Även idag blev det en tidig morgon i stallet då jag åkte dit efter att ha släppt av Axel vid niotiden hos Minalyze i Sävedalen där han skulle jobba några timmar på förmiddagen.
Alice stod längst bort i hagen även idag men nu hade hästarna förstått att inget kul hände när jag ropade så jag fick traska ut i hagen för att hämta hästen.
Redo för en uteritt i regn
Vi testade en ny ridväg idag, jag och Alice, och det blev miljöträning på hög nivå. Redan innan vi lämnat den välkända grusvägen mötte vi två människor med livsfarliga stavar i händerna och Alice trodde inte att hon skulle komma undan levande. Det gjorde vi såklart… Strax blev Alice lite fundersam över vägvalet när vi red rakt fram i stället för vanliga höger eller vänster men eftersom det inte fanns några branta uppförsbackar inom synhåll traskade hon på ganska bra.
Snart kom vi fram till en viadukt under en tågräls vilket inte var några problem att rida under. Jag var mest fundersam över om jag skulle slå huvudet i taket eller inte, men det var flera decimeter till godo. Efter en stunds skritt utan några större händelser kom vi fram till det svåraste hindret för dagen, en bro i mindre skala.
Alice grävde genast ner hovarna i asfalten och sa att den där, den tänker jag inte gå över. Bron var träbelagd och under forsade det vatten i en ganska hög hastighet så jag kan tänka att det såg lite läskigt ut i hästens ögon. Just broar brukar Alice vara lite skeptisk emot och den här var inget undantag. Jag visste faktiskt inte att det fanns en bro här, hade jag vetat det kanske jag hade valt att rida turen åt andra hållet, lustigt nog är Alice så mycket mer lättövertalad om hon vet att stallet ligger på andra sidan hindret. Nu var ju så inte fallet utan jag provade lite olika knep för att få Alice lite mer medgörlig.
Lirka lite, skritta lite i sidledes, backa lite, ta sats för att försöka trava över (vilket resulterade i trav baklänges när vi kom närmare bron än två meter.). Till sist hoppade jag av Alice och lugnade henne lite då hon vid det här laget var ganska stirrig. Sedan tog vi ett steg mot bron, stannade och kliade lite i pannan. Ett steg mot bron, klia lite i örat. Ett steg. Ett steg. Såja Alice, jag är ganska säker på att den håller för 600kg häst. Och det gjorde den som tur var, när jag lyckades övertala Alice att gå över.
Vägen efter bron var ganska smal, med Säveån på höger sida och tågrälsen på vänster sida. Just tåg är Alice inte speciellt rädd för faktiskt, inte ens här där tåget rullade förbi henne med bara några meters mellanrum. Vi närmade oss Jonsereds pendelstation så här körde tåget iallafall inte så fort. För att komma över på andra sidan rälsen stod vi med valet viadukt eller bro. Jag valde viadukten den här gången! En lite trängre viadukt där hovslagen ekade mot väggarna, lite läskigare än förra tyckte Alice.
Nu var vi nästan inne på kända marker igen och Alice frustade flera gånger, lite nöjt sådär. Efter en längre galopp kom vi in i skogen igen och vi kunde klättra ner för stigen och tillbaka till stallet.
En ganska trevlig runda, dock med mestadels asfalt men eftersom Alice skrittas mest för tillfället gjorde det inte så mycket. Kan även tänka att det kanske tillochmed är lite skönt att gå på hårt underlag någon gång ibland, som omväxling mot lervällingen i hagen.
Karta över vår 6km långa tur som tog ca 1-1.5h. Reds motsols!
