Jag och Rebecka löshoppade som sagt igår och vi lät hästarna busa lite bäst de ville och hade alltså båda två lösa samtidigt. Ingen av hästarna hade hoppat på riktigt länge nu så vi ville mest att de skulle få busa av sig och inte direkt hoppa några höjder. Och roligt, det hade dem! Men de hoppade fint däremellan också 🙂
Sen var jag lite slarvig med inställningarna med kameran så det blev lite smådassiga bilder. Men bättre än inga bilder alls!
Vid fyratiden idag kom Jonas-hovis till stallet och snyggade till hovarna på hästarna. Hovarna såg fina ut och hästarna skötte sig bra. Det blir alltid lite miljöträning när Jonas är på besök, men det är inget som mina hästar bekymrar sig över, hehe:
När Jonas åkt fixade jag och Rebecka i ordning Simon och Kaprifol för löshoppning. För att spara lite tid gjorde vi så att jag red Kaprifol och hade Simon som handhäst och så tog Rebecka bilen upp till paddocken och byggde hinder. Det var faktiskt Kaprifols premiärtur med en handhäst vid sidan, men det gjorde hon som om hon aldrig gjort annat faktiskt. Så duktig!
Framme i paddocken uppe vid Skog var hästarna uppvärmda och varma och Kaprifol blev av med sadel och tyglar.
Hästarna fattade direkt vad det var frågan om och satte av i full fräs så fort de var lösa. Det sprudlade verkligen om de båda två och Kaprifol gjorde en hel del luftakrobatik!
I mellanåt stod de dock lugnt och fint och väntade medan vi justerade hindren lite.
Snygga var de också!
Själva hoppbilderna kommer i morgon! Nu blir det en härlig och mysig fredagskväll i soffan med en film och min kära man 🙂
Det var föresten Susanna som var med på träningen igår och tog alla fina bilder på oss! Roligt att ha lite in-action bilder igen! Blir så mycket roligare då 🙂
Åh, jag är så sjukt nöjd med dagens träning för Åsa! Efter lite bettrassel i veckan så har jag tänkt alldeles för mycket på olika scenarior som gör att hon är så grymt missnöjd med bett, men för varje träning jag har med Åsa så blir det tydligare och tydligare att det faktiskt inte är bettet som är problemet utan jag måste bara rida rätt. Sen är hon otroligt känslig och orolig i munnen, men det betyder bara att jag måste vara minst lika känslig och med min hand och ge henne det ultralätta, men ändå ack så viktiga, stödet som hon vill ha. Tråkigt bara att jag ska hinna glömma bort det mellan träningarna och börja tjafsa för mycket med Kaprifol och ställa för höga krav på henne innan vi är ”där”.
Nåja, nu hann det ju gå så där superlångt mellan träningarna igen (Göteborg Horse Show, lite svullet bakben och så nu senast sladden på släpet), men nu SKA jag boka in en träning snart igen. Eller först ska faktiskt Åsa få tömköra Kaprifol, det var länge sen hon fick ett sånt pass i kroppen.
Dagens bästa var nog ändå den där vänstergaloppen som var riktigt rund och härlig. Efter det tappade vi dock all ork och högergaloppen blev lite platt fall. Men det kommer det med tror jag allt! Fina härliga häst!
Torsdag igen då! Dagarna springer på rätt bra tycker jag, lite för fort ibland och även kvällarna är ganska uppbokade just nu så det rullar snabbt. I veckan har vi grejat med sladden till släpet så nu hoppas jag att vi kommer iväg som vi ska ikväll. Vi har även börjat sammanställa alla kvitton och fakturor för gården förra året som ska lämnas in för momsdeklaration och så var Axel på möte igår ang. den samfällighet som vi är delägare i. Det är ca 10 hektar skog där vi har ca 6% tror jag, och den har precis avverkats så det var lite prat om det och om samfällighetens framtid.
I kväll blir det som sagt dressyrträning och i morgon ska hästarna få fossingarna verkade igen. Trots att jag har slarvat lite med underhållet sedan förra verkningen tycker jag att hovarna ser rätt okej ut faktiskt, men så är det ju inte riktigt ”växtsäsong” just nu heller. Sen är det helg! Det ser ut att bli en riktigt solig och härlig helg också och jag hoppas att vi får klart traktorn nu, det är ju ändå inte mycket kvar.
Idag stod det uteritt på schemat och så blev det också! Vädret var okej, dock ganska blåsigt så det var en och annan farlig Pokemon som lurade bakom grenarna längs vägen. Men vi överlevde. Det blev lite mycket skritt till en början vilket inte taggade ner Kaprifol så värst, men mot slutet kunde jag låta henne galoppera en kilometer i sträck i svagt uppförsslut, och efter det hade jag en väldigt nöjd och frustande häst. Hela rundan blev 7km.
I morgon gör vi ett nytt försök att åka på dressyrträning!
Jag blev lite nostalgisk igår när jag letade fram de gamla bilderna på grise-täcket som vi vann på en av våra tävlingar, jag och Alice. Nog för att vi aldrig hoppade så högt och inte så ofta heller, så tycker jag ändå att vi har haft en väldigt lyckad och rolig ”tävlingskarriär”, jag och min tjocka skäck. Hon var alltid så himla taggad på hinder och i och med att vi nästan alltid blev ”dubbelnolla” lyckades vi ofta knipa en placering bland alla stora, bruna halvblod. Oftast var Alice ensam skäck på tävlingarna och fick mycket fina kommentarer från publiken, vilket ju såklart var väldigt roligt.
Alice hade ju tävlat ett antal år med mina två systrar innan jag tog över tyglarna och de som startat både 1.10 och 1.20 med Alice fnissade nog lite åt mig när jag inledde vår karriär med en liten klubbhoppning på hela 70cm.
Alice var ju dock en riktig pärla, 18 år vid det här laget, och det dröjde inte alltför lång tid innan vi var uppe på ”tävlingsbara höjder”. Året 2008 var vårt ”stora tävlingsår” och vi inledde året med att nolla vår första 1.00-metersklass på klubbhoppningen.
Inte långt där efter hade vi vår riktiga tävlingsdebut i Skultorp där vi hoppade 0.90 och 1.00m. Det var första gången jag tävlade Alice ”på riktigt”, första gången jag åkte iväg med henne i släp, andra gången jag hoppade en ordentlig bana på en meter och första gången jag red Alice i ett ridhus. Men varför skulle inte det gå bra! Vi var helt felfria och placerade oss på tredjeplats i första klassen och fjärde plats i andra klassen. Från just den här tävlingen har jag dock inga bilder.
I juni var det dags för hemmaklubbens allra första egna lokala tävling, på fotbollsplanen nere ”i byn”. Första klassen gick katastrofalt dåligt, men vi laddade om och vann meterklassen före 18 andra ekipage.
Efter detta halkade vi in som reserv i laget på Gota-cupen och åkte till Falbygdens stora utebana tillsammans med två andra ekipage från klubben. Alice briljerade såklart, och vi placerade oss i förklassen innan lagklassen tack vare en supersväng i omhoppningen som ingen annan som försökte klarade. Nog för att hon är en fullblodskorsning (hehe) så är ju Alice inte speciellt snabb i jämförelsevis, men hon är otroligt vändbar och kan hoppa nästan vad som helst stillastående. Det här är nog den placeringen som värmer mest faktiskt, det var över 60 starter i klassen och så hamnade vi där bland alla bruna hästar! (Lite synd på den andra skäcken som ”förstör” bilden bara!). Även i lagklassen var vi felfria.
Vi hann även med att åka på ett fälttävlansläger där vi hoppade massa roliga terränghinder och så i augusti var det dags för hopptävling igen, nu på Mariestads gräsbana. Med datumet 080808 skulle man ju kunna tro att vi kom åtta, men det blev faktiskt en grön rosett för oss 🙂
Vi startade nog i en eller två tävlingar under året som vi blev oplacerade i och sen flyttade vi ner till Göteborg i september och Alice blev stadsbo i hela 6.5 år innan vi återigen hittade ut på landsbygden. Tänk vad länge hon har hängt med oss nu, fina gamla tanten. Och än verkar det allt som att hon blir kvar ett tag till 🙂
Eftermiddagens utlovade spöregn förvandlades till snö ganska lagom till att jag kom hem idag så det kändes rätt skönt att jag planerat in en vilodag för Kaprifol. Hon var nog ganska nöjd över det också. När jag närmade mig stallet såg det väldigt tomt ut i hagen, och det berodde såklart på att 75% av hästarna stod inne och kikade ut på vädret där utanför. Kaprifols täcke var inte ens blött, hon är en riktig liten myshäst den där!
Alice var desto blötare. Hon går ju inte in i ligghallen när de andra står där inne, men det gick dock ingen nöd på henne. Hon stod under ett träd och var bara lite blöt längst ut på hårstråna och alldeles torr och go under. Hon fick ändå komma in i stallet och mysa lite med rosa flufftäcket medan jag mockade lösdriften.
Lite kul att det hänger med än, det fula rosa täcket 😉 Men det är ju faktiskt vårt segertäcke från när vi vann metersklassen på hemmaklubbens lokala tävling, 2008.
I alla fall. När jag mockat klart gav vi oss ut i snöovädret jag och Alice och vi provade ”Axels stig” som vi hållit oss borta från ett tag då de har avverkat skogen där så jag var osäker på om det fanns någon stig kvar. Det gjorde det bitvis inte, men där var det i stället traktorväg numera så det gick prima att ta sig fram. Väldigt, väldigt blött alldeles i början av stigen bara.
Strax innan kyrkan blev vi omkörda av Axel som precis kom hem från jobbet och jag hämtade posten från Alices rygg och lämnade över den till Axel innan han gick in i huset, i riktig ponnyexpress-anda! Sen fick Alice regntäcke på sig och komma ut i hagen igen till de andra filurerna som fortfarande stod inne och gottade sig.
Det känns att motivationen till ridning och träning ökar i takt med att vädret blir härligare. Det blir ju också enklare att planera när jag inte behöver ta hänsyn till minusgrader som gör paddocken frusen, eller isgator som gör vägarna för hala. Jag fick kasta om veckans planer lite eftersom gårdagens träning blev flyttar, så just nu ser det ut så här ungefär:
Tisdag: Vila (mest för att det ska spöregna hela eftermiddagen faktiskt)
Onsdag: Uteritt
Torsdag: Dressyrträning
Fredag: Hovarna verkas och jag tar mig upp till paddocken i Skog och löshoppar.
Lördag: Skrittrunda som handhäst
Söndag: Hoppning/markarbete (vad är status på hoppning efter lååååångt uppehåll?)
Måndag: Vila
Tisdag: Dressyr
Men det beror inte på Kaprifol utan på att sladden som går mellan släpet och bilen bråkar och vill inte fungera. Det har varit lite glapp i den tidigare och jag hade en del problem med den i lördags när vi körde Zack (den tappade kontakten efter gupp i vägen mm). Till sist fick jag tejpa den i exakt rätt läge med silvertejp.. Men idag med min bil ville det inte alls fungera och att köra iväg utan lampor på släpet vid femtiden på kvällen känns ju inte så lyckat. Tiden tickade iväg också så jag kände att jag hellre bokade om tiden än försöka stressa runt och leta rätt på någon slags kontaktspray eller liknande som eventuellt kunde hjälpa. Så vi kör träning på torsdag i stället så får jag se om det går att fixa sladden eller om det är enklast att köpa en ny.
Kaprifol fick röra på sig i alla fall, jag red bort till paddocken igen och kände lite på henne. Efter gårdagens bett-fiasko fick jag låna Rebeckas ”indianhackamore”, en bettlös variant, så vi slapp bli ”arga” på varandra. Kaprifol var väldigt nöjd med detta och kändes avslappnad, lagom pigg och glad. Sen kan jag inte alls jobba henne på detta, hon går i en OK form men jag kan inte påverka henne så bra som jag vill med böjning och ställning. Det är lite svårare att styra också, men Kaprifol lyssnade väldigt fint på sitsen så vi hade inga större bekymmer (gjorde inga små volter heller, hehe). Ett väldigt avslappnat och kravlöst pass i alla gångarter i alla fall, och det kändes bra efter gårdagens 🙂
Det känns allt lite tomt i hagen nu när Zack är borta och det ska bli väldigt intressant att se hur många extra dagar det tar för hästarna som är kvar att äta upp höbalen. Jag hoppas att det inte kommer ta alltför lång tid, men snart kommer jag ändå få byta ut hösilaget mot torrt hö för annars kommer hösilaget hinna bli dåligt innan hästarna äter upp det. En nackdel med att vi går mot varmare tider faktiskt!
LoviseC 