Det är riktigt trevligt att åka iväg på de här tömkörningsträningarna faktiskt, för det är liksom inte jag som ska göra nåt utan när jag kommer fram kan jag bara lämna över hästen till tränaren och sen stå bredvid och njuta av min fina häst. =) Igår var jag dock aningen ”nervös” eftersom jag åkte helt själv med Kaprifol och skulle ju lasta själv på vägen hem. Men hon är ju en pärla! Rebecka hjälpte mig att lasta här hemma och det gick väldigt lugnt och trevligt. Efter detta var jag själv och väl framme hos Camilla och Rasmus lastade jag ur Kaprifol som var riktigt avslappnad och ”nere på jorden” redan från början. Jag tog med mig grejerna ner till paddocken och satte på henne tömkörningsgjorden och tränset (glömde ju tränsa inne i släpet) och för att vara Kaprifol stod hon riktigt stilla och fint. När allt var redo promenerade jag henne och lät henne jogga lite på lina innan Emeli tog över och satte fast tömmarna.

Det här var ju andra gången som Emeli tömkörde Kaprifol men hon har redan snappat upp en hel del om hur Kaprifol trivs bäst på tömmen och jag tycker att de kom till arbete fortare än sist. Hon la även lite mer press på Kaprifol idag, ”ställde fler frågor” och Kaprifol fick jobba på ganska duktigt med mycket trav och även en del galopp. Hon jobbade på fint tycker jag och stundtals fick hon ett riktigt härligt driv i kroppen. De nosar lite på att hon ska flytta sig i sidledes på töm också, vilket jag tycker är riktigt coolt att se faktiskt. I det arbetet är Kaprifol lite oförstående fortfarande, men när hon förstår flyttar hon fint.

När träningen var avslutad skrittade jag av Kaprifol, som var ganska trött men också rätt nöjd över sig själv. Sen var det dags att lasta! När jag har tränat på att lasta henne själv har det fungerat med att skicka in henne och sedan stå kvar ute och stänga bakom henne, men det ville inte alls fungera idag. Därav fick jag prova mig lite fram och se vilken metod som passade dagens humör bäst. Bästa ändringen var när jag bytte tränset mot grimman, jag VET ju att hon avskyr när jag leder henne i tränset, speciellt i lastningssituationer blir det ju så lätt att man drar lite i tygeln ”koooom då”och det blir hon bara sur av, och det borde jag tänkt på redan från början såklart. Efter det gick hon med mig in i släpet, och efter ett par tre försök följde hon med mig hela vägen in och stod kvar så jag kunde gå runt och stänga. Duktig häst! Stor hjälp var att hon var trött och jag tror även regnet spelade lite roll faktiskt, vem vill stå ute i det liksom? Men ändå, jag lastade helt själv!! Sen stod hon jättefint på släpet när jag körde hem och så lugn och duktig när jag lastade av.

Lite blöt var hon ju (hade inte ens med mig ett täcke till Camilla, lite glömsk) så hon fick komma in i boxen och mysa sig lite torr med fleecetäcke, lite müsli och en tuss hö. Mysig avslutning på dagen 🙂

Fler bilder och lite film kommer!

Jag höll ju på att glömma bort, men här är äntligen tömkörningsfilmen från i torsdags förra veckan när vi var hemma hos Camilla och Rasmus. Jag klantade mig lite med inställningarna i mitten av filmen, så det blev lite mörkt och suddigt men man ser ju hyfsat i alla fall. Får bättra mig till nästa gång! Jag fick även ta bort ljudet för det är ett barn i bakgrunden som är lite ledset och tänkte att ni skulle slippa lyssna på det 😉

Filmen är en bit in i träningen när Kaprifol börjat ta yttertömmen lite bättre och börjar gå ritkigt trevligt bitvis. En liten snutt från ena galoppen fick jag med också, men annars är det bara lite trav. Får ha lite bättre film-plan nästa gång och filma lite i början, lite i mitten och lite i slutet så man ser skillnaden under passets gång.

Tömkörningstränaren kommer till Camilla även den här veckan, men eftersom Kaprifol blev vaccinerad i tisdags hoppar vi över den här gången och är med nästa vecka i stället!

Gårdagens tömkörningsträning gick jättebra, det var bara vädret som hade kunnat vara aningens torrare. Kaprifol taggade till lite när vi skulle åka så lastningen tog nån mer minut än nödvändigt och hon stod lite rastlöst till en början, men så var det ju ett tag sen vi åkte nu också. Väl framme var hon sansad men vill ju gärna inte stå still utan man får hålla henne i rörelse.

Efter lite uppvärmning vid hand kom tränaren Emeli och tog över Kaprifol efter lite kort info om vad Kaprifol gjort i sitt korta liv. Inte så mycket 😉

Fokuset idag låg på att Emeli skulle få lite känsla för vad Kaprifol behöver och hur hon trivs på tömmen och sen blev det en del arbete med att få henne ut till ett ärligt stöd på yttertömmen. Kaprifol skötte sig fint, i början var hon lite som hon är ibland med när hon fått jogga sig lite varm och när Emeli fått henne att förstå att man faktiskt kan gå på rakt spår också så blev hon himla fin. Speciellt efter första galoppen kom kroppen igång riktigt fint och hon jobbade trevligt. Väldigt lyckat, nyttigt och roligt, så det här gör vi ju fler gånger såklart!

Jag tog över två hundra bilder så det kommer lite fler en annan dag, och lite filmsnuttar har jag också, kan ju vara roligt att se kanske.

Kaprifol får återigen en guldstjärna i uppförande och beteende under gårdagskvällens utflykt. Vi plogade med Alice innan lastningen vilket gjorde Kaprifol lite stressad i hagen eftersom Alice försvann utom synhåll. Hon var ändå lugn inne i stallet när vi gjorde i ordning henne inför åktur men stissade upp sig lite på väg till släpet som ju stod nere vid huset. På vägen dit händer nåt oväntat, Rebecka som höll Kaprifol medan jag fixade släpet stod plötsligt med en grimma i handen och Kaprifol satte av i full galopp tillbaka upp mot stallet. Ena spännet på grimman hade öppnat sig (!), hur händer det ens? Kaprifol lät sig villigt fångas men var ju lite mer på tå efter ruschen såklart. Trots detta gjorde vi vår bästa lastning på hemmaplan! Så duktig!

Sen skulle vi ju ta oss därifrån, och det gjorde vi inte. Dagens plogning blev inte så bra (för tung och tjock snö så plogen åkte mest ovanpå, och när vi plogade med mig på plogade den bra tills den gick sönder…). Bilen slirade och slirade. Men jag och Rebecka är ju så himla bra så vi löste det hela med pellets under däcken och en av tjejerna i grannhuset hjälpte oss att putta. Alltid är det nåt som ska krångla! Är det inte låsta bromsar, felkörning eller avbrutna dörrhandtag så är det snö i ofantliga mängder!! 🙂

Men vi kom ju iväg och resan gick bra, men lite långsamt förstås. Väl framme lastade vi ur och väntade knappt fem minuter utanför ridhuset innan det var vår tur. Kaprifol kändes lite matt faktiskt, men var nyfiken på var hon hamnat. Inne i ridhuset var hon ganska spänd, det var lite folk där och hon är ju inte så van vid löshoppning heller så det var mycket som var nytt. Detta resulterade i att hon tappade bjudningen lite, men det gick bättre och bättre allteftersom. Här nere har ni allt på film, innan filmen börjar har jag gått två varv med henne och i samband med att filmen startar släpper jag henne lös. Alla hopp förutom de tre sista är med, där fick hon hoppa ett lägre enkelhinder ett par gånger som avslutning. Sista hoppet på filmen är också lite lägre som ni ser, så hon fick sluta med något lite enklare.

Jag är toppennöjd med dagen och min fina häst! Det syns ju att hon behöver det här, och förhoppningsvis åker vi hit fler gånger inom en inte alltför avlägsen framtid så blir hon säkerligen mer trygg i ”löshoppningssystemet”!

Jag minns de allra första gångerna som jag och Kaprifol försökte kravla oss över ett par hinder; det var vingligt, vi kunde definitivt inte hoppa i galopp och bommarna klonkades i ganska så ofta. Vilken skillnad det har blivit, trots att våra hoppsessioner är enkla att räkna!  Mest glad är jag över att hon verkar tycka att det är roligt och hon bjuder väldigt fint på hindren. I går hjälpte Axel mig med att bygga tre hinder; ett på vardera långsida och ett på diagonalen. Vi skulle ge oss på att hoppa en liten bana helt enkelt! Hindermaterialet på ridbanan är lite knapert, men man kan ändå komma ganska långt med ett par ”sockerbitar” och några bommar.

Efter lite uppvärmning i alla gångarter hoppade vi alla hinder ett i taget innan vi satte ihop en bana.

Först en enkelt ”räcke”:

Sen snett igenom över ett hinder med koner under:

Och sen en oxer:

Kaprifol hoppade allt utan att tveka och skuttade även lite busigt efter ett par av sprången. Vi hoppade banan två gånger och sen hoppade jag den åt andra hållet, och det gick lika bra. Som avslutning hoppade vi ett lite högre hinder tre gånger och även det gjorde hon fint.

Till sist fick hon jogga runt lite och hon fick massor av beröm såklart!

Dagens dressyrträning gick helt okej, det var inte ett av de bästa passen med det gick heller inte dåligt. Absolut inte. Min tränare är duktig på att ta oss framåt hela tiden och även om många övningar repeteras smyger hon in små förändringar som ökar svårhetsgraden hela tiden. Nu när vi exempelvis har blivit ganska duktiga på skrittövergångar från trav och gör det ganska enkelt och bra är det ju lätt och roligt att göra just det och jag hade gärna blivit kvar där ett tag till, bara för att jag då känner mig duktig och klarar av det jag tar för mig. Men se det ska vi inte göra för nu ska vi i stället göra halt från trav, och direkt upp i trav igen. Låter ju busenkelt, och på ett sätt är det väl det också, men grejen är ju inte att man ”bara” ska stanna och sen börja trava igen utan det ska ju ske avslappnat, mjukt och trevligt också och just det hade vi lite svårigheter med. Men med tanke på att vi hade ungefär samma problem med skrittövergångarna förut, tänker jag nog att vi ska klara det här också såsmåningom!

Kaprifol var duktig och jag förvånas fortfarande över att hon är så fantastiskt lyhörd och känslig ändå. Hon var dock trött idag, redan från start, och hon blev inte piggare under passets gång. Ordentligt svettig blir hon också, hon har satt en helt fantastisk päls. Hon har redan mycket mer päls än förra året så jag har faktiskt bestämt mig för att klippa henne lite för att göra det lite trevligare för henne. Jag tänkte dock inte försöka mig på att göra det själv utan har en vän som kommer hit och hjälper mig på måndag. Hon har lite mer vana samt en ganska tyst klippmaskin så jag hoppas att Kaprifol kan gå med på att bli lite klippt. Ingen aning om hur hon kommer reagera men hon visade ju inte direkt någon uppskattning när jag klippte Alice förra året. Då var det visserligen en otroligt högljud maskin så jag hoppas att det går bättre med den är lite tystare.

Idag var det dags för dressyrträning igen och jag tycker att vi har tagit ytterligare ett steg framåt i rätt riktning. Trots att jag har lagt väldigt lite tid på Kaprifols motion sedan den senaste träningen, men vila är ju bra ibland!

Vi arbetade med lite mindre volter idag; 10m-volter både i skritt och i trav. Först i skritt för att få lite känsla på storlek på volt och bli lite uppmjukade. Jag red inte på den lilla volten hela tiden utan red lite i spiralform till ibland lite större volt och ibland till en mindre volt och så kanske nåt varv eller två där innan jag återigen tog mig ut på stor volt. I traven var det lite kaos till en början, vi började i vänster varv vilket är lite svårare så jag fick inte riktigt till volten som jag ville först men det gick bättre och bättre. Ännu bättre blev det när vi bytte varv till det lite lättare varvet, här har jag mycket lättare för att ha en stadig ytterskänkel vilket behövs i mindre volter. Kaprifol blev snabbt riktigt lösgjord här och gick toppenfint i trav både på de stora och de små volterna. Vi bytte snart varv igen och även om det inte gick riktigt lika bra där så var det en klar förbättring. Jag hade nu lite bättre koll på ytterskänkeln och kunde få till volterna bättre vilket leder till lugnare tempo, avslappnad häst och glad ryttare!

I galoppen fick jag rida på stora volten ett till två varv, sedan följa fyrkantpåret, rida snett igenom och i hörnet innan nya varvet bryta av till trav. Plötsligt har Kaprifol fått en mycket bärigare galopp och vi är på god väg att hitta en bra form även där! I höger varv kan jag börja sätta mig lite mer upprätt (i stället för helt lätt sits) och faktiskt  r i d a  i galoppen och inte bara åka med 😉 Även vänstergaloppen gick bra och vi kunde hålla ihop oss lite bättre än tidigare.

Som sista övning fick jag rida i trav i vänster varv, lägga en 10m volt vid F, vända över ridbanan över X och nytt varv, ny 10m volt vid H, ny 10m volt vid M, vända över ridbanan över X och ut i vänster varv igen och en ny 10m volt vid K och sen börja om från början igen. Det här gjorde vi precis efter en skrittpaus så det tog ett par volter innan jag hittade rätt tempo (det går gärna lite för fort). När tempot blev långsammare fick jag mer tid på mig att förbereda, forma, rida ut i hörnen mm och då blev det mycket bättre. Inte helt perfekt, såklart, men jag är väldigt nöjd över min duktiga häst!

Idag var det som sagt dags för dressyrträning igen! Kaprifol kändes lite matt till en början men hon kom igång bra när vi började jobba och taggade till lite extra när vi började jobba med galoppen. Det blev mycket övergångar och volter i skritt och trav och lite arbete på stor volt i trav. Kaprifol var väldigt känslig för hjälperna idag, på ett bra sätt, och när jag skulle göra tempoväxlingar i traven blev det snabbt skritt i stället för minskning för att jag var lite väl tydlig i mina hjälper.Även galoppfattningarna tog hon riktigt bra idag och även arbetet i galopp kändes ganska bra. Efter galoppen blev hon extra lösgjord och fin och vi avslutade med lugn trav på stora mittvolten i båda varven och då kändes hon riktigt genomriden och trevlig. Bra avslut!

Kaprifol fick ju som sagt vila ett par timmar i en gräshage medan jag och Axel åt lunch och latade oss lite i solen under vår heldagsterräng i söndags. Halv fyra satt jag till häst igen och det var dags för andra terrängpasset för dagen. Nu var det dags att hoppa en bana och efter lite uppvärmning började vi.

Den banan som jag hoppade började med stocken inne på ridbanan.

Sen däckhindret:

Och den andra stocken som vi hoppade under förmiddagen.

Därefter lite galopp upp till en stock i skogskanten som vi inte hoppat tidigare, lite halvt dold i skuggan, men det gick fint.

På tillbakavägen hoppade vi även över en av dikena, jag tycker diken är lite läskiga att hoppa över men det tycker inte Kaprifol så det är ju en bra kombination. (Man ser inte diket på bilden, men här är vi mitt över det.)

Vi hoppade den här lilla banan två gånger och det gick bra! Vi hoppade den själva utan draghjälp och det gick bra att lämna kompisarna när vi väl kommit igång lite. Inga tveksamheter på några hinder trots att några var nya och bara dök upp framför nosen på henne! Så, så duktig!

Som avslutning gick vi över till den andra sidan av terrängbanan och hoppade fyra små enkla stockar (som jag och Kaprifol hoppade förra gången vi var här). Även här hoppade vi utan de andra hästarna och det gick fint!

Det kändes som en bra avslutning på dagen, att ”gå tillbaka lite” och hoppa något extra enkelt så att hästarna fick mersmak och sluta på topp. Kaprifol var fortfarande pigg och glad och vi kunde skritta av med energi kvar! Roligt, roligt!