Jag minns de allra första gångerna som jag och Kaprifol försökte kravla oss över ett par hinder; det var vingligt, vi kunde definitivt inte hoppa i galopp och bommarna klonkades i ganska så ofta. Vilken skillnad det har blivit, trots att våra hoppsessioner är enkla att räkna!  Mest glad är jag över att hon verkar tycka att det är roligt och hon bjuder väldigt fint på hindren. I går hjälpte Axel mig med att bygga tre hinder; ett på vardera långsida och ett på diagonalen. Vi skulle ge oss på att hoppa en liten bana helt enkelt! Hindermaterialet på ridbanan är lite knapert, men man kan ändå komma ganska långt med ett par ”sockerbitar” och några bommar.

Efter lite uppvärmning i alla gångarter hoppade vi alla hinder ett i taget innan vi satte ihop en bana.

Först en enkelt ”räcke”:

Sen snett igenom över ett hinder med koner under:

Och sen en oxer:

Kaprifol hoppade allt utan att tveka och skuttade även lite busigt efter ett par av sprången. Vi hoppade banan två gånger och sen hoppade jag den åt andra hållet, och det gick lika bra. Som avslutning hoppade vi ett lite högre hinder tre gånger och även det gjorde hon fint.

Till sist fick hon jogga runt lite och hon fick massor av beröm såklart!

Dagens dressyrträning gick helt okej, det var inte ett av de bästa passen med det gick heller inte dåligt. Absolut inte. Min tränare är duktig på att ta oss framåt hela tiden och även om många övningar repeteras smyger hon in små förändringar som ökar svårhetsgraden hela tiden. Nu när vi exempelvis har blivit ganska duktiga på skrittövergångar från trav och gör det ganska enkelt och bra är det ju lätt och roligt att göra just det och jag hade gärna blivit kvar där ett tag till, bara för att jag då känner mig duktig och klarar av det jag tar för mig. Men se det ska vi inte göra för nu ska vi i stället göra halt från trav, och direkt upp i trav igen. Låter ju busenkelt, och på ett sätt är det väl det också, men grejen är ju inte att man ”bara” ska stanna och sen börja trava igen utan det ska ju ske avslappnat, mjukt och trevligt också och just det hade vi lite svårigheter med. Men med tanke på att vi hade ungefär samma problem med skrittövergångarna förut, tänker jag nog att vi ska klara det här också såsmåningom!

Kaprifol var duktig och jag förvånas fortfarande över att hon är så fantastiskt lyhörd och känslig ändå. Hon var dock trött idag, redan från start, och hon blev inte piggare under passets gång. Ordentligt svettig blir hon också, hon har satt en helt fantastisk päls. Hon har redan mycket mer päls än förra året så jag har faktiskt bestämt mig för att klippa henne lite för att göra det lite trevligare för henne. Jag tänkte dock inte försöka mig på att göra det själv utan har en vän som kommer hit och hjälper mig på måndag. Hon har lite mer vana samt en ganska tyst klippmaskin så jag hoppas att Kaprifol kan gå med på att bli lite klippt. Ingen aning om hur hon kommer reagera men hon visade ju inte direkt någon uppskattning när jag klippte Alice förra året. Då var det visserligen en otroligt högljud maskin så jag hoppas att det går bättre med den är lite tystare.

Idag var det dags för dressyrträning igen och jag tycker att vi har tagit ytterligare ett steg framåt i rätt riktning. Trots att jag har lagt väldigt lite tid på Kaprifols motion sedan den senaste träningen, men vila är ju bra ibland!

Vi arbetade med lite mindre volter idag; 10m-volter både i skritt och i trav. Först i skritt för att få lite känsla på storlek på volt och bli lite uppmjukade. Jag red inte på den lilla volten hela tiden utan red lite i spiralform till ibland lite större volt och ibland till en mindre volt och så kanske nåt varv eller två där innan jag återigen tog mig ut på stor volt. I traven var det lite kaos till en början, vi började i vänster varv vilket är lite svårare så jag fick inte riktigt till volten som jag ville först men det gick bättre och bättre. Ännu bättre blev det när vi bytte varv till det lite lättare varvet, här har jag mycket lättare för att ha en stadig ytterskänkel vilket behövs i mindre volter. Kaprifol blev snabbt riktigt lösgjord här och gick toppenfint i trav både på de stora och de små volterna. Vi bytte snart varv igen och även om det inte gick riktigt lika bra där så var det en klar förbättring. Jag hade nu lite bättre koll på ytterskänkeln och kunde få till volterna bättre vilket leder till lugnare tempo, avslappnad häst och glad ryttare!

I galoppen fick jag rida på stora volten ett till två varv, sedan följa fyrkantpåret, rida snett igenom och i hörnet innan nya varvet bryta av till trav. Plötsligt har Kaprifol fått en mycket bärigare galopp och vi är på god väg att hitta en bra form även där! I höger varv kan jag börja sätta mig lite mer upprätt (i stället för helt lätt sits) och faktiskt  r i d a  i galoppen och inte bara åka med 😉 Även vänstergaloppen gick bra och vi kunde hålla ihop oss lite bättre än tidigare.

Som sista övning fick jag rida i trav i vänster varv, lägga en 10m volt vid F, vända över ridbanan över X och nytt varv, ny 10m volt vid H, ny 10m volt vid M, vända över ridbanan över X och ut i vänster varv igen och en ny 10m volt vid K och sen börja om från början igen. Det här gjorde vi precis efter en skrittpaus så det tog ett par volter innan jag hittade rätt tempo (det går gärna lite för fort). När tempot blev långsammare fick jag mer tid på mig att förbereda, forma, rida ut i hörnen mm och då blev det mycket bättre. Inte helt perfekt, såklart, men jag är väldigt nöjd över min duktiga häst!