Idag har jag ridit inte mindre är tre hästar, och ingen av dem var min egen. Det är inte alla dagar jag gör det! Den första hästen var inplanerad sedan tidigare och den red jag ut i skogen på, tillsammans med ägarens mamma och hennes häst. Så här ser den hästen ut:

Inte så tokig va!? Var en väldigt trevlig ridtur =)

Häst nummer två finns det tyvärr inga bilder på, men den tillhör en tjej som jag hjälper en del i stallet. I dag på hennes lektion fick jag rida andra halvan för att känna lite på hästen, var skoj! I morgon ska jag dessutom rida dressyrlektion för Sofia på just den här hästen, ska bli spännande.

Häst nummer tre var den andra hästen som är och hälsar på i stallet, alltså kompis med häst nummer ett. De var båda med på hoppträningen för Sofia idag på kvällen och i slutet av lektionen fick jag testa att hoppa den här fina hästen. Jag som knappt har hoppat alls det senaste året, och under de två senaste åren har jag väl hoppat max 50cm på Alice! Jättefin var hästen i alla fall, och vi tog några enstaka språng och hoppade sedan en 8-hinders bana på 80cm. Hur kul som helst!

Några bilder fastnade vi på, även om kameramannen gjorde sitt bästa för att låta bli 😉

Ser ut som en liten unge gör jag också, får sträcka lite mer på mig i morgon..

Snälla människor som låter mig prova deras fina hästar!!

Jag har MASSOR av hästiga bilder att visa, om jag nu bara kan få se dem själv först. Det verkar nämligen inte vara det lättaste. Jag lyckades i alla fall sno hem Sofias/Johans kamera idag och drog fram datorn det första jag gjorde när jag kom hem från stallet, öppnar kameran och plockar ut SD kortet. Eh? GIGANTISKT kort som såklart inte passar i min dator, eller någon annan uråldig annan dator vi har här hemma heller, och inte heller har vi någon SD-läsare eller vad man nu skulle ha.

Granskar kameran noga (stor flashig sak) och hittar en lucka med massa hål bakom. Aha! Här kan man stoppa in en sladd till datorn! Rotar igenom alla sladdgömmor vi har men hittar bara en sladd som passar kameran men inte datorn. Får sedan en snilleblixt: Vart lägger Axel sina viktiga sladdar, jo i lådan där all hans fält-utrustning finns! (Vem har med sig en sladd ut i fält?) Och där ligger den! Ploppar in den i kameran och i datorn och gnuggar händerna, nuu ska jag få se på alla bilder från dagarna som gått. Men icke. Datorn känner inte att kameran finns och jag hittar ingen magisk knapp på kameran som ska sätta igång det hela. Jag ringer då Axel (för, hrm, tredje gången) och han säger då att jag måste ha en mjukvara till kameran innan. Suck. Varför i hela fridens namn då?

Jag försöker leta lite på internet efter någon mjukvara man kan ladda ner smidigt och förståeligt, men lyckas såklart inte. Gör då ett sista försök och startar upp gammel-datorn som legat och dammat igen det senaste året. Den startar rätt snällt, om än högljutt och jag håller andan när jag stoppar in sladden i USB-porten.

PLING! ”Vill du öppna mappen för att se filerna?” JAAA DET VILL JAG!!!

För första gången har min utslitna Packard Bell (inköpt 2007) tagit en poäng mot min Mac (inköpt 2012).

Nackdel? Min Mac hade kopierat alla de där bilderna på en röd minut, för Bell tar det 48 minuter… Och inte är det röda minuter…

Återkommer med tjusiga hästbilder!