Det pirrar i magen

Både i går och idag skrittade jag ut på Alice en sväng i terrängen runt stallet; igår red vi en runda i skogen på ca 20 min och idag blev det grusvägen ca 30min. Hon är positiv till att komma ut och röra på sig vilket är roligt, tanken är att fortsätta skritta henne även denna vecka men öka längden på skritturerna upp till en timme innan jag börjar lägga in lite trav. För min del gör det inget att det tar lång tid innan hon är igång helt igen, vill hellre ta det lugnt och bygga upp henne långsamt så senor och leder och allt vad det är i benen stärks ordentligt. Alice har ju tidigare aldrig haft en sådan lång sammanhängande vila tidigare i sitt liv, och eftersom hon nu är lite till åren är det ju bra att ta det försiktigt. Vi har det ganska mysigt på våra barbackaturer så vi klagar inte någon av oss!

Tidigt i morgon ska vi till Ale Djurklinik på ultraljud. Det ilar till i magen varje gång jag kommer att tänka på det, men jag tror faktiskt att hon fortfarande har en liten bubbla i magen, som nu förhoppningsvis har fått ett bultande hjärta. Hon är fortfarande lite olik sig själv i vissa situationer som jag tror har med dräktigheten att göra. Idag till exempel hade jag sällskap av en valack på vår skrittur och när han en gång kom lite för nära så pep hon och kickade med ena bakbenet mot honom som ett varningens tecken. Vad jag kan minnas har hon faktiskt aldrig tidigare gjort något sådant.

Alice ska även få nya skor i morgon, vilket är välbehövligt. Hovarna ser förjävliga ut faktiskt, både på insidan och på utsidan.  Jag ringde min hovslagare i morse och när jag sa att han kunde komma när han ville denna vecka så sa han att han kunde komma redan i morgon! Då talar man om service!

IMAG1515Blondie i undersökningsspiltan i Ale; här ska Alice stå i morgon!