelkammaren och slängde i en näve müsli i var sin hink tillsammans med mineralerna och så gick jag ut och möttes av detta:

När de vill har de bra hörsel… 🙂

December inleddes med plusgrader och regn. En massa regn faktiskt och hästarna bodde i sin ligghall dygnet runt ungefär. Det var ju dock fördelar med plusgraderna eftersom det var ridbart överallt och i andra veckan i månaden kunde vi fortfarande hoppa i paddocken. Här hade jag Rebecka och Alice med mig!

Inte förrän i slutet av december kom snön, och det firade vi med en uteritt såklart!

Det nya året kom och Kaprifol fick vintervila. När vilan var slut fick Kaprifol prova på draghästlivet för första gången då vi fick en massa snö. Det gick förvånansvärt bra och hon tyckte att det var roligt. Trots detta har jag faktiskt inte gjort det igen, får ta upp det till sommaren igen!

I januari hade vi ett par dagar med riktigt blå himmel, mängder av snö, solsken och minusgrader. Under en av dessa passade vi på att galoppera på gärdena och busa!

När alla resor och kurser var avklarade under januari och februari trappades träningen upp en aning för Kaprifols del. Vintervilan och den lugna perioden där efter hade satt sina spår och det var minst sagt en energisk häst att sätta igång.

I samband med detta kom även snön vilket gjorde att jag och Rebecka lastade Kaprifol och åkte till Sämsholms ridhus för lite ordentlig ridning emellanåt.

Vid andra ridhusbesöket hoppade vi lite och så tog vi den här fina bilden:

Mars inleddes med ett ridhusbesök till nyss nämnda ridhus och Kaprifol kände sig ganska hemma där vid det här laget. Även lastningen gick bättre och bättre!

Handhästturer har vi gjort hela året, det är ett väldigt bra sätt att dels röra på Kaprifol utan att jag sitter på (eller behöver gå själv!) samt att jag ibland kan släppa henne lös och låta överskottsenergi pysa ut. Hon har ett otroligt stort behov av att busa, galoppera och skutta och jag låter henne gärna göra det, så länge jag slipper att hänga med på det värsta!

En av höjdpunkterna för mars var när vi åkte till Sussies ridhus i Alingsås och löshoppade. Kaprifol var lite spänd men skötte sig bra och hoppade trevligt och jag hoppas vi kommer få in fler löshoppningstillfällen så här på vårkanten! Inte bara för att det är nyttigt, det är ju väldigt roligt också!

Under den senare delen av mars kom grusvägarna fram under snön och vi la in ett par ridturer med mycket galopp för att få upp flåset. Detta kommer vi såklart fortsätta med under våren samt att så fort ridbanan är ridbar blir det ett par pass där också!

Ytterliggare ett helt år har alltså gått och jag och Kaprifol har nu kännt varandra i två år. Vad 2016 kan bjuda på vet vi ju inte än, men först och främst önskar jag att vi får vara lika skadefria och friska som vi har varit under de här två åren som gått. Jag hoppas även på fler besök på terrängbanor, mer dressyrträning, ridning i kvällssolen på egen ridbana och härliga uteritter i skog och mark. Kanske vi kan klämma in lite mer tävlingsbesök också?

Första helgen i augusti hade jag en släp ståendes hemma hos mig och vi sparkade i gång månaden med två utflykter. Först åkte vi hem till Camillas gård inte långt från oss och lånade deras ridbana. Kaprifol skötte sig toppenbra och var duktig, vid det här laget hade hon dessutom inte sett en ridbana på ungefär tre månader.

Dagen därpå åkte vi till ridhuset i Tämta och red lite dressyr samt travade över lite bommar. Kaprifol var duktig även då!

Det var även i augusti som vi gjorde en egen ytterst provisorisk ridbana här hemma och vi invigde den med löshoppning.

Och inte långt därefter fick jag låna ”grannens” ridbana för första gången av flera.

Men augusti var ju inte slut där! Den 23:e var jag och Kaprifol med på långritten runt Ornungasjön, en runda på nästan 2 mil. Det bästa var när vi pausade halvvägs, vid Malsjö, och galopperade i vattnet, så underbart och jag bara måste ta mig dit i sommar igen.

Trots alla roligheter som jag redan har nämnt har jag inte förrän nu kommit fram till augustis höjdpunkt, terränghoppningen på Hajjerna! Jag och två till åkte dit för egen träning och hade således hela banan för oss själva. Kaprifol introducerades för riktiga terränghinder för första gången och vi hade väldigt roligt.

I september red jag dressyrträning för första gången sen flytten till gården. Tränaren kom ut till ridbanan jag lånar in mig på och det var roligt att träna igen!

Det var även i september vi lärde känna nya vänner; Rebecka och Greta flyttade in och blev snabbt två i gänget här på gården. Även om Greta tyvärr inte fick stanna så länge som vi hade hoppats är jag väldigt glad över att vi fick lära känna henne och Rebecka.

I slutet av september var det dags för ett besök på Hajjerna igen! Den här gången på en heldagsträning med ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass. Kaprifol var riktigt duktig och hoppade glatt och hon skötte sig dessutom fint i sin lånehage över dagen.

I oktober fortsatte vi med dressyrträningarna, uteritterna och så hoppade vi lite på hemmaplan. Både i grannens paddock…

… och i hagen här hemma där vi har lite stockar.

Även november fortsatte i samma stil då plusgraderna höll i sig. Det var även i november som hästarna fick inviga sin ligghall och Kaprifol kunde inte varit mer nöjd.

Med november kom mörkret, sämre bildkvalité, reflexerna och Kaprifol rakades för första gången i sitt liv. Med bravur såklart!

Den 21:a november gjorde jag och Kaprifol debut på ”tävlingsbanan”; vi deltog i vår första Pay&jump och tog oss över hela 50 och 60cm. I första klassen fick vi dessutom vår första rosett 🙂

Tävlingen var ett bra avslut på en ganska intensiv träningsperiod och en lång och härlig höst. Under vintern tog vi det lite lugnare, men mer om det i nästa och sista delen om mitt och Kaprifols år.

Idag firar jag och Kaprifol två år tillsammans! (och det firade vi med att jag åkte av henne för första gången :P) Jag ägde henne inte på pappret förrän en månad senare men i hjärtat var hon min från allra första dagen.

Förra året firade jag vår ettårsdag med en liten snabbrepris av vårt första år tillsammans och jag tänkte faktiskt göra det samma nu, fast för vårt andra år tillsammans då förstås. Vill ni friska upp minnet av vad vi gjorde under vårt första år tillsammans kan ni gör det under dessa: DEL 1, DEL 2 och DEL 3.

I sista delen avslutar jag med dessa ord:

”Även om 2014/2015 var en underbar tid för oss tror jag att 2015/2016 kommer att bli ännu bättre. Jag tänker förstås på flytten till vår alldeles egna gård som kommer att bidra till mer tid till mys med hästarna! Förhoppningsvis kommer vi kunna fortsätta träna för tränare under året, trots flytten, och jag hoppas även att vi kommer våga oss iväg på fälttävlansträning på Hajjerna och kanske även nån liten mini-tävling nånstans? Drömma kan man i alla fall!” 

Det var roligt att läsa det här, för vi har faktiskt gjort allt det där redan, och 2016 har ju knappt börjat! Men vi börjar väl från början.

I April 2015 bodde vi fortfarande kvar i lägenheten utanför Göteborg och hästarna stod uppstallade i Lillhult ett par mil därifrån. Jag besökte ridhuset i närheten ett par gånger och jag använde även deras paddock när våren kom.

Hästarna gick ute dygnet runt i stallets sommarhagar hela april för att vänja magarna vid gräs inför den stundade flytten, och jag vet inte vem som var nöjdast, Kaprifol eller Alice. Även om vintern i box var mysig lärde jag mig en gång för alla att båda mina hästar (och jag själv) trivs 100 gånger bättre på lösdrift.

En stor höjdpunkt för april månad var vår första utflykt tillsammans, destinationen var den nya ridanläggningen i Landvetter och både jag och Kaprifol gillade ovalbanan skarpt!

Bara några dagar innan flytten till gården åkte vi på ännu en utflykt; vi åkte till gamla stallet och tränade dressyr för Sofia. Kaprifol var en pärla och träningen gick bra!

Den första dagen i maj månad gick en av mina största drömmar i uppfyllelse; hästarna flyttade med oss till gården och jag kunde vakna på morgonen och se hästarna beta strax utanför fönstret.

Det var även i maj månad som Esmée kom på besök och Kaprifol fick en lekkamrat över sommaren.

I övrigt var maj en månad som handlade mycket om gården, såklart, och jag och Kaprifol gav oss ut och letade ridvägar. Ibland med Axel som sällskap, som här nedan!

Juni följde i samma spår. Sommar, varmt, grönt gräs, sommarrunda hästar och uteritter.

I skiftet mellan juni och juli tyckte Kaprifol att hon behövde semester och låtsades vara superskadad i ena bakbenet och fick därfår stå på ”boxvila” i cirka en vecka innan vi kunde åka till klinik och se att hon faktiskt inte var skadad alls.

Så efter klinikbesöket skrittades Kaprifol igång, överhettad och överenergisk kunde man ofta beskriva henne som under den här tiden. Snart kunde vi dock lägga in trav i arbetet och lite tömkörning och snart blev hon sitt vanliga härliga jag igen.

Sommaren gick alltså i en ganska lugn takt, i augusti däremot hände det flera roliga saker! Men mer om det i nästa del.