Igår fick vi oplanerat tillökning i lösdriften! Och nej det är inte Alice som fått föl utan Susanna och Zack som har flyttat in!
Zack är en fuxpojke född 1999 och i storlek med Kaprifol ungefär och vad jag har sett hittills är han en himla mysig och social kille. Simon var lite skeptisk till honom igår och vaktade sina tjejer lite, men jag tror säkert att de ska kunna komma överens så småningom. Välkomna är de i alla fall och jag hoppas de ska trivas hos oss 🙂
Alice har svettats ganska mycket den senaste tiden eftersom hennes begynnande vinterpäls inte riktigt har tagit hänsyn till den varma hösten. Hon gör ju inte många knop om dagen men det är ju synd att hon ska behöva svettas bara av att vara, och jag vill ju ändå motionera henne ett par dagar i veckan, så jag laddade klippmaskinen för första gången den här säsongen och gick loss på Alice.
Haha, otroligt osmickrande vinkel. Men så här såg hon ut före i alla fall. Tanten ❤
Och så här blev det efter (på denna sidan i alla fall, haha). Hon var helt blöt på vissa ställen, framför allt på halsen och vid virveln i bak och det är ju inte direkt optimalt att klippa i så jag får nog snygga till det lite i efterhand.
Och för er som tänker, nämen hon ser ju inte så tjock ut! Mm, skenet bedrar.
Hahaha. Nån som svalt en badboll?
Jag har lite blandade känslor från dressyrträningen igår. Vi gör små framsteg, absolut, men hennes mun är så himla svår. Hon gillar inte när jag tar i tygeln, punkt. Framför allt inte vänster tygel. Hon gapar, stretar emot och går in i ”försvarsställning”. Och om det beror på att hon inte gillar bettet, att hon inte gillar bett alls, att jag inte lyckats få henne acceptera bettet, att hon har ont i munnen, att hon har ont nån annanstans, ja det är ju frågan. Karolina tyckte att hon såg trött ut i höger bak igår, och det har hon varit även förut och hon sliter dessutom aningens mer på höger bakhov jämfört med vänster. Det ger mig lite dåliga magkänslor, men jag vet inte riktigt om det kan hänga ihop med munnen (kan det säkert).
Först ska jag i alla fall prova att rida ett par vanliga dressyrpass på bettlöst och se hur det känns. Tandläkaren kollade munnen på henne i april i år, och hon tyckte att den var så fin att jag skulle vänta två år tills nästa koll, men visst kan det ha hänt nåt där inne sen dess.
Trots lite kass känsla från passet så blev det ett par fina ögonblicksbilder 😉 Och vi var ju lite snygga i alla fall.
Fler bilder från igår! Kommer lite bilder från kvällens dressyrträning också, men jag har inte hunnit kika så noga på dem än!
Igår fick vi besök av elektrikern i stallet! Han gav ett väldigt bra intryck tycker jag och extra roligt är det att även han bor i Ornunga, precis som vi. Det var dessutom hans bror som vi köpte hö av i våras, och om jag inte minns fel var det hans pappa som lade ut stockarna åt oss i hagen? Men det är jag lite osäker på, liten bygd i alla fall! Han hade stenkoll på vad som krävs i stallbyggnader och hade bra förslag på hur vi skulle lösa allt med kabeldragning och elcentral och diverse grejer. Vi kommer sätta in åtta lysrör i själva stallet som kommer delas upp på två olika knappar. En knapp tänder stallgången och lamporna vid spolspiltan, och en annan knapp tänder lamporna över ligghallen och boxen/boxarna. På så vis måste man inte ha alla lampor hela tiden utan man kanske bara tänder allt vid mockning eller liknande. Det blir även en lampa i sadelkammaren, en i torkrummet, en utanför ingången till stallet och även en utanför den stora porten till logen. De två sistnämnda lamporna kommer gå på ljusrelä och tändas när det är mörkt så jag hittar till stallet från huset och om man kommer från baksidan och parkerar på ”gårdsplan” så lyser det även där 🙂
Sedan tidigare har vi en strålkastare på utsidan som lyser upp den grusade ytan och den kommer få sitta kvar, men den kommer få ett eget vägguttag vid sin plats som kommer styras med en egen knapp.
Vi kommer även förbereda för elen in till verkstan, som också kommer bytas nån gång i framtiden, och vi kommer dra trefas bort till logen. På logen kommer vi även sätta ett uttag för en lampa upp till loftet.
Idag hängde Axel med mig och Kaprifol till paddocken och jag passade på att få hjälp med att ta fram lite bommar, så ja, det blev inte riktigt ett dressyrpass idag heller!! Men hon kändes fin under uppvärmning och väldigt fin under hoppningen, så dressyrträningen ska nog gå bra i morgon ändå 🙂
Axel fick bygga upp två hinder på långsidan, ca 12-13m mellan. Först ett litet hinder:
Och sen en oxer, som dock fick vara ett kryss när jag hoppade första gången för att kolla av avståndet lite. Kaprifol taggade till och bjöd fint!
Direkt när jag hoppat en gång från varje varv på krysset la vi upp hindret till en oxer och hoppade även det från båda hållen, med det lilla hindret antingen före eller efter oxern då. Kaprifol hoppade glatt och jag tyckte jag red ganska bra också faktiskt. Och Axel experimenterade med artistiska vinklar… 😛
Eftersom det kändes så himla bra ville jag hoppa lite högre, sockerbitarna är ju dock inte större och inte fanns det fler heller så vi fick ta lite stängselstolp som låg bredvid paddocken, haha. 80cm fick vi upp det till! Första gången rev vi faktiskt, Kaprifol bjöd alldeles för bra in på lilla hindret och hoppade stort över det så vi fick trångt fram till oxern och frambommen hängde med ner. Men efter det hoppade vi två tjusiga språng i höger varv, och sen hoppade vi det även ett par gånger åt andra hållet.
Efter detta var jag nöjd och Kaprifol var superglad, så vi la ner oxern och avslutade med ett litet lätt hinder innan jag travade av henne några varv.
Igår fick Axel upp solvärmaren på utsidan av sadelkammaren så nu är det tänkt att den ska fungera och få in värme i sadelkammaren!
Den stora panelen är den som ska alstra själva värmen och sen sitter det en fläkt uppe i högra hörnet som blåser in varmluften i sadelkammaren. Den mindre solpanelen driver fläkten.
Sen ska det egentligen inte kunna flöda någon luft bakom den stora solpanelen för det minskar effekten, men eftersom vi har lite ”tidspress” för tillfället blev det en sån här lösning så länge. När Axel är tillbaka efter alla sina resor kan vi lägga tiden på att bygga en liten låda/ram bakom solpanelen.
På insidan av sadelkammaren sitter det en ventil som ser ut som bilden här nere. Den är termostatstyrd så den stänger sig vid en viss temperatur så exempelvis all värme som kommit in under dagen inte bara flödar ut under natten.
Det ska bli väldigt intressant att se hur detta fungerar! Nu när det är 25 grader ute på dagarna är det ju dock svårt att mäta det hela, men det blir väl kallare dagar snart.
Vi tätade även fönstret lite med silicon igår så nu ska det nog inte försvinna ut för mycket värme den vägen.
Jag hade egentligen tänkt rida dressyr idag, men alltså det var tjugofem grader och vindstilla när jag kom hem? Rebecka mötte upp mig i stallet och vi gjorde i ordning Alice och Kaprifol och skrittade bort till det nyslagna gärdet och Kaprifol fick trava och galoppera lite. Alice var svettig redan när vi tog in henne i stallet och fick därför bara skritta idag. Jag får ta och klippa henne nån dag här, hon är verkligen för varm just nu. Även Kaprifol var lite matt i värmen, men var ändå lite nöjd över att få galoppera lite.
Jag är ju inte den som brukar klaga på värmen, och det ska man ju inte, men jag hoppas det är liiite svalare på torsdag när det är dressyrträning!
När Kaprifol plötsligt och ganska oväntat blev en barfotahäst i början av april i år åkte jag till Hööks och köpte ”första bästa” barfotaboots till henne för att jag skulle kunna rida henne som vanligt. Jag hade noll erfarenhet av dessa boots och visste därför inte riktigt vad jag, eller Kaprifol för den delen, gillade och passade i. Det kändes då som att Cavallo-bootsen på Hööks var en bra start, och jag var nöjd till en början.
Ganska snart fick dock Kaprifol skav av bootsen på kronranden och ballarna vid framhovarna och det tog tid att läka tillräckligt för att jag skulle kunna använda bootsen igen, vilket gjorde att jag inte kunde rida ut ordentligt på omkring en vecka om jag minns rätt. Jag tyckte heller inte att bootsen mjukade upp sig så som jag trodde dem skulle göra, de var fortsatt rätt stela och knöliga att få på. De var heller inte speciellt flexibla i storleken så i slutet av verkningsperioden när hovarna blivit aningens större kunde jag knappt få på dem alls, trots att jag själv höll efter hovarna med raspen en aning. Till slut undvek jag nästan att rida ut på grusvägarna, bara för att jag skulle slippa ta på bootsen, och det kändes ju inte riktigt rätt så jag bestämde mig för att hitta en annan modell på boots.
Valet föll på Equine fusion och till framhovarna fick Kaprifol modellen All terrain. Dyrare än Cavallos boots, men det var det lätt värt så här i efterhand. Mycket lättare att få på, mycket mjukare och flexiblare runt mjukdelarna på hoven och den stängs endast med kardborre så det är enkelt att dra åt den runt hoven som då även kan variera lite i storlek under verkningsperioden (ca sex veckor) utan problem. Trots att jag var väldigt nöjd med dessa boots lät jag bakhovarna fotsätta med Cavallos boots eftersom jag inte alltid behövde bootsen i bak samt att jag ville testa de nya bootsen ordentligt innan jag köpte fler. När tiden gick började dock bak-bootsen bli för små även direkt efter verkning och när jag provade fram-bootsen (som var en storlek större) så var de alldeles glappiga. Så nu häromdagen hittade jag ett par begagnade Equine fusion-boots i rätt storlek på hästnet och slog till. De är inte samma modell som jag redan hade på framhovarna utan modellen ”Ultra”. Den är ännu enklare att sätta på hoven men kanske är knäppningen något sämre, eller ”pilligare” då det ska träs igenom två spännen. Kaprifol står ju dock stilla och fint medan jag grejar så det är inga problem. De är lätta att dra åt och de satt på fint när jag red min 24-minuters premiärrunda igår.
Så nu är jag väldigt nöjd med mina boots och det ska bli intressant att se hur lång livslängd de har. Och nu när jag har dessa boots till alla fyra hovarna ska jag se om jag kan sälja mina Cavallo-boots, jag var lite inne på att behålla dem och använda när jag ska rida rundor med riktigt leriga bitar för att spara lite på mina andra, men näe det kommer jag inte att göra. Så om nån vill köpa mina Cavallosar efter det här inlägget är det bara att hojta 😉
Alice har för övrigt kvar sina Cavallos, dock en annan modell som har en bättre och flexiblare knäppning och dem kommer hon få behålla för dem passar rätt bra på henne. Den modellen är den rundare varianten, eftersom hennes hovar är just ganska runda, medan Kaprifol fick den smalare.
Jag blev riktigt sen hem från jobbet idag och var inte hemma förrän strax innan klockan sju, vilket var ungefär samtidigt som Axel, haha. Vi lagade mat som vi sen åt innan vi gick ut till stallet. Då var ju klockan redan ganska mycket och det höll på att mörkna men jag gjorde i ordning Kaprifol för en kort runda och Axel var gullig och grejade med värmen till sadelkammaren utan mig. Han satte dit det nya röret som han köpt idag, vilket passade toppen, och sen är nu även ”insidan” monterad och fläkten är även fastskruvad på själva solpanelen. Sen var det dock för mörkt ute för att fortsätta, men nu är det inte mycket kvar innan den ska kunna blåsa in lite värme i rummet! Inte för att det behövs just nu, men det blir väl säkert en vinter i år också!
Kaprifol och jag tog rundan förbi badplatsen och det tog exakt 24 minuter, haha. Inte mycket till ridtur där inte. Vi skrittade i alla fall ner till kvarnen där vi travade och galopperade bort till badplatsen där vi skrittade några meter. Sen blev det galopp upp till kyrkan, med avbrott för möte av en bilist och en cyklist, och så skrittade vi asfalten hem. Upp mot kyrkan fick Kaprifol galoppera på lite och vi fick båda lite lyckorus av den galoppen tror jag! Så härligt när det bara pirrar till i hela kroppen och när jag utryckte min lycka i forma av ordentliga klappar på halsen på Kaprifol busade hon lite och gjorde nästan ett litet bocksprång. Sötis 🙂
LoviseC 