Nu har vi avklarat alla våra stora to-dos! Traktorn var först ut och det hade typ torkat så Axel gjorde ett försök att limma ihop de där två delarna. De ska inte utsättas för något direkt utan behöver ”bara sitta ihop”, så det ska nog ändå bli bra.

Medan Axel gjorde detta packade jag ihop grejer till ridhusbesöket och ganska snart kunde jag göra iordning Kaprifol och Axel kopplade på släpet, och så åkte vi iväg mot Stall Charlottenberg och deras fina ridhus.

Väl framme vid ridhuset skrittade jag fram Kaprifol en stund för hand innan jag satt upp, skönt att komma igång lite själv när det är lite kyligt! Då kunde jag dessutom börja trava ganska snart efter att jag satt upp, Kaprifol går bäst om hon får jogga några varv utan större krav för att bli lite varm i kroppen.

Under passet försökte jag repetera lite från förra veckans träning för Åsa, men det är ju såklart alltid svårare när man inte har nån som ser allt man gör från marken hela tiden! Jag tyckte ändå att jag fick en relativt bra känsla och Kaprifol kändes ganska fin. Jag har blivit mycket bättre på att hålla in högerbogen i kroppen på henne, genom att hela tiden se till så hon spårar med bakdelen och inte går innanför med den. Det är lättare i högervarvet för min högerskänkel är starkare än den vänstra, men det blir bättre i vänstervarvet också!

Jag gjorde även lite vändningar och flyttade bakdelen och bogen lite på långsidan och det gick bitvis bra, bitvis lite sämre. Haha.

Det blev lite galopp också såklart, första högergaloppen var riktigt dålig och hon bröt av till trav flertalet gånger och föll i sär och höll på. Jag skrittade då en stund och bytte till vänster galopp där jag var duktigare på att hålla henne i ett långsamt tempo samt att jag höll henne rakare (bakdelen ska spåra) och då gick det mycket bättre. Jag behöll samma tänk sen till höger varv och då fick vi en bättra galopp där också. Sen är ju galopp-konditionen lite kass nu när vi bara kan skritta och skritta och ibland trava lite på de frusna vägarna här hemma.

Över lag ett helt okej pass ändå och jag ser fram emot nästa träning för Åsa!

Kaprifolen har fått gå en runda idag igen, och det blev faktiskt samma som igår. Dels eftersom jag visste att det inte var halt där samt att jag råkade bli av med Alices reflextäcke där någonstans igår så jag tänkte jag kanske kunde hitta det.

Kaprifol var lagom pigg och glad idag och fick trava en hel del, precis som igår. Ingen galopp dock, det sparar vi till bättre underlag. Blå och tjusig var hon också, får passa på när det är ljust ute och man inte måste klä ut sig till en vandrande reflex.

Det kom lite snö under dagen, men inte riktigt så mycket så att det är riktigt ”värt” tyvärr. Jag hade gärna haft en ordentlig mängd snö nu när det ändå är vinter, blir så mycket roligare då!

Men vi hade en trevlig runda i alla fall och vi var båda nöjda och glada när vi var tillbaka i stallet. Kaprifol blev av med alla grejer och ställde sig sen nöjt i ligghallen och vilade lite.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet och anledningen till detta är att jag är inkallad som vittne till en rättegång i Borås Tingsrätt. Jag slipper alltså inte Borås trots att jag är ledig! Det har nu nästan gått tre år sedan jag hämtade hem Kaprifol med tanken att ha henne på foder, men detta blev kortvarigt då det uppdagades att hennes ägare hade djurförbud och fick alltså inte äga eller ta hand om hästar över huvud taget.

Så här såg Kaprifol ut när jag hämtat hem henne i slutet av mars, 2014. Hon var knappt fyllda fyra år:

Jag hade mycket kontakt med både polisen och länsstyrelsen under den här tiden (mars-maj 2014) och jag var väldigt oviss om min framtid med Kaprifol men hon fick i alla fall stanna hos mig under tiden som saker och ting reddes ut. Veckorna gick och så här såg hon ut efter 4 veckor hos mig. Bortsett från aningens mer hull över revbenen såg hon nog ännu värre ut när vinterpälsen började släppa. Slutet av april 2014:

Till slut blev det bestämt att länsstyrelsen skulle omhänderta Kaprifol, och hon skulle säljas. Hon stod hos mig under hela perioden och jag fick förtur att köpa henne, vilket jag även bestämde mig för att göra, såklart! Den 27:e maj träffade jag polisen ute i stallet och skrev på pappren, de ägde nu rätten att bestämma över Kaprifol och jag fick köpa henne till en summa som en värderingsman bestämde. I maj månad kom det även fram en häst under den äckliga vinterpälsen, och det såg ju faktiskt ut som att jag hade köpt en häst, och inte en maläten älgkalv:

Rättegången i Tingsrätten i dag handlar om huruvida Kaprifols förra ägare ska bli dömd för djurplågeri, eller inte. Det handlar inte heller bara om Kaprifol, utan det är flertalet andra hästar inblandade också. Vi får se hur det går, jag har aldrig varit med om en liknande situation så det ska bli både spännande och intressant, även om huvudsyftet inte är det mest upplyftande. Och att det ska behöva ta tre år kan man ju också diskutera…

Här finns en artikel om det hela:

http://www.bt.se/ulricehamn/hastar-doda-efter-vanvard/

Jag har jobbat hemifrån idag eftersom veterinären skulle komma och vaccinera samt kolla tänderna på ett par hästar i stallet, inkluderat mina. De ringde dock igår och de har lite manfall på grund av sjukdom på kliniken för tillfället så vi fick ändra om lite och det blev bara vaccination idag och så tar vi tänderna om en vecka eller två. En av hästarna måste vaccineras innan den 29:e, därför delade vi upp det såhär.

Veterinären kom först efter lunch så på förmiddagen passade jag på att motionera Kaprifol och Zack och eftersom det blir minusgrader över helgen ändrade jag om i schemat och löshoppade i dag. Både hästarna var så lugna och duktiga på vägen upp till paddocken att jag nästan ångrade mig, värt att rasta av katapult-Kaprifol när hon var så där lugn och medgörlig! Men jag är glad att jag fullföljde min plan…

Hästarna stod stilla och snällt på ridbanan medan jag ändrade om bommarna och stöden lite snabbt. Så fort jag var klar och satte fart på hästarna kan man dock säga att båda hästarna hade en heeel del energi som ville komma ut. Eftersom jag var själv hade jag inte med mig kameran och min mobil dog efter att jag tog bilden här ovan, så jag har inga bildbevis tyvärr. Men jag lovar att båda hästarna galopperade runt och bockade och stegrade sig och Kaprifol körde sin specialare med att stå och hoppa och bocka på stället. Lite hoppat blev det också, det blev ju dock inte så seriöst eftersom jag var själv utan det gick mest ut på att jag stod stilla i mitten och sprang in och ändrade lite avstånd och höjde medan hästarna for runt som yrväder, ibland missade de löshoppnings-gatan och hamnade bredvid, men de var lika pigga och glada för det.

Jag hade tre räcken med ett galoppsprång emellan, tänkte det kunde bromsa upp dem lite. Det sista hindret låg på ca 90 som mest, mer än så tyckte jag att det var onödigt att hoppa när de mest bara kutade runt och varken Zack eller Kaprifol har ju hoppat på en eller två månader tror jag. De hoppade fint i alla fall och Kaprifol hade mycket luft i sprången 🙂

Jag hade ju som sagt ingen kamera tillgänglig, men här är lite bilder från när vi löshoppade i höstas!

Kaprifol. Kaprifol. Ibland är du dyr, ibland är du billig. Ibland är du tokig, ibland är du sprallig och mer i luften är på marken, och ibland är du alldeles, alldeles underbar. Idag var du alla saker på en och samma gång.

Kaprifol kändes fin och skrittade iväg så fint så ut på asfalten och ner på grusvägen vid nya kyrkan, mot paddocken uppe i Skog, nästan 3km bort. Vid ett av husen längs grusvägen var det ett barn i trädgården med sin förälder och Kaprifol hoppade högt när barnet använde sin röst för att tala. Efter detta glömde Kaprifol hur man skulle skritta och taktade, slängde med huvudet och ville trava, helst på vägen som ledde hemåt via Genvägen. Hon var dock inte svår att övertala att gå åt rätt håll och vi kunde tillochmed skritta ibland. När nerförsbacken tog slut satte jag henne i galopp och lät henne galoppera i ungefär 800meter varav hälften var uppför. Kaprifol galopperade relativt lugnt, men var lite spänd och skyggade lite för brevlådor och soptunnor som lystes upp av pannlampans sken. 200 meters skritt följde, här gick det nerför, men snart gick det uppför igen och Kaprifol fick galoppera 400 meter i en ganska brant uppförsbacke. Nu ska hon väl vara lite ”av-rastad” innan vi kommer till paddocken tänkte jag.

Svaret på det var nja, hon var lite för pigg, lite för intresserad av saker och ting utanför paddocken, men det gick ändå ganska snabbt att få henne med mig. Det stod studshinder på banan och jag red slalom mellan dem i skritt och såg till så hon hela tiden följde mina tygeltag hit och dit. I traven var hon fortfarande lite taggad, så jag gick tillbaka till skritten igen och gjorde fler vändningar och flyttade bakdelen och framdelen lite halvdant. Svårt att våga använda benen ordentligt på en överpigg häst. Ganska snart kändes hon redo för trav igen och hon kunde nu trava ganska civiliserat. Jag fortsatte med mycket vändningar och volter och det gick ju ändå ganska bra ändå. Bromsen funkade lite dåligt, men hon var väldigt känslig för gasen! Här tänkte jag, att det är nog ändå lika bra att jag tar lite galopp. Hur man fattar galopp på Kaprifol i dessa lägen? Man tar tag i manen och tänker lite framåt. Jag var beredd på allt, men det enda som hände var att Kaprifol skuttade in i galoppen och föll in i en så fantastisk galopp som jag nästan bara drömt om. Samlad, rak, balanserad och ridbanan kändes plötsligt så mycket större. Jag hann ju rakrikta på kortsidan och fick in fler än fyra galoppsprång på långsidan! Som en uppenbarelse nästan. Alla Kaprifols egenheter var förlåtna, hon var ju underbar!

Jag bytte varv, till höger som ju är lite lättare egentligen, men just i den här paddocken är den lite läskigare för när man rider förbi ladan åt det här hållet (bara det här hållet) sitter det sabeltandade tigrar och stirrar på en när man springer förbi. De var dock inte på plats just idag, jag red dock lite innanför spåret bara för säkerhets skull, och Kaprifol var så fin så fin. Jag kunde nästan driva lite i kurvan! Långsidan förbi hindren, kortsidan och genom svängen och ut på näst långsida. Galopp. Galopp. GIGANTISKT BOCKSPRÅNG MED ALL KRAFT MOT HIMLEN OCH JAG FLYGER RAKT UPP I LUFTEN. Jag hade nog landat i sadeln igen om det inte vore för nästa bocksprång som liksom mötte mig på vägen ner. Jag och Kaprifol gick skilda vägar helt enkelt. Jag ner i gruset och Kaprifol, ganska förvånad, bockade en gång till och stannade sen. Hallå? Vart tog du vägen, tappade jag dig?

Jag var lika snabbt upp på fötterna som jag var ner i gruset och kände att ja jag slog mig lite i huvudet och skrapade mig lite på benen, men det känns ju bra ändå. Sen upptäckte jag att jag såg fruktansvärt suddigt, och blev först lite rädd. Slog jag mig SÅ ordentligt? Sen mindes jag att jag ju hade glasögon på mig i morse i alla fall, men de satt ju inte kvar nu. Jag ser ju rätt dåligt utan mina glasögon, så det tog en stund innan jag hittade dem. Pannlampan, som jag hängt på staketet när jag gick in i paddocken, hjälpte mig dock och jag gick böjd som en gammal gumma och skannade av banan där jag flugit. Jag hittade dem i alla fall och Kaprifol stod snällt parkerad under tiden.

Snart satt jag upp i sadeln igen och skrittade lite och travade lite och sen tog vi en sån där härlig galopp igen, fast bara i vänster varv 😉

Sen red jag hemåt och skrittade nästan hela vägen, bortsett från en 180-gradig vändning vid en brevlåda där den lilla, lilla klisterlappen med brevlådans ägares namn på fladdrade i vinden, och en 800m lång galopp i relativt snabbt tempo.

Liite svettig under sadeln i alla fall och hon gäspade lite nöjt i stallgången, men i övrigt var hon fortfarande så där äckligt pigg och fräsch fortfarande.

Och ja då? Ja hjälmen fick sig ju en smäll så den får jag byta ut och så ett litet, litet skrapsår på lilla benet! Blir nog snyggare i morgon 😉

Nu när jag har tre hästar att motionera i januari månad (även om Alice inte rids så ofta) så är det lite att pussla med för att få det hela att gå ihop! Denna vecka är lite extra ”enkel” då Axel inte är hemma så jag behöver inte få med honom i ekvationen förrän på fredag. Det ser ut som att det ska hålla sig på plusgrader-sidan i veckan så jag hoppas att vägarna och framför allt paddocken ska vara ridbar, schemat är i alla fall delvis planerat efter detta.

En annan händelse denna veckan är att alla tre häst ska vaccineras samt att Alice och Kaprifol ska få sina tänder kollade på torsdag, jag vet dock inte vilken tid så den dagen är lite svårplanerad ännu.

Måndag
Alice: Skrittrunda
Kaprifol: Dressyr
Zack: Som handhäst med Alice

Tisdag
Alice: Skrittrunda
Kaprifol: Vila
Zack: Dressyr om underlaget tillåter, annars skrittrunda

Onsdag
Alice: Vila
Kaprifol: Dressyr om underlaget tillåter, annars skrittrunda
Zack: Vila

Torsdag
Alice: Promenad efter tandkoll så hon säkert vaknar ordentligt efter lugnande
Kaprifol: Uteritt, om jag hinner innan tandkoll och vaccination
Zack: Uteritt, om jag hinner innan vaccinationen

Fredag
Alice: Skrittrunda
Kaprifol: Som handhäst med Alice
Zack: Vila

Lördag
Alice: Vila
Kaprifol: Lugn uteritt
Zack: Lugnt uteritt

Söndag
Alice: Vila
Kaprifol: Löshoppning om underlaget tillåter
Zack: Löshoppning om underlaget tillåter

I veckan efter hoppas jag kunna komma iväg till Åsa för dressyrträning igen, då ska vi nog ha kommit igång lite mer ordentligt efter Kaprifols lilla vintervila samt att vägarna är säkra att köra på.

Kaprifol hamnade på fler bilder igår! Det ska bli väldigt roligt att komma igång nu igen!

Lagom till att det nya året kommer är det väl dags att se tillbaka och fundera över, vad har vi gjort i år egentligen? Stallet är ju en kategori för sig (tänk att vi varken hade belysning, färg, tak, torkrum eller en tjusig sadelkammare för ett år sen?), men här tänkte jag se vad Kaprifol har haft för sig under det gångna året.

2016 inleddes med en del vila, jag var iväg på lite resor med jobbet och passade på att ge Kaprifol vintervila. Men i februari kom vi igång igen och eftersom vi då som nu inte hade någon egen ridbana var det mycket uteritter som gällde.

Några ridhusbesök gjorde vi dock också, för att kunna rida och hoppa lite mer ordentligt när det frös på här hemma. Jag hade med mig Rebecka och vi besökte ridhuset i Sämsholm ett par gånger under senvintern/våren.

I mars fick vi enorma mängder snö och precis då skulle vi åka iväg på löshoppning med Kaprifol. Efter mycket om och men lyckades vi komma iväg från gården och det var ju bra, för hoppningen gick fint!

Det var även i mars som jag var funktionär på Göteborg Horse Show (och ska vara i år igen!) så även här blev det lite vila inlagt för att mina dagar skulle gå ihop. Men i övrigt körde vi på och passade på att konditionsträna på de mjuka grusvägarna så fort all snö smällt bort.

I april hände det lite mer saker; vi ökade på träningen i både hoppning och dressyr, vi började åka på tömkörningsträning, Kaprifol blev en barfotahäst och så fick hästarna två nya kompisar i hagen!

Härliga maj var en trevlig månad med många roliga händelser! Hästarna fick byta hage:

Vi hopptränade i Sämsholm.

Och deltog i två omgångar av Hippo Cup!

Och terrängträning i Gäsene var vi på också!

Även i juni tränade vi vidare! Här tömkördes Kaprifol av Emeli:

Och så var vi i Gäsene och hoppade de fina tävlingshindren!

Vi får inte glömma bort alla mysiga tremanna-turer vi har haft också, mina flickor och jag 🙂

Och så blev vi ju med dressyrsadel i juni också! Min underbart sköna Lippo Azzario Alto, supernöjd med den fortfarande.

Mellan alla dessa träningar och utflykter har vi såklart haft härlig uteritter och mysdagar också, men det blir inte lika roliga bilder från de dagarna 😉 Sen har vi ju byggt stall också, herre jisses!