Kaprifol är numera en delvis klippt häst! Jennie, en tjej som jag känner sedan vi var på ridläger tillsammans för en massa år sen, kom hit idag och hon hade med sig en supersmidig och tyst klippmaskin. Jag var väldigt skeptisk till det hela, dels med tanke på Kaprifols reaktion när jag klippte Alice förra året, dels för att Kaprifol inte alltid är speciellt duktig på att stå stilla under längre perioder.
Men hör och häpna. Hon kikade lite nyfiket på maskinen när den trycktes igång och såg ytterst lite skeptisk ut när Jennie klippte första remsan på halsen. Sen då? Kaprifol har aldrig stått så stilla så länge i hela sitt liv skulle jag vilja påstå. Hon njöt av att bli klippt!
Det blev en variant av halvklippning; hon klipptes där hon svettas som mest: halsen, bringan och vid sadelgjorden och så sparade vi pälsen på ryggen och rumpan där de gärna fryser. Bra va? Snygg blev hon också tycker jag! Dåliga bilder dock, det var riktigt dassigt väder ute idag.
Sen blev det täcke på, regn och blåst är ju ingen rolig kombination!
Så nu kan jag köpa mig en egen klippmaskin till nästa år, för det här gick ju som en dans 😉