Jag minns de allra första gångerna som jag och Kaprifol försökte kravla oss över ett par hinder; det var vingligt, vi kunde definitivt inte hoppa i galopp och bommarna klonkades i ganska så ofta. Vilken skillnad det har blivit, trots att våra hoppsessioner är enkla att räkna!  Mest glad är jag över att hon verkar tycka att det är roligt och hon bjuder väldigt fint på hindren. I går hjälpte Axel mig med att bygga tre hinder; ett på vardera långsida och ett på diagonalen. Vi skulle ge oss på att hoppa en liten bana helt enkelt! Hindermaterialet på ridbanan är lite knapert, men man kan ändå komma ganska långt med ett par ”sockerbitar” och några bommar.

Efter lite uppvärmning i alla gångarter hoppade vi alla hinder ett i taget innan vi satte ihop en bana.

Först en enkelt ”räcke”:

Sen snett igenom över ett hinder med koner under:

Och sen en oxer:

Kaprifol hoppade allt utan att tveka och skuttade även lite busigt efter ett par av sprången. Vi hoppade banan två gånger och sen hoppade jag den åt andra hållet, och det gick lika bra. Som avslutning hoppade vi ett lite högre hinder tre gånger och även det gjorde hon fint.

Till sist fick hon jogga runt lite och hon fick massor av beröm såklart!

Dagens dressyrträning gick helt okej, det var inte ett av de bästa passen med det gick heller inte dåligt. Absolut inte. Min tränare är duktig på att ta oss framåt hela tiden och även om många övningar repeteras smyger hon in små förändringar som ökar svårhetsgraden hela tiden. Nu när vi exempelvis har blivit ganska duktiga på skrittövergångar från trav och gör det ganska enkelt och bra är det ju lätt och roligt att göra just det och jag hade gärna blivit kvar där ett tag till, bara för att jag då känner mig duktig och klarar av det jag tar för mig. Men se det ska vi inte göra för nu ska vi i stället göra halt från trav, och direkt upp i trav igen. Låter ju busenkelt, och på ett sätt är det väl det också, men grejen är ju inte att man ”bara” ska stanna och sen börja trava igen utan det ska ju ske avslappnat, mjukt och trevligt också och just det hade vi lite svårigheter med. Men med tanke på att vi hade ungefär samma problem med skrittövergångarna förut, tänker jag nog att vi ska klara det här också såsmåningom!

Kaprifol var duktig och jag förvånas fortfarande över att hon är så fantastiskt lyhörd och känslig ändå. Hon var dock trött idag, redan från start, och hon blev inte piggare under passets gång. Ordentligt svettig blir hon också, hon har satt en helt fantastisk päls. Hon har redan mycket mer päls än förra året så jag har faktiskt bestämt mig för att klippa henne lite för att göra det lite trevligare för henne. Jag tänkte dock inte försöka mig på att göra det själv utan har en vän som kommer hit och hjälper mig på måndag. Hon har lite mer vana samt en ganska tyst klippmaskin så jag hoppas att Kaprifol kan gå med på att bli lite klippt. Ingen aning om hur hon kommer reagera men hon visade ju inte direkt någon uppskattning när jag klippte Alice förra året. Då var det visserligen en otroligt högljud maskin så jag hoppas att det går bättre med den är lite tystare.