Idag har jag tömkört Kaprifol och det var nog det bästa tömkörningspasset någonsin (när jag hållit i tömmarna). Såå skillnad med fyra ramar runt, plus att Kaprifol var på sitt mest avslappnade och lyhörda humör. Fina fina hästen! Började i skritt och gick bakom henne och lät henne skritta längs fyrkanten och diverse serpentiner som uppvärmning innan det blev mer voltarbete i traven sen.

Ett av problemen som jag har haft när jag tömkört henne tidigare är att hon gärna drar sig lite åt ett håll och då genar lite i volten på ena halvan och smiter iväg utåt åt andra hållet. Då har jag lätt fastnat i innertömmen vilket bara böjt hennes hals mer och hon blir då sur och slänger sig utåt i stället. För att hindra mig själv att fastna i innertömmen och minska trycket från bettringen som gör henne grinig körde jag på denna varianten idag:

Nu tror jag egentligen inte att detta hade varit ett problem idag då hon som sagt var väldigt trevlig, men det har fungerat bra även tidigare. Tömmen går alltså genom ringen på nosgrimman innan bettringen, vilket minskar trycket i munnen. Hon är väldigt nöjd med denna lösningen i alla fall, och det gör det lite lättare för mig som inte är så bra på det där finliret med tömkörning. På utsidan sitter tömmen direkt i bettet som vanligt.

Det är lite svårt att ta bilder samtidigt som jag tömkör kan man säga, men här har jag ”släppt allt” och låter henne jogga lite fritt sista varvet innan jag avslutade med en skrittpromenad. Hon är verkligen toppen att arbeta med när hon är mentalt avslappnad; väldigt mottaglig för allt och man kommer snabbt till det läget man kan tjoa en massa beröm över henne, vilket hon älskar såklart och gör genast saker och ting ännu bättre.

I morgon blir det vila för jag ska hjälpa till på klubbtävlingen i Gäsene, och så får vi se om jag hinner rida på fredag innan jag och Axel ska ta tåget till huvudstaden. Det kan bli tajt, men det återstår att se! Axel är föresten hemma igen, han kom hem vid tvåtiden i natt och nu sitter han i sitt jakttorn och inviger bockjakten!